Skip to Content

Historien om Uråsa flygbas utanför Väckelsång

Samuel berättar om kalla krigets påverkan på Kronoberg – Uråsa var Sveriges sydligaste attackbas!


Uråsa flygfält var Sveriges sydligaste attackbas, berättar Samuel Palmblad, antikvarie på Kulturparken Småland och författare till boken Kalla krigets Kronoberg
 
Under kalla kriget var det militära hotet ständigt närvarande och Sverige hade en av världens främsta flygvapen. En sovjetisk invasionsstyrka skulle bland annat bemötas med attackflyg från Uråsa flygbas, som då var Sveriges sydligaste attackbas.
Härifrån skulle attackflygen bege sig ut på lägsta höjd över Östersjön och sänka de ryska invasionsfartygen, berättar Samuel Palmblad på Kulturparken Småland.
 
Ett till synes harmlöst och oskyldigt utedass i skogsgläntan kan dölja något helt annat, åtminstone var det så under kalla krigets dagar. Utedasset i fråga fanns i ett skogsområde i närheten av Uråsa by och var i själva verket nergången till en underjordisk ledningscentral.
Där satt man och ledde flygverksamheten som bedrevs från Uråsa flygfält. Ledningscentralen var byggd för att tåla större bombangrepp, fast ironiskt nog saknades toalett. Så personalen fick använda ett äkta utedass en bit därifrån!

En fasad! Det lilla utedasset i Uråsa dolde i själva verket nergången till den underjordiska ledningscentralen för Uråsa flygfält
En fasad! Det lilla utedasset i Uråsa dolde i själva verket nergången till den underjordiska ledningscentralen för Uråsa flygfält
 
Samuel Palmblad har skrivit boken Kalla krigets Kronoberg, där han berättar om hur den omfattande militära beredskapen påverkade samhället, inte minst de orter som låg i nära anslutning till militära anläggningar. Ett sådant exempel är Uråsa, en by som ligger drygt två mil söder om Växjö. Här byggdes på 50-talet en stor flygbana som i krig skulle husera både spaningsflyg och attackflyg.  
Flygfältet färdigställdes 1958. Förutom militära ändamål så förekom även reguljär flygtrafik och postflyg fram tills att Växjö flygplats i Öjaby öppnade 1975.

Den geografiska placeringen av flygfältet i Uråsa var ingen slump.  
Attackflyget hade en avgörande betydelse vid försvaret av Sverige. Attackplanen skulle i största möjliga mån sänka de ryska örlogsfartygen och försvåra en landstigning. Här i sydöstra Sverige ansågs det som ett möjligt scenario att ryssarna skulle landsätta trupperna via djuphamnen i Karlshamn.  
Attackdivisionerna fanns i fredstid i bland annat i Kallinge utanför Ronneby, men de ordinarie flottiljerna bedömdes alltför sårbara, och i Kallinges fall även det kustnära läget. Detta ledde till att det anlades särskilda krigsflygbaser. Uråsa uppe i Småland var en sådan plats. När Sverige på 70-talet byggde ut sina bas-system för det nya Viggensystemet så kom Uråsa att spela en central roll.   

Uråsa var Sveriges sydligaste attackbas. Just attackflyget var det kraftfullaste och mest högprioriterade förband som fanns inom försvaret. Försvaret av Sverige ansågs i hög utsträckning hänga på attackpiloternas förmåga att bekämpa mål i Östersjön. Attackflyget lydde därför direkt under ÖB, övade mycket och förde en priviligierad tillvaro.  
Förutom attackflygen utgångsbaserade även spaningsflyg på Uråsa flygbas. Dessa var utrustade med avancerade kamerasystem.
När de efter spaningsrutten över Östersjön landade i Uråsa transporterades filmrullarna direkt till ett maskerat och avsides beläget fotolabb, som snabbframkallade bilderna.   
 
Under 70-talet hade Uråsa flygfält moderniserats och Viggen-anpassats, och därefter blev flygövningarna allt mer frekventa. På 80-talet började Försvarsmakten planera och förbereda nästa stora modernisering. Satsningen med beteckningen Bas 90 skulle innebära en kraftig utbyggnad av Uråsa flygfält med anläggandet av bland annat två nya start- och landningsbanor samt en underjordisk bascentral. 
Banorna skulle ligga sydväst om Uråsa by samt norr om Torsjö by. Kontakter hade tagits med berörda markägare. Men så kom Berlinmurens fall 1989 och Östblockets kollaps. Med den minskade hotbilden på 90-talet så drog Försvaret sedan i nödbromsen.  
1997 togs den fasta bemanningen, bastroppen, bort från Uråsa flygbas och så slutligen 2000 upphörde verksamheten. 
På samma sätt som det var en makalös utbyggnad av flygbaser var det en lika makalös avveckling. På bara några år försvann mängder med flygbaser. Väl snabbt och ogenomtänkt kan jag tycka så här i efterhand.  
I Uråsa är numera start- och landningsbanan obrukbar och de omfattande bränsleförråden är borta liksom ledningsfunktionerna.
Men vissa förråd är fortfarande klassade som skyddsobjekt. Men ur flygsynpunkt så är Uråsa flygbas nu förpassad till historien.  
 
Den militära beredskapen och närvaron har dock haft stor påverkan på bygden konstaterar Samuel.
Många markägare fick överlåta mark till militären, om än med ekonomisk kompensation. Flygövningar förekom ofta, då riksvägen stängdes av och trafiken omdirigerades via Uråsa byväg. Solviken pensionat i Ingelstad hade strålande tider med stridspiloter och flygofficerare som återkommande gäster. Och alla hemliga förråd och anläggningar var ett populärt samtalsämne bland bygdens invånare.
Intresset är fortfarande väldigt stort. Många hör av sig med frågor och jag håller regelbundet föreläsningar om kalla krigets inverkan på Kronoberg.

I dagarna är Samuel aktuell med Kronoberg Läns Hembygdsförbunds årsbok där han skrivit en kontrafaktisk betraktelse om just Uråsa flygbas. 
Under kalla kriget diskuterades om Sverige skulle skaffa kärnvapen. Hade detta blivit verklighet så hade eventuellt en del kärnvapnen placerats i Uråsa. I boken skriver jag ett kapitel om det scenariot och vad det skulle ha inneburit.  
 
DAVID FÄRDIGH