Skip to Content

Krönikor (Klicka på titeln för att läsa hela)

  1. 2018 mars

    Den här veckan tänkte...

  2. 2018 februari

    Nyligen var det kulturens stora högtidsstund i Växjö. Kulturnatten bjuder som bekant på ett riktigt smörgåsbord av kulturupplevelser. Glad i hågen beger jag mig ut på stadens gator, men blir inledningsvis smått förfärad när jag tycks konfronteras med kulturhuliganer.

    För ett ögonblick känner jag mig fullständigt förvirrad och...

  3. 2018 januari

    Om två veckor, den 9 februari, startar Vinter-OS i sydkoreanska Pyeongchang. Som bekant hävdade OS-grundaren Pierre de Coubertin att det är viktigare att deltaga än att vinna. Men att förlora kan vara fruktansvärt bittert, fråga bara den förre kanadensiska OS-målvakten Corey Hirsch.

    ...

  4. 2018 januari

    Ett år kan börja på många olika sätt.
    En vän ringer och berättar att hon funnit Gud. En annan kompis konstaterar mer jordnära att vi går en ny vår till mötes. En tredje kompis snöar in på revolutionsåret 1968.
    För egen del beger jag mig ut i Växjö för att insupa tidsandan 2018.

    Anno Domini 2018. Ett nytt år har inletts och jorden snurrar alltjämt....

  5. 2017 september

    Var det bättre förr?

    Det var ju inte riktigt så att allt var bättre förr. Men det var i varje
    fall mycket som var annorlunda mot nu. Jag minns ändå tydligt att min
    barndoms somrar på 40-talet var bättre. Redan när skolorna stängde i
    början av juni flyttade vi ut till sommarön.

    Med häst och vagn forslades diverse bohag ner till den lilla ångbåten i
    Ö-viks hamn. Befälhavare på S/S Express var den barske kapten Åhman som
    såg till att all last blev ordentligt surrad...

  6. 2017 maj

    I min barndom fanns närmaste affär långt borta på ett respektfullt
    avstånd. Om min mor inte lyckades få låna telefonen hos grannen och ringa
    in en beställning innan ångbåten avgick blev det kris med utspisningen.
    Mjölk och fisk kunde visserligen köpas hos öns småbrukare, men i övrigt
    var det ångbåten från sta´n eller att sätta sig i ekan med aktersnurra
    och skvalpa fram i trekvart till Coop i Bonäset. Den lilla ort utanför
    Örnsköldsvik som fostrat så många hockeyspelare åt...

  7. 2016 september

    (Observera att denna text inte skall läsas före maten!)

    ...

  8. 2016 augusti

    Det är fenomenalt gott om blåbär detta år. Bästa skördeåret sedan
    första gången jag kom till Väckelsång 2003. Kantareller kan man också
    skörda rikligen – om man vet var och hur man skall hitta dessa
    läckerheter.
    Vissa dresserar sina hundar till att böka fram dessa växtrikets
    guldklimpar.

    För mig är det mycket enklare. Jag har en...

  9. 2016 maj

    Två främmande fåglar, Thitaree från Thailand och Gunnar från Norrland, redde sig sitt bo mitt i Väckelsång. Man kan ju knappast bo mer i centrum än på Centrumgatan 3.
    Men även om våra vaggor funnits på främmande platser långt bortom Smålands gränser har vi aldrig behövt känna oss som främlingar. Vi känner oss i högsta grad inkluderade i bygemenskapen.

    Jag, Gunnar, kom från början till Väckelsång för att jobba som terapeut på behandlingshemmet som då drevs av Resurs Rehab AB.
    I...

  10. 2014 oktober
    Av: Gunnar Holmström
    När Thitaree och jag hade bestämt oss för att lämna Thailand och satsa på Sverige, hamnade vi först av olika skäl i en lägenhet på bottenvåningen i fastigheten på...
  11. 2014 augusti

    Av: Gunnar Holmström

    Jag inser att det inte är resebrev jag numera skall skriva. Bussresor till och från Tingsryd med någon sällsynt äventyrligare färd till och från Växjö är ju inget att skriva hem om, om man säger så.

    Under mina irrfärder runt jorden har jag slitit ut ett antal resväskor , varav några rester numera finns instoppade i ett av vindsförråden i det hus där jag nu får betrakta mig som bofast. Att jag just för gott skulle slå ner mina bopålar i Väckelsång...

