Skip to Content

Kvarnamåla International Music Festival stor succé!

Igårkväll startade Kvarnamåla International Music Festivalen i Kvarnamåla Auktionshallen. Och det var helt fantastiskt.
Titta vad Smålandsposten skrev om det: http://www.smp.se/kultur/ljuvlig-musik-i-kvarnamala/

Det finns biljetter kvar. Om man köper dem online, så är de 100 kr billigare. Men det går också att köpa på plats.
http://www.kvarnamala-musicfest.com/

Välkomna!

VILL DU VARA MED I HÖSTENS STUDIECIRKEL I HEMBYGDSGÅRDEN?

Väckelsångs hembygdsförening planerar att ge ut bok baserad på hembygdsforskaren Fabian Karlssons handskrivna uppteckningar, om allt från hur man bygger stenmurar till åkerbruk, jordbruksredskap, vägunderhåll, bystämmor, sägner, sedvänjor, berättelser, tandvärksträd, vättar, troll och mycket mera.

Fabian Karlsson, Boaryd, Väckelsång (1894-1971), var en av hembygdsforskningens stora förgrundsfigurer. Han svarade på ett stort antal av de 136 frågelistor som folklivsarkivet i Lund började sända ut i början av 1900-talet. Redan 1932 skickade Karlsson in sina första uppteckningar till arkivet och det hann under åren bli cirka 2000 handskrivna sidor om gammal bondekultur.

Är du intresserad av att delta i studiecirkeln, kan skriva på dator och är villig att hjälpa till med att skriva rent Fabians handskrifter - ställ frågor och anmäl intresse till:

hembygdsföreningens ordförande: Ingrid Lavesson tel 070-263 31 33

eller till studiecirkelledare Lars-Erik Englund tel 0709-17 94 17

senast den 15 september

Min sommar med sten

Några blåmärken på fötter, knä och händer men framför allt många nya spännande bekantskaper. Ja så har min sommar med sten sett ut. Sjön Åsnens sten för att vara mer exakt. Sällan har det varit mer tydligt vad som är Smålands sanna adelsmärke.

Vilka hemligheter gömmer sig egentligen under ytan?
I år har chanserna att få veta varit större än någonsin. När jag vanligtvis beger mig ut på mina vidlyftiga simturer på sjön Åsnen har jag ganska god koll på vart stenarna gömmer sig, men den här sommaren liknar ingen annan. Spelreglerna har ändrats radikalt och förutsättningarna rubbats. Den långvariga torkan har fått vattnet att avdunsta och vattennivåerna har sjunkit till historiskt låga nivåer. Grund och skär uppenbarar sig plötsligt mitt i sjön. Ett monumentalt stenlandskap blottas när vattnet försvinner. Stenformationer som tidigare bara vagt kunnat anas under ytan visar sig vara massiva klippor eller resliga berg. Dessutom nuddar plötsligt mina fötter vid helt nya bekantskaper. Den här sommaren har följaktligen min vänkrets av stenar i sjön tiodubblats, och precis som vid alla nya möten så är det både lite nervöst men också nyfiket spännande. På samma sätt som människor är nämligen varje sten helt unik. Formen och karaktärsdragen varierar. Och i likhet med människor har dessutom varje sten sin egen speciella plats i tillvaron. Även om stenens plats är något mer bestående än människans.

IKEA, Växjö Lakers och Astrid Lindgren i all ära, men Smålands stolthet och kännetecken är stenen. Om det inte varit klarlagt tidigare så är det ju uppenbart denna sommar, Småland består av sten och åter sten! Något guld handlar det förstås inte om. Stenbumlingarna lär aldrig ropas in för några större belopp på världens auktionskammare, men däremot har stenen alltid utgjort en tuff och värdig motståndare.
Den småländska kampen mot sten påbörjades redan under bronsåldern. För att odlingsmark skulle kunna brytas måste stenen röjas. Att odla upp den stenrika småländska jorden fordrade mycket envishet och kraft, något som alla stenmurar runt om i landskapet vittnar om.

Men så är också smålänningarna ett synnerligen envetet och handlingskraftigt släkte. Vi har härdats och klagar därför sällan i onödan. Många som slet i sitt anletes svett fick visserligen nog när stenarna aldrig tog slut och skördarna slog fel.
Vilhelm Mobergs berömda romanfigurer Karl Oskar Nilsson och Kristina exempelvis bröt upp från sin karga tillvaro och sökte lyckan på andra sidan Atlanten. Tiotusentals andra smålänningar tog samma djärva beslut. Sammanlagt var det drygt en miljon svenskar emigrerade till Amerika. Dessa öden får vi tillfälle att uppmärksamma inom kort när Växjö traditionsenligt firar Karl-Oskardagarna. Huvudsakligen är det dock numera en stadsfest som fungerar som en efterlängtad återförening efter semestrarna och en kick off inför höstsäsongen. Folk som inte träffats på länge sammanstrålar och firar tillsammans i Växjö city.
Så är det även för mig. Jag lämnar Åsnens många stenar för denna gång och beger mig istället ut på Växjös gator och torg för att träffa något mer talföra och sociala existenser.

DAVID FÄRDIGH

Malin sätter Kvarnamåla på musikkartan - Kvarnamåla international music festival

Malin sätter Kvarnamåla på musikkartan – Premiär för ny klassisk musikfestival

Musik på högsta internationella nivå kombinerat med en enkel inramning som välkomnar alla. Det är konceptet när sopranen Malin Hartelius presenterar Kvarnamåla International Music Festival på hemmaplan.

  • Vi vill sprida klassisk musik till nya målgrupper och samtidigt sätta Kvarnamåla och Tingsryd kommun på musikkartan.

För att uppleva musik av yppersta klass behöver man inte längre bege sig till operahusen och konsertlokalerna i storstäderna. I sommar ger till exempel Smålandsoperan klassikern Carmen i Folkets park i Åseda och nu i mitten av augusti sjösätter sopranen Malin Hartelius satsningen Kvarnamåla International Music Festival, en tredagarsfestival med inriktning på klassisk musik men även med inslag av folkmusik, jazz och musical.

  • Totalt blir det fyra konserter med en ensemble bestående av musiker från hela Europa samt Kanada.

Malin, med rötterna i trakterna kring Tingsryd, har genom åren framträtt på flera av Europas stora operascener, bland annat i Wien och Zürich. När hon efter ett ganska kringflackande liv på kontinenten bestämde sig för att skaffa en fast bas i Sverige föll valet på Kvarnamåla, det lilla idylliska gamla stationssamhället mellan Tingsryd och Väckelsång. Redan i samband med flytten i augusti 2016 så hade hon och maken, cellisten Claudius Herrmann, funderingar på att anordna någon typ av musikaliskt evenemang på sin nya hemmabana. Nu två år senare är visionen verklighet. Den 16 augusti är det premiär för Kvarnamåla International Music Festival.

  • I vintras tog vi beslutet, nu kör vi! Jag och det härliga arrangörsteamet har fått ett fantastiskt stöd av kommunen, näringslivet och många ideella krafter. Med det här evenemanget sätter vi Kvarnamåla och Tingsryd kommun på musikkartan!

Malin som är konstnärlig ledare för festivalen har bjudit in vänner och musikkollegor från Europas musikscener. Totalt kommer ensemblen bestå av elva musiker. Inriktningen är klassisk musik av högsta internationell klass.

  • Det är på topp topp-nivå! Men samtidigt blir det en enkel och inbjudande inramning med förhoppning om att locka människor som kanske inte vanligtvis lyssnar på klassisk musik.  

Konserterna kommer äga rum i Kvarnamåla Auktionshall med plats för 300 personer.

  • Stort men ändå tillräckligt litet för att behålla den intima konsertkänslan.

  • Sammanlagt blir det fyra konserter med musik av såväl Beethoven som Robert Schumann samt inslag av både folkmusik och musical. Förutom att vara konstnärlig ledare för festivalen så kommer självklart Malin även att medverka på scen. Med sig har hon även en av traktens unga sångbegåvningar.  

  • Mezzosopranen Kajsa Palmér kommer från grannbyn Möckleryd och går nu operahögskolan i Stockholm. Ett av festivalens syften är att lyfta fram unga talanger från närområdet.

Siktet är inställt på att etablera Kvarnamåla International Music Festival under en treårsperiod med målet att expandera långsiktigt. På klassiskt manér har festivalen även en beskyddare.

  • Ja, mina vänner Christian och Marianne Bernadotte är två stora musikälskare och står som beskyddare för festivalen.

Vackra toner i Kvarnamåla! I mitten av augusti är det premiär för Kvarnamåla International Music Festival med sopranen Malin Hartelius som initiativtagare och konstnärlig ledare.



DAVID FÄRDIGH

På äventyr med SJ

Att resa med tåg är trevligt, åtminstone under förutsättning att de går. Nyligen tillbringade jag en lång dag med SJ som bytt ut tåget mot bussar. Det blev dessvärre en busstur helt utan tur. Och ett minne för livet.

 

 

Nog finns det mål och mening i vår färd, men det är vägen som är mödan värd. Så skaldar som bekant Karin Boye i dikten I rörelse, och visst är själva resandet ibland minst lika intressant som resmålet i sig. Fast en söndag efter några intensiva dagar i Göteborg så ville jag gärna ta mig hem till Växjö så snabbt, smidigt och lugnt som möjligt. Tyvärr blev jag inte bönhörd. Någon dag innan har SJ hört av sig via SMS och upplyst mig om att bussar ersätter tåget på sträckan Göteborg-Värnamo. Nåväl, buss är jag van vid och vanligtvis brukar det inte innebära några större förseningar. Jag tar mig till Nils Ericson-terminalen vid Göteborgs Centralstation och kliver intet ont anande ombord på första bästa buss med destination Värnamo. Men redan efter några minuter börjar jag inse att det här blir en busstur utan tur.
Chauffören kör genast galet och vi hamnar nere i färjeterminalen. Att åka färja är förvisso trivsamt men synnerligen opraktiskt om man har Växjö som slutmål. Chauffören förklarar att det är första gången han är i Göteborg. Vi tror honom. Någon föreslår att han ska testa att använda GPS. Nej den krånglar, svarar chauffören. Ett antal ytterligare funktioner tycks också krångla, bland annat värmesystemet. Bussen är rena bastun. Folk skriker i panik att de snart svimmar. En man springer fram och pekar för chauffören hur han ska vrida av värmen. En kollaps avvärjs i sista stund.

 


 

Det är bara Göteborg som jag känner mig osäker på. Resten av Sverige kan jag, påstår chauffören när vi efter 32 varv lyckat ta oss ur staden.
Dessvärre verkar inte Borås ingå i Sverige för där kör chauffören fel. Flera passagerare påtalar att vi är på väg mot Varberg. Nej vi är rätt, hävdar chauffören med en dåres säkerhet. Till sist rusar en resolut kvinna fram och förklarar att vi nu är på väg mot västkusten, långtifrån den utlovade destinationen Värnamo.
Äntligen går det upp ett ljus för chauffören som vänder och kör tillbaka mot Borås.
Nu har vi förlorat så mycket tid att det kommer bli omöjligt att hinna fram till anslutningståget i Värnamo. Har du ringt SJ?, frågar vi. Nej, svarar chauffören. Men gör det då!!! Så efter en stund meddelar chauffören att han fixat att tåget väntar in oss i Värnamo. I samma ögonblick får vi ett SMS från SJ som meddelar att tåget INTE kommer vänta in oss utan att vi istället hänvisas till nästa regionaltåg 90 minuter senare.
I bussen råder nu upprorsstämning. Vid varje rondell och korsning sitter alla passagerare på helspänn, skräckslagna inför att chauffören ska göra fler ödesdigra vägval.
En timme försenade anländer vi till stationen i Värnamo och jag erinrar mig slutraderna i Karin Boyes dikt, Bryt upp, bryt upp. Den nya dagen gryr. Oändligt är vårt stora äventyr!
Ja SJ, tack för äventyret!

