Skip to Content

En förmiddag på lasarettet

Jag är på Växjö lasarett för att intervjua en läkare. Fast först måste jag svara på frågan om jag har några Coronasymptom. Det har jag inte, men kvinnan som ställer frågan avslöjar däremot att hon drabbats av mardrömmar.



Ordet lasarett sägs härstamma från den bibliska gestalten Lasarus, ni vet han som Jesus uppväckte från det döda. Några sådana mirakel inträffar sällan nuförtiden. Och genom historien har begreppet lasarett använts i betydligt mindre trevliga sammanhang. Det avsåg nämligen ursprungligen främst karantänsjukhus eller pestsjukhus. Det äldsta kända lasarettet är exempelvis karantänssjukhuset för pestsjuka som 1423 anlades på än Santa Maria di
Nazareth utanför Venedig. Pesten är förresten fortfarande en realitet. Fast numera stavas den CORONA eller COVID-19.

När jag anländer till Växjö Centrallasarett möts jag i entrén av två kvinnor i reflexväst och skyddande ansiktsvisir som frågar om jag har Coronasymptom. ”Nej”, svarar jag pliktskyldigt utan att våga känna efter. ”Region Kronoberg har beslutat att vi ska fråga alla som besöker lasarettet”, förklarar kvinnan. ”Är det någon som svarat ja på frågan?”, undrar jag. ”Nej”, svarar kvinnan. ”Ni måste ställt den frågan tusentals gånger vid det här laget”, påpekar jag.
”Ja, jag drömmer mardrömmar om det på nätterna”, bekräftar kvinnan en aning sorgset. En äldre krumbuktad man hasar sig fram till kvinnan och letar desperat i fickorna efter sin kallelse. ”Har du några Coronasymptom?”, frågar kvinnan. ”Va?”, undrar mannen. ”Har du några Coronasymptom?”, upprepar kvinnan. ”Vad säger du?”, undrar mannen som kommer allt närmare. ”Jag undrar om du har några Coronasymptom?”. Mannen fortsätter att leta efter sin kallelse samtidigt som han förklarar, ”Jag hör dåligt”. Kvinnan vill skrika men tar ett djupt
andetag och inskärper nu sitt budskap genom att högt och tydligt deklamera, ”HAR DU NÅGRA CORONASYMPTOM?” Mannen ser förvirrat på henne medan han visar fram sin kallelse, ”Corona? Nej, jag ska till öronmottagningen.”

Läkaren förklarar att det dykt upp en besvärlig patient, sådana finns nämligen, och att jag måste vänta en halvtimme. Sedan följer ett mindre drama. Den besvärliga patientens tolk har inte dykt upp och när tolken väl dyker upp så har patienten i vredesmod gått sin väg. Men till sist förenas läkare, patient och tolk och kanske förstår samtliga parter varandra. Men sedan dyker det upp en svår patient, och det visar sig vara svår i tragisk och dödlig bemärkelse.
Patienten är dödsmärkt. När jag till sist träffar läkaren är han påtagligt tagen. ”Ibland är det svårt”, konstaterar han och förklarar, ”jag har följt honom i fem år, nu har han bara några månader kvar att leva”.
Min intervju känns plötsligt väldigt futtig i sammanhanget.

Efter intervjun vandrar jag genom lasarettets kala och sterila korridorer. Den vit- och blåklädda personalen traskar fram i sina mjuka tofflor utan en minsta antydan till dramatik, men bakom dörrarna kan man ana sig till livsavgörande samtal och behandlingar. Människor dör, tillfrisknar eller hoppas på mirakel samtidigt som vi andrar fortsätter som ingenting har hänt. Att besöka ett lasarett kan vara en nyttig påminnelse om livets skörhet. Den här gången känns det extra påtagligt när jag möter alla som bär munskydd eller visir. Och vid entrén
fortsätter dom envist att fråga, ”Har du några Coronasymptom?”. Fast kvinnan med mardrömmarna är nu borta. Kanske har hon kastat in handduken?

DAVID FÄRDIGH

Resa med förhinder

Även en inställd resa är en resa, som Ulf Lundell skulle kunna ha sagt. Jag hade tänkt mig en reportageresa till Jönköping men Coronapandemin sätter stopp för mina planer och jag tröstar mig med vetskapen att det ibland är bättre att stanna hemma. Tänk bara på Jönköpingskonstnären John Bauers hemska öde.

November är en fruktansvärd månad. Grådis, regn, piskande vindar och ett mörker som tycks oändligt. När dessutom privatlivet krånglar så kan situationen bli desperat. Lyckligtvis har jag ett spännande yrke och under en och samma vecka provar jag både på att åka rallybil och hålla i en kungspyton. Perfekta upplevelser om man vill skingra tankarna. Det är så hisnande att man helt sonika glömmer bort såväl november som depressioner.
Nästa projekt är att åka på reportagerunda till Jönköping, Sveriges eget Jerusalem. Kan det bli bättre?
Tågbiljetterna är bokade, men så slår vår trogne följeslagare Coronapandemin till igen med full kraft. ”STANNA HEMMA, STÄLL IN”, lyder uppmaningen. Jag sjunker uppgivet ner i fåtöljen och suckar avgrundsdjupt.

Jag tröstar mig med tanken att det ibland faktiskt är tryggare att stanna hemma. Den berömda konstnären och illustratören John Bauer från just Jönköping är ett slående exempel.
Han levde tillsammans med konstnären Ester Ellqvist, ett äktenskap präglat av både passion och mörkaste svartsjuka. Relationen såg ut att haverera men i ett sista försök att rädda äktenskapet bestämde sig paret för att hösten 1918 lämna Jönköping och flytta till Stockholm.
Först var tanken att ta tåget, men så inträffade den katastrofala järnvägsolyckan i Getå i Norrköpings kommun den 1 oktober. Minst 42 personer förolyckades. ”Vi åker inte med tåget, det är för opålitligt. Vi åker med Pelle”, fastslog Ester Ellqvist. Med Pelle menade hon ångaren Per Brahe, som trafikerade sträckan Jönköping till Stockholm en gång i veckan.

Sagt och gjort. John Bauer och Ester Ellqvist samt deras treåriga son Putte gick ombord på Per Brahe den 19 november 2018. Ute på Vättern började det dock blåsa upp till storm. Lasten på undre däck, bestående av bland annat järnspisar, plogbillar och symaskiner från Husqvarna, var inte tillräckligt fastsurrade. När vågorna gick allt högre fick det ödesdigra konsekvenser.
Strax utanför Hästholmen förliste ångaren Per Brahe och gick till bottnen. 16 besättningsmän och 8 passagerare omkom, bland dessa John Bauer, Ester Ellqvist och Putte. Vättern hade krävt sin tribut.

Många frågor inställer sig efter en tragedi. Så även i detta fall. Var flytten till Stockholm nödvändig? Var måhända John Bauer och Ester Ellqvists äktenskap ändå dödsdömt? Eller hade de gått en ny vår till mötes i huvudstaden? Om inte tågolyckan i Getå inträffat, hade de då valt tåget och därmed kommit fram helskinnade? Vem slarvade med lasten på Per Brahe? Och hade de överhuvudtaget gått ombord om de känt till den annalkande stormen?
Nåväl, spekulationer är förvisso ett underhållande tidsfördriv men inget som man i längden blir lycklig på.
Min resa till Jönköping är inställd och jag sitter alltjämt nedsjunken i min fåtölj.
Ska jag resa mig upp eller stanna kvar i tryggheten? Till sist bestämmer jag mig för att lämna fåtöljen och ta en promenad ute i novembermörkret. Kanske jag får syn på någon av John Bauers tomtar och troll?

DAVID FÄRDIGH

Nya Svenska Rallymästerskapen presenterades i Uråsa

Nysatsning ska öka intresset för rallysporten

Rallysporten ska breddas och bli mer synlig. Det är målet för Anders Martinsson, nytillträdd promotor för Svenska Rallymästerskapen som nyligen presenterade ett antal nyheter inför 2021 i samband med en bransch- och pressträff på Uråsa flygfält.
– Vi ska bland annat införa SM-tävlingar i sprint.

Motorsport och trafiksäkerhet hör ihop. Det menar Hans Bååth, rallyförare och tillika VD för Drive VXO som bedriver trafikutbildningar på Uråsa flygfält två mil söder om Växjö.
– Känner du din bil och vet hur du reagerar i farliga situationer så minskar du riskerna.
Att köra säkert och att köra fort bygger enligt Hans i mångt och mycket på samma förmåga.
– Vi rallyförare är inga vettvillingar. Tvärtom handlar rally om att ha kontroll över bilen och minimera och hantera risker. Ska man som rallyförare vinna mästerskap måste du ta dig i mål och det gör du genom att lära dig att förstå och undvika farliga situationer.

Trafiksäkerhet och motorsport kombineras på Uråsa Flygfält. Att de nya planerna för Svenska Rallymästerskapen presenterades just här i fredags var därför ingen slump. På plats fanns rallyprofilen, motorsportsentreprenören och Älmhultsbon Anders Martinsson, som tagit över som promotor för Svenska Rallymästerskapen 2021-2023.
– Min tanke är att ha kvar de traditionella SM-tävlingarna men samtidigt bredda sporten, få med fler deltagare och göra tävlingarna mer kommersiellt gångbara, bland annat genom att införa sprint-tävlingar och utveckla asfalts-SM.

Anders och hans kollegor har sneglat en hel del på skidsporten. Deras satsning på sprinttävlingar har inneburit ett lyft i antalet TV-tittare.

– Rallysporten behöver synas mer i media. Vi hoppas att Sprint-SM ska ge en media-push. Visionen är att SVT i framtiden ska ”komma krypande” till oss och vilja sända rally.

Svenska Mästerskapen 2021 kommer att inledas i Boden strax efter nyår och sedan rullar det på med tävlingar runt om i landet, bland annat i Tingsryd i juni. Ett av teamen som deltar i
 SM är Drive VXO Motorsport. De kommer ställa upp med fyra bilar med förare/kartläsar-konstellationerna Emrik Smedberg/Carl Eriksson, Robin Adolfsson/Niclas Jidflo, Hans Bååth/Andreas Sigfridsson och Tomas Söderberg/Roger Dahlberg.
– I teamet ingår även mekaniker och övrig servicepersonal. Att vara med i SM är ett bra sätt att synas och vår satsning har väckt mycket uppmärksamhet, konstaterar Hans Bååth.


Team Drive VXO Motorsport laddar för Rally-SM nästa år och ställer upp med totalt fyra bilar.

DAVID FÄRDIGH

Väckelsångs hembygdsgård har öppet i stallet INSTÄLLT

                     

Väckelsångs  hembygdsgård

har öppet i stallet 

Söndag 22 november   13.00-16.00




      C:\Users\Hembygdsgården\AppData\Local\Microsoft\Windows\Temporary Internet Files\Content.IE5\1R269F6G\grill-sausages-738080_960_720[1].jpg                                        Bildresultat för granbock

         Kom och ta en                                  och klä din granbock

          korv från grillen

            

     Daniel Hellgren finns på plats och säljer sina 

     smidessaker.

              



Tag med stomme, tråd och sekatör.

Kennert Einarsson säljer stommar.

Vi håller med granris men tråd finns att köpa.



Hjärtligt välkomna

Hembygdsföreningen och Bildresultat för vuxenskolan

Ett dygn Coronahösten 2020

Det är lönehelg och jag bestämmer mig för att kolla in nöjeslivet i Växjö city. Jag tar bussen in till centrum och hamnar mitt i ett moraliskt dilemma. ”Kan jag få betala min bussresa”, frågar en man som kliver på bussen på Teleborgsvägen. ”Nej, kom inte fram”, svarar busschauffören avvisande. Mannen tjuvåker buss för första gången i sitt liv. Han ser skakad ut.
Coronaåret 2020 bjuder onekligen på nya upplevelser. I sätet strax bredvid kräks en ung kille. ”Anmäl honom”, viskar en kvinna. ”Spyor tror jag Anders Tegnell skiter i”, svarar hennes sällskap. ”Anmäl honom till Länstrafiken”, förtydligar kvinnan ilsket.

Jag är avstängd på Facebook ett dygn”, avslöjar en kompis. ”Vad har du gjort?”, undrar jag.
”Jag vet inte. Antagligen har jag väl skrivit något dumt”, svarar han och verkar en aning villrådig.
”Häng med ut ikväll”, säger jag uppmuntrande. ”Nej, jag måste ta reda på varför jag blivit avstängd”, förklarar han. Jag håller mig utanför Facebook-världen och drar ut på stan.
Fast man kan ju bli avstängd även i den fysiska världen. En dam berättar för mig att Hyresgästföreningen kategoriskt har bommat igen alla sina samlingslokaler med hänvisning till Coronapandemin, vilket innebär att föreningarna inte längre kan anordna sina sociala träffar. Samtidigt har Hyresgästföreningen dragit igång sin kampanj ”Goda Grannar” för att just motverka isolering och främja social samvaro. ”Den ena handen vet inte vad den andra gör”, konstaterar damen suckande.

I kalendern står det 24 oktober, det vill säga FN-dagen. Jag beger mig till museiparken för att ta del av FN-firandet. Coronapandemin har gjort att evenemanget flyttat ut från Växjö domkyrka och hålls utomhus. Solen visar sig bakom de höstfärgade lövträden. Jag tar ett djupt andetag. Höstluften ger mig lugn. Jag mår bra. ”Det var väl Anita Lindblom som sjöng Balladen om den blå baskern?”
Det är Växjös borgmästare som vill dubbelkolla fakta innan han håller sitt FN-tal i museiparken. Jag bekräftar uppgiften och känner mig betydelsefull för ett kort ögonblick. ”Fick du mitt SMS”, frågar därefter en FN-veteran. ”Nej”, svarar jag sanningsenligt. ”Är inte du Hasse på Lokaltidningen?”, frågar han förvånat. Och så är jag är nere på jorden igen.

På kvällen besöker jag en kompis och ser på tv hur Örebro slår Växjö Lakers i sudden death. Läktarna gapar ödsligt tomma. Det är deprimerande. ”Fan vet om SHL kan genomföras. Många klubbar kommer gå i konkurs om publikrestriktionerna kvarstår”, konstaterar min kompis.
För Sverige hösten 2020 är helt galen.
Folk trängs oförhindrat på bussar och i köpcentrum men förvägras att gå på sport och kulturevenemang. ”Fast krogarna är ju öppna”, säger jag uppmuntrande och vi sveper en whisky och så beger oss ut på stan.
”Vill ni ha sällskap?”, ropar två kvinnor utanför stamstället. Jag är främst törstig men känner mig ändå smickrad av erbjudandet. Fast väl inne i baren inser jag att sällskap är en absolut förutsättning och nödvändighet för att överhuvudtaget få sitta eller vistas i lokalen.
Serveringstillståndet sitter löst. Nya kontakter bör inte tas. Ensamvargar gör sig inte besvär hösten 2020.

Klockan ett på natten stänger lokalerna. ”Donald” vinner valet”, ropar en man upplysande på Sandgärdsgatan. Jag tackar för tipset men stannar inte för att prata. Det börjar kännas sent.
Coronaåret 2020 går in på upploppet.

DAVID FÄRDIGH

Möte med Mattias Guldstrand

Mattias utvecklar framtidens röntgenutrustning – VD för Skandinaviens ledande tillverkare av mobil röntgen

Leveranserna av röntgenbilarna är ett genombrott och en milstolpe i företagets historia, säger
Mattias Guldstrand, VD på Solutions for tomorrow, det snabbväxande Väckelsångsföretaget
som tillverkar mobil röntgenutrustning.

