Den perfekta berättelsen, finns den? Jag har många historier på lager men om jag skulle skriva en bok, vilket ämne skulle jag välja då?
Jag befinner mig på Kronobergs bokmässa och möter en strid ström av författare. Jag talar med dem, känner på deras böcker och hör dem berätta om hundar med övernaturliga förmågor, kvinnliga lastbilschaufförer i Gällivare, mordgåtor på Mallorca, småländska maträtter och ännu en lösning på Palmemordet. Jag slukar allt med hull och hår. Det är rena rama julafton. Jag älskar böcker och framför allt berättelser. På vägen ut säger en bekant – Du borde också skriva en bok! Om vad?, frågar jