Skip to Content

Efter att älgen försvann

Döden i form av en älg uppenbarar sig på vägsträckan Urshult-Tingsryd, men jag klarar mig
ännu en gång. När dessutom våren gör entré så bestämmer jag mig för att njuta extra mycket
av livet. Jag känner mig så lycklig att jag till och med hälsar på folk jag inte känner.



Plötsligt anar jag en vit skugga vid vägkanten. En skugga som rör sig hastigt upp mot
vägbanan. Sedan är det ett helt livsdrama som utspelas på några få sekunder. En älg, vrålar jag
och brorsan tvärbromsar och svänger åt sidan. En jättelik, majestätisk älg nuddar bilens front
och klampar därefter raskt vidare in i skogen på andra sidan. Ibland är marginalerna otäckt
små. Jag skakar och drar efter andan. Brorsan bakom ratten likaså. En sekunds fördröjd
reaktion så hade vi haft älgen i framsätet. Om vi ens överlevt. Det här är en av de sista
vinterkvällarna och vi kommer hem med livet i behåll. Jag bestämmer mig för att försöka
njuta av livet mer än någonsin. Med älgen i tankarna ska jag göra mitt yttersta för att bli en
LIVSNJUTARE.

Våren har kommit till Växjö. Solen skiner värmande och milda vindar från syd sveper in
över staden. Folk är lyckliga. Det är en stad i förvandling. Människor har lämnat de surmulna
ansiktsuttrycken hemma i vintergarderoben och strålar istället av livsglädje och optimism.
Personer hejar från vänster till höger, ja så till den milda grad att jag blir förvirrad och hälsar
på människor som jag vanligtvis inte känner.



Lagom till våren har dessutom TV4:s Idol kommit till Växjö för att låta musikaliska
begåvningar få chansen. Kön ringlar sig lång till audition-platsen, som placerats framför
Systembolaget. Somliga kunder ser konfunderade ut och håller extra hårt om sina flaskor.
Ingen sopranstämma ska få krossa mina vinflaskor, tycks en luggsliten man tänka när han
krampaktigt passerar, hårt omfamnande en Systembolagskasse. En tidig lördagkvällsfirare
däremot sjunger en trudelutt, helt obekymrad om att han vore fullständigt omöjlig som artist. I
själva Idol-kön blandas nervositet med förhoppningar. Jag siktar på att vinna hela Idol, säger
en kille med gitarr på ryggen. Visst är det underbart med drömmar. Jag smittas av optimismen
och går ut på Storgatan för att hälsa på folk, såväl kända som okända ansikten. Jag älskar
livet. Några drinkar senare på kvällen älskar jag livet ännu mer. Men på natten uppstår ett
problem. En kvinna berättar något som jag antas känna till. Med ett frågande ansiktsuttryck
måste jag till sist erkänna att jag inte riktigt förstår vad hon talar om. Så du känner inte igen
mig, konstaterar kvinnan besviket och lämnar mig hastigt. Hon försvinner lika snabbt som
älgen.

När jag åker ettans buss ser jag ett bekant ansikte som går längs Teleborgsvägen. Det är killen
med gitarren som skulle vinna hela Idol. Nu traskar han på utan att avslöja om han gått vidare
i tävlingen. Kanske blev han besviken, eller så kommer han synas i tv framöver. Från
bussfönstret vinkar jag glatt åt honom, men gesten förblir oupptäckt. Kanske är han inne i sin
dröm. På samma sätt som jag. Drömmen och ambitionen att njuta av det viktigaste vi har,
livet!

DAVID FÄRDIGH