Låt vården komma hem till patienterna istället för tvärtom. Det är framtidens melodi menar Mattias Guldstrand, VD för Solutions for tommorow, det snabbväxande Väckelsångsföretaget som nu är marknadsledande i Skandinavien på mobil röntgenutrustning.
– Coronapandemin har inneburit ett jättelyft för oss. Plötsligt har alla förstått betydelsen av det vi håller på med.

11-15 mars var det tänkt att den stora årliga internationella röntgenmässan skulle anordnas i Wien. En vecka innan när Mattias Guldstrand och hans medarbetare i Solutions for tomorrow som bäst höll på att packa sin utrustning i Väckelsång kom beskedet, mässan ställs in på grund av Coronapandemin.
– Först kände vi besvikelse. När vi inte kunde visa upp vårt mobila röntgensystem så skulle det bli svårare att sälja, men efter några dagar kom den andra insikten. Nu hade vi vår chans. Att undvika att flytta runt människor och istället låta vården komma ut till patienterna är ju precis det vi pratat om hela tiden. Så istället bestämde vi, nu växlar vi upp och kör för fullt!
Och resultatet talar för sig självt. I år räknar Solutions for tomorrow med att fyrdubbla sin omsättning.
– Coronaeländet har underlättat för oss och drivit på utvecklingen. Nu förstår alla vår idé. Tveksamheterna är bortblåsta. Beslutsfattarna inom sjukvården säger, det här ska vi göra och vi är beredda att satsa resurser!

Historien om Solutions for tomorrow började i liten skala med en tom pappersskiss 2011.
Tillsammans med Jan Bååt och Martin Yngvesson började Mattias diskutera de möjligheter som den digitala tekniken kunde öppna upp för röntgenutrustning.
– Vi har en stark drivkraft att kunna göra skillnad och kände oss övertygade om att mobil röntgen är framtiden.
Idén handlar om att röntgenutrustningen ska hitta ut från sjukhusen och istället nå patienterna i hemmen, på äldreboendena eller på vårdcentralerna.
– En röntgenbild tar man på fem minuter. Istället för att till exempel 85-åriga Erik ska behöva lägga timmar på att ta sig till sjukhuset fram och tillbaka så kan vårdpersonal ta röntgen hemma hos honom eller på äldreboendet. Då slipper dessutom Erik all den oro och de fysiska och psykiska påfrestningar som är kopplade till sjukhusbesöket.

En milstolpe i företagets historia skedde nyligen när man kunde leverera var sin röntgen-bil till de tre Smålandsregionerna. Den mobila röntgenmaskinen kan snabbt och smidigt rullas ut från skåpbilarna.
– Det är ett genombrott för oss! Leveransen av röntgenbilarna är det bästa ögonblicket i företagets historia hittills. Det är just det här som var vår vision från början. En mobil röntgenmaskin som lätt kan transporteras ut till patienterna. Sjukvårdarna kommer hem till patienten, gör en slätröntgen, väljer ut den bästa röntgenbilden och skickar iväg den för läkarbedömning.
Trumfkortet i förhållande till konkurrenterna är maskinens storlek och vikt.
– Vår maskin är betydligt lägre och väger 100 kilo mindre än jämförbara röntgenmaskiner. Förklaringen är att vi lyckats utveckla ett batteri som är extremt effektivt, laddar snabbt och håller länge. Man kan säga att vi överfört elbilstekniken till röntgenutrustningen.
Nu ska röntgenbilarna testas och med positiv respons tror Mattias snart på fler beställningar, dels från andra regioner i Sverige, dels från utlandet.
– Målsättningen är att leverera tio bilar nästa år.