  12. 2014 maj

    Hej!

    Thitaree har bett mig att skriva ihop något för att...

  13. 2014 april
    Av: Gunnar Holmström   

    När kära hustrun i sin klokhet lyckades fresta mig till att vi skulle bli husägare på Centrumgatan 3 i Väckelsång, då slog min inneboende latmask närmast knut på sig själv i förtvivlad ilska och försökte sätta stopp för det hela. Då jag genom hustruns ögon kunde se möjligheter...

  14. 2014 januari

    Av: Gunnar Holmström
    All eventuell musikalitet åsido, fattar jag att det krävs generationer av bofasthet på orten för att kunna kallas en "riktig" Väckelsång-are. Men att förvärva en fastighet i ortens absoluta centrum borde ändå kunna generera ett skapligt antal pluspoäng?
    Att norrländske Gunnar och thailändska Thitaree skulle välja att stadigvarande gräva ner sina bopålar i just Väckelsång är ju i sig ett intressant slumpkast. Och att vi nu äger...

  15. 2013 december

    Av: Gunnar Holmström
    Tillvarons vägar är sannerligen outgrundliga och vi arma människor skall ta oss igenom en hel massa olika stadier innan det blir mull av hela rasket, så att cirkeln kan ta ett nytt varv! Att ha äktat en äkta buddhist ger god hjälp för att hitta mening i det hela och inte helt behöva förfasa sig över den fasliga förgängligheten.
    Är det till en brokig fjäril jag skall förvandlas till slut? Jag har inte riktig koll på karma-kontot och...

  16. 2013 november

    Av: Gunnar Holmström
    Ingen fara - det finns faktiskt ett och annat att rapportera även från en relativt stillastående position. Lite mindre långresande har det ju blivit de senaste åren, om man bortser från en nästan obligatorisk månad i Thailand för att träffa våra asiatiska släktingar. Nu blir det förmodligen ännu mindre som motiverar till att ge sig bort i världen.
    Saken är den att vi nu ordentligt har grävt ner våra bopålar. Aldrig mera hus, har...

  17. 2013 juli

    Av: Gunnar Holmström
    Ja, jag vet att det kan låta lite märkligt och kanske en smula skrämmande. Men det är inte riktigt fullt så illa som det kan verka. Ödlan är grågulgrön och inte så stor. Den ser faktiskt ut som en pytteliten krokodil, men är (så vitt jag fått mig berättat) alldeles ofarlig. Den är lång ungefär som mitt pekfinger, är nästan söt och verkar förfärligt blyg, för så fort jag greppar efter min kamera så ilar den iväg som en liten blixt och gömmer sig någonstans...

  18. 2010 januari

    Av: Vicki Holgersson Under min uppväxt var jag som de flesta andra ungar… ”Jag vill ha en egen hund” –Det fick jag inte… vi hade de flesta andra djur hemma, alltifrån katter, till kor o hästar… men ingen EGEN hund. Visserligen var vi hundvakt ibland men jag tyckte det var djupt orättvist att jag inte hade en egen hund!!! Så följdriktigt blev det så att första sambon och jag raskt planerade för ett hundinköp då även ”husse 1” haft samma ouppfyllda barndomsdröm som jag… Vi var överens...

  19. 2009 december

    Av: Jessica Franzén

    ”Var bor du?” är en ganska vanlig fråga mellan två personer som håller på att lära känna varandra. När jag svarar ”I Kvarnamåla” så blir svaret 99 av 100 gånger ett stort frågetecken. ”Kvarnamåla? Var ligger det?”. ”Mitt emellan Väckelsång och Tingsryd” svarar jag då. Är det en någorlunda geografiskt bevandrad person så säger vederbörande: ”Jaha, där det finns en auktion eller något va?”. Men allt som oftast blir kommentaren: ”Oh herregud, men varför bor...

  20. 2009 oktober

    Av: Mats Hammarström Vi människor är av naturen sociala. Likt många andra arter behöver vi uttrycka, känna och beröra för att överleva. Våra sociala behov är dock individuella och skillnaderna kan vara stora. Varje sommar lämnar man ljuset och värmen bakom sig när löven börjar falla. Nu stundar en höstdepression där teven utgör verkligheten innan man alltför tidigt faller ihop i sängen. Man vaknar av väckarklockan till en ny, mörk dag, som utgör transportsträckan till teven och...