 

DAVID FÄRDIGH

Årets Väckelsångare

I år 2018 har Sockenrådet beslutat att internt tillika enhälligt utse Årets Väckelsångare.
Någon omröstning kommer inte att ske.

Tips till nästa års nominering tas tacksamt emot på: ervin@frojdsmotor.se.

Mvh 
Sockenrådet

När drevet går

David, jag har inte gjort något fel, säger Herr K vid bardisken. Tidningarna antyder en annan sanning och Herr K kämpar för sin heder. Att rakryggat gå ut på krogen och se folk i ögonen blir hans offensiva taktik när drevet går.



Det är fredagskväll och jag har precis gjort entré på Bishop Arms när någon ropar mitt namn. Jag vänder mig om och möts av en överraskande syn. Vid bardisken står herr K, veckans mest jagade och omtalade näringslivsprofil. Länets största tidning har nämligen på flera helsidor beskrivit Herr K:s inblandning i ett kontroversiellt och enligt tidningen mycket suspekt affärsprojekt. Nu står plötsligt Herr K här i det myllrande folklivet och strålar av glädje. Du måste haft en svettig vecka, säger jag till honom. Herr K skrattar och svarar, Jag har inte gjort något fel och har inget att skämmas för. Det är därför jag är ute ikväll. Jag står rakryggad!



Jag känner Herr K sedan skoltiden. En trevlig prick med stora planer. Efter studenten såg jag inte av honom på flera år, men så en söndagsmorgon ringde han oförhappandes och berättade att han ville göra mig till en rik man. Jag blev hembjuden till honom och tillsammans med en affärskumpan redogjorde han entusiastiskt för ett affärsnätverksprojekt som verkade lukrativt men i mina öron också lät misstänkt likt ett pyramidspel. Jag lyssnade intresserat men avböjde förslaget. Sen dess har jag ryktesvägen hört spridda uppgifter om såväl stora vinster som ovänskap och rättegångar. När han nyligen i media presenterade ett stort affärsprojekt här i Växjö så låg det nära till hands att tro att ett flertal av hans tidigare antagonister skulle höra av sig till tidningarna. Det gjorde de med besked.



Herr K lyser av kamplust i bardisken. Han försäkrar gång på gång att han inte är någon dålig människa. Han vill åstadkomma bra saker i världen. Jag vill tro honom. Det finns absolut ett gott hjärta. Men också ett drag av girighet, vilket förmodligen är en förutsättning om man överhuvudtaget ska lyckas i affärer. Herr K kämpar för sin heder. Efter några drinkar börjar fasaden rämna. Jag anar förtvivlade tårar i hans ögon. Den hårt prövade Herr K ger mig en kram och fortsätter sin vandring ut i natten.



Ingen människa är egentligen rustad för att möta ett mediadrev. I boken Partiledaren som klev in i kylan beskrivs hur Håkan Juholt ligger hjälplös i fosterställning och skakar. Fredrik Virtanen har liknat det vid att stå ensam framför en buffelhjord. Du har inte en chans. Men inte heller den avslöjande reporterns roll är avundsvärd. Sveriges egen skjutstjärnsjournalist Janne Josefsson har fått betala ett högt pris för sin yrkesroll. Förutom ständiga dödshot så har det sociala livet komplicerats. En gång besökte han en kompis i Malmö. På kvällen skulle de ut och äta på en restaurang. De satte sig vid ett bord, fick menyn och började prata om ditt och datt. Efter en stund tittade Janne upp och såg att lokalen var helt tom på folk. Personalen var borta. Ytterdörren på baksidan stod på vid gavel. Alla hade flytt. Samtliga på restaurangen jobbade svart och tog för givet att Janne kommit dit för att sätta dit dem. Det blev ingen middag.



DAVID FÄRDIGH

Prenumerera på innehåll