Det senaste året har inneburit en fantastisk tillväxt för Solutions for tomorrow. Mattias hade inför 2020 räknat med en fördubblad omsättning men när nu Coronapandemin accelererat utvecklingen så väntas det istället bli en fyrdubbling.
– Totalt har vi hittills levererat 200 röntgenmaskiner i 27 olika länder. I dagsläget tillverkar vi fem maskiner i veckan.
Solutions for tomorrow är nu marknadsledande i Skandinavien på mobil röntgenutrustning. På den internationella marknaden tävlar de med giganter som Siemens och Philips. Att ett sådant framgångsrikt hightech-företag har sin bas mitt ute i skogarna i södra Småland kan förstås verka förbryllande, men för Mattias är placeringen i Väckelsång numera självklar.
– När vi skulle börja bygga de första prototyperna och behövde en lokal så kontaktade vi de olika kommunerna och kollade om de hade några förslag. Tingsryd kommun erbjöd oss då bra fabrikslokaler med fiberanslutning här i Väckelsång. Dessutom lokaler med möjligheter att växa i. Det har visat sig vara väldigt kostnadseffektivt.
Hur många anställda har ni här i Väckelsång?
– 30 heltidsanställda och 10 som jobbar deltid. På senare tid har vi i snitt haft en nyanställning i veckan. Personalen är jätteviktig. Vi har fantastiskt delaktiga och taggade medarbetare!

DAVID FÄRDIGH

Stora och små presidenter

Har du varit otrevlig mot någon i din omgivning på sistone? Sådant händer även den bäste.
Exempelvis amerikanska presidentkandidater. Den första debatten mellan Donald Trump och Joe Biden ska enligt erfarna bedömare varit den mest tarvliga, förolämpande och smutsigaste i USA:s historia.

En skrävlande narcissist eller en förvirrad farbror? USA har vaskat fram sina två bästa kandidater. Vem vinner? Donald Trump eller Joe Biden? Sent på kvällen tisdagen den 3 november vet vi, åtminstone kanske. Donald Trump framställer sig gärna som en vinnare men fick nästan tre miljoner färre röster än Hillary Clinton i presidentvalet 2016. Ändå vann han.
Det kan framstå som paradoxalt men Trump vann i rätt delstater, de så kallade ”swing states” och tog därmed hem flest elektorsröster. I presidentvalet 2000 vann Al Gore flest röster och fick se sig besegrad av Georg W Bush. Hur det gick sedan vet vi. Bush invaderade Irak 2003 och Al Gore tröstade sig med Nobels fredspris 2007. Vem som faktiskt blev vinnaren i slutändan är oklart.

Ett gemensamt drag för presidentkandidaterna denna gång är den tämligen höga åldern.
Donald Trump är 74 år och Joe Biden har hunnit fylla 77. Svenska politiker framstår i den jämförelsen som dagisbarn som inte hunnit bli torra bakom öronen. När Trump svors in 2017 var han den äldsta amerikanska presidenten någonsin. Han slog Ronald Reagan med åtta månader. Reagan var 69 år när han tillträdde som president och exakt 69 dagar senare utsattes han för ett attentat. En rikoschetterande kula träffade i närheten av Reagans ena lunga. Han var centimetrar från döden. Gärningsmannen John Hinckley Jr uppgav i förhören att han velat imponera på filmstjärnan Jodie Foster. Han bedömdes som sinnessjuk och låstes in på en psykiatrisk klinik. Reagan överlevde och tog död på kommunismen.

Lockelsen att få inneha världens mäktigaste politiska ämbete kan få människor att ta till de mest fula tricks. President Richard M Nixon exempelvis lät som bekant underhuggare göra inbrott i Demokraternas partihögkvarter i Watergatekomplexet för att få insyn i motståndarpartiets strategi inför presidentvalet 1972. Det visade sig dock vara mindre klokt.
Inbrottstjuvarna åkte fast och Nixon fick avgå två år senare. Men Richard M Nixon var väl förtrogen med att ljusskygga knep ingår i politikens vapenarsenal. 1960 förlorade han presidentvalet mot John F Kennedy med knapp marginal, bland annat efter att ett stort antal döda personer i Chicago på ett mystiskt sätt vaknat till liv på valdagen och råkat rösta demokratiskt. Den händelsen lär påmint Nixon om att alla medel är tillåtna i politik.

