Skip to Content

Rätt att göra fel?

Är det verkligen alltid rätt att göra rätt? Eller kan det rent av vara sunt att bryta mot regler?
Nu kanske jag låter som en ansvarslös anarkist, men låt mig påminna om att jordklotet
knappast ens överlevt om det inte funnits modiga människor som vågat trotsa regler och
direktiv. Ta fallet med Stanislav Petrov, mannen som räddade världen från
kärnvapenförintelse men som blev utskälld.

”Och jag sätter mig i bilen och röker en cigarett, ja ännu finns den sorten som inte gör allt
rätt”. Så sjunger Plura i låten Fulla för kärlekens skull. Och den här krönikan ska bli en
hyllning till alla som inte ängsligt följer alla regler och direktiv in i minsta detalj. Perfekta
laglydiga samhällen är till för robotar. Eller utgör våta drömmar för fascistiska diktaturer.
Sveriges Radios tidigare Peking-korrespondent Hanna Sahlberg gästade nyligen Växjö och
berättade att med över 200 miljoner övervakningskameror utplacerade och ständig närvaro av
militärer och poliser så har Kina blivit ett säkrare, tryggare och....tråkigare land. Faktum är att
även Sverige är på väg åt samma håll, om än inte i lika extrem och raffinerad form. Våra
utbyggda kontrollsystem och detaljerade regelverk innebär inte bara gigantiska administrativa
kostnader utan medför också att den fria viljan steg för steg kvävs. Människan ska inte ens få
chansen att göra fel. Det är nästan som man i protest vill göra som Plura och röka en cigarett.

Faktum är att världen förmodligen inte existerat idag om inte någon brutit mot reglerna.
Natten mellan den 25 och 26 september 1983 satt Stanislav Petrov och kontrollerade det
sovjetiska försvarssystemet Serpukhov-15. Skärmen visade plötsligt att USA avfyrat fem
kärnvapenmissiler mot Sovjetunionen. Enligt regelverket skulle han i en sådan situation
omgående vidarebefordra uppgiften till den sovjetiska försvarsledningen och starta en
motattack. Men Stanislav tvekade och följde istället magkänslan. Att USA skulle inleda en
kärnvapenattack mot Sovjetunionen med endast fem missiler verkade konstigt. Ungefär som
jaga en björn med en pennkniv. Något föreföll vara fel. Mycket riktigt visade sig det sig vara
falskt alarm. Ett tekniskt fel hade inträffat i varningssystemet på grund av ovanlig väderlek.
Stanislavs kyla och reflex att inte lyda order till varje pris räddade sannolikt världen från ett
fullskaligt kärnvapenkrig och därmed total förintelse. Nyheten om Stanislavs hjältemod
tystades dock effektivt ner av Sovjetunionen med hänvisning till militär sekretess. Fel
inträffade ju aldrig inom Sovjetmakten, det vore en orimlighet. Så någon hyllning blev det
inte. Tvärtom så fick Stanislav en skarp varning och reprimand för att inte ha följt
reglementet.

Att regel- och laglydnad kan ske in i absurdum kunde jag konstatera sent en höstkväll i slutet
av 90-talet. Det var då en gubbe stod vid ett trafikljus i Växjö city och väntade på att den röda
lampan skulle slå över till grönt. Det hände inte. Trafikljuset hade nämligen hakat upp sig och
visade konstant rött. Det här var sent en söndagskväll och city var nästan tom på trafik. Det
fanns inte en bil på flera kilometers håll. Men gubben stod laglydigt kvar. Det var då en
förbipasserande man vände sig om och skrek: ”DET ÄR PÅ GRUND AV SÅDANA SOM
DIG SOM FASCISTERNA KOM TILL MAKTEN!!!”

DAVID FÄRDIGH

Väckelsångsbo belönades av Gastronomisk Akademi

Yvonne Albinsson från Boaryd utanför Väckelsång fick i fredags en hedrande utmärkelse av SOGAK, Smålands och Ölands Gastronomiska Akademi.

I samband med deras årliga prisgala på PM & Vänner i Växjö vann Yvonne i priskategorin Den offentliga maten. Yvonne är verksamhetsansvarig för storköket på Konga Allhus.

DAVID FÄRDIGH

Debutanter och veteraner på Tingsryds konstrunda

Tingsryds konst- och hembygdsrunda har anordnats årligen sedan i början av 80-talet och är en av Kronobergs stora kulturbegivenheter. Vi gjorde ett besök hos de medverkande konstnärerna i Kvarnamåla och Väckelsång.

Första stoppet blev i Hyllesbol, hemma hos skulptören Oliver Weerasinghe för att vara mer exakt. Han tillhör veteranerna på konstrundan men hade i år sällskap av en debutant, nämligen barnbarnet Smilla Weerasinghe som visade upp ett smakprov av sina målningar.
– Det är roligt att ställa ut tillsammans med farfar, som jag alltid sett upp till.
Motivmässigt är jag väldigt fascinerad av människokroppen.



Nästa anhalt blev Kvarnamåla och Fredrik Permo, som medverkat på konstrundan sedan 2007 och som ofta avbildar småländska landskap på sina bilder, gärna i disig vinterskrud.
– Ja, jag gillar vinterhalvåret och tycker det är mysigt med gråa slaskdagar. Det finns mer färgnyanser än man kan tro även i vinterlandskap!

Färgexplosioner, dunkla landskap och suggestiva drömgestalter hittar vi i Agneta Norells fantasieggande konst. Även hon är boende i Kvarnamåla och här skapar hon målningar som får sin dynamik genom sin tvetydighet.
– Jag vet aldrig i förväg hur en målning ska bli. Det bara kommer inifrån. På senare tid har det blivit många fiskar och bussar i mina tavlor. Jag vet inte själv hur jag ska tolka det.

Starka färger kännetecknar även Gunnar Holmströms expressionistiska konst.
Väckelsångsbon beskriver sitt målande som ett andligt äventyr.
– Jag målar oftast när jag är lycklig. Det fungerar som en meditationsstund för mig.



I kvarteret intill hittar vi en debutant på Tingsryd konstrunda. Det är 27-åriga Carolina Nilsson, som med sina tunna lager i akryl skapar intensiva och detaljrika porträtt av såväl människor som djur.
– Många tror först felaktigt att det är digitala bilder, vilket jag tar som en komplimang!



Debut i sammanhanget var det också för Pernilla Karlsson, Görel Korner och Jenny Wiberg, som ställde ut sina alster på Styragården. Att medverka på konstrundan gav mersmak.
– Ja, nu siktar vi på att ha en gemensam utställning i december, utlovade trion.

Ett stenkast därifrån visade Kalle Meyer upp sin keramik-konst och avgjutningar i porslinslera.
Konstrundan sammanföll dessutom med Hemslöjdens dag, och på Väckelsångs Hembygdsgård visade Johnny Jonasson hur man täljer en sked av färsk björk och Ann-Britt Weidmert med rötterna i Väckelsång demonstrerade hur man flätar korgar av pil.
– Först ska man torka pilen, sedan lägger man den i blöt 14 dagar och därefter har man ett lättarbetat material.



DAVID FÄRDIGH

Richard Jomshof besökte Väckelsång

Ett konservativt block med Sverigedemokraterna, Moderaterna och Kristdemokraterna
som får egen majoritet. Så ser visionen ut inför valet 2022 enligt Sverigedemokraternas
partisekreterare Richard Jomshof som nyligen gästade Väckelsång i samband med ett
SD-möte. Han berättade också om när han förlorade lärarjobbet i Växjö 2004.
– Jag förlorade jobbet på grund av mitt engagemang i Sverigedemokraterna, och
det var då jag valde att satsa 100 procent på politiken!



I början av 00-talet jobbade Richard Jomshof som lärare på gymnasieskolan ProCivitas i
Växjö, men då det i media framkom att han var fritidspolitiker för Sverigedemokraterna ledde
det fram till att han förlorade sin anställning.
– Jag hade tänkt fortsätta kombinera lärarjobbet med rollen som fritidspolitiker i
Blekinge, men när jag inte fick jobba som lärare längre valde jag istället att satsa 100
procent på politiken.
Idag är Richard partisekreterare i Sveriges tredje största parti, Sverigedemokraterna, men det
här med pedagogik och undervisning har han inte helt släppt. Nyligen gästade han Tingsryd
kommuns SD-förening som höll möte på Björkeborg i Väckelsång. Richard höll en
föreläsning på temat ideologi.
– Vi behöver prata mer ideologi i Sverige. Det blir alltför ofta tjafsigt och snuttifierat i
den politiska debatten. För att lyckas nå sina mål i politiken är det jätteviktigt att ha en
ideologisk kompass.
Hur skulle du vilja beskriva Sverigedemokraternas ideologi?
– Vi är ett socialkonservativt parti. Att vara konservativ innebär inte nödvändigtvis att
man bara vill behålla allt det gamla, men däremot anser vi att när man rör sig framåt så
bör man också ha en blick riktad bakåt. Vi anser att människan har ett behov av att
värna om sina rötter och att känna samhörighet.

Inför valet 2022 är målet enligt Richard att skapa ett konservativt block bestående av
Sverigedemokraterna, Moderaterna och Kristdemokraterna.
– Visionen är att vi tre ska få egen majoritet i riksdagen. Det är den enda framkomliga
vägen som jag ser det!
Sverigedemokraterna har de senaste åren gått kraftigt framåt i opinionen, men att det likväl
inte resulterat i politiskt inflytande känns jobbigt tycker Richard.
– Att Sverigedemokraterna växer är inget självändamål. Vi finns till för att förändra
samhället. Att stå vid sidan och inte ha makt är frustrerande.

DAVID FÄRDIGH

Prenumerera på innehåll