Om Donald Trump förlorar presidentvalet så finns många nya karriärvägar, exempelvis som hälsocoach med tips om hur man bäst besegrar Covid-19, eller så kan han ju alltid åka runt och hålla tal. Det gör exempelvis ex-presidenten Bill Clinton, som dessutom behärskar konsten att ta rejält med betalt. Handelsbanken i Sverige lär härom året ha betalat Bill Clinton 5,5 miljoner kronor för en timmes tal. Hans hustru Hillary Clinton är billigare. Hennes taxa lär enligt läckta uppgifter vara 1,3 miljoner. Fast hon blev å andra sidan aldrig amerikansk president.

DAVID FÄRDIGH

Löständer och demonstrationståg

Löständer och demonstrationståg! En fredagseftermiddag i Växjö centrum kan bjuda på många upplevelser. En sak är säker, vi människor bekymrar och irriterar oss på såväl stora som små problem.

”Vi bilister diskrimineras i Växjö”, påtalar en man på en av stadens uteserveringar. Jag befinner mig på fredagspromenad i Växjö city och noterar att människor är arga på väldigt olika saker. Ett gift par grälar om en misslyckad middagsbjudning. Stadens egen ryggsäcks-missionär verkar dock behålla sitt lugn och går sin vana troget runt bilar och bussar.
Själv går jag till Växjö stadsbibliotek, där jag blir vittne till ett kärt återseende. Två damer hälsar glatt på varandra i tidningshörnan. ”Det var länge sedan”, konstaterar den ena av dem. ”Ja, jag har inte varit här på biblioteket sedan i juni när den där hemska mannen plockade ut sina löständer och la dom på Smålandsposten. Det var så motbjudande!”, berättar den andra damen upprört.



Jag viker ihop Svenska Dagbladet utan att behövt konfronteras med några löständer. Jag ler i njugg men förstår den upprörda damens reaktion. Vi människor är dåliga på att visa hänsyn till varandra. Och inte heller visar vi någon större hänsyn till vår kära planet. Vi tär på jordens resurser och fortsätter att spy ut koldioxid som om vi aldrig hört talas om den globala uppvärmningen.
Borta vid Speakers corner på Storgatan så är just klimatkrisen i fokus.
Organisationen Fridays For Future Växjö har mobiliserat krafterna den här fredagseftermiddagen och håller på att organisera ett demonstrationståg. Entusiasmen är det sannerligen inget fel på men det slår mig plötsligt hur krångligt det blivit att revoltera mot samhället. Det ska ansökas om demonstrationstillstånd och nuförtiden måste
demonstrationstågen dessutom Corona-anpassas. Högst 50 deltagare och minst en och en halv meters avstånd mellan leden. Arrangörerna rabblar noggrant upp riktlinjerna till demonstrationsdeltagarna, som följsamt tar till sig anvisningarna innan marschen kan börja mot maktens boning, det vill säga kommunhuset.

”The wrong Amazon is burning”, står det fyndigt på ett av plakaten i demonstrationståget som nu nått fram till Västra Esplanaden och kommunhuset. Och så brinner det till. För i det ögonblicket börjar ”motdemonstrationen”. Ett antal unga bilister inleder ett bullrande försök att sabotera manifestationen. Med motorerna på högvarv kör de varv efter varv på esplanaden för att överrösta klimatkämparna., De protesterar mot protesten. Fridays For Furure låter sig dock inte påverkas utan fortsätter oförhindrat sin aktion och gör sig beredda att läsa upp en debattartikel som skarpt kritiserar Växjö kommuns klimatpolitik. Medan jag står och väntar på anförandet ser jag hur en cyklande man med visst besvär och stor irritation tar sig fram mellan demonstranterna. Plötsligt har han fått nog. Han är urförbannad ”Vilken rätt har ni att hålla på att väsnas och ta plats???”, fräser han högljutt åt en demonstrant. Sen vänder han demonstrativt ryggen åt demonstranterna, skyndar sig bort till kommunhusentrén och rusar målmedvetet in, kanske för att hinna överklaga ännu ett ärende innan stängningsdags? Vad vet jag.
Ännu en dag är snart till ända i Växjö. Världen har feber, en vresig man ska överklaga ett bygglov och på stadsbiblioteket har någon plockat ut sina löständer.

DAVID FÄRDIGH

Prenumerera på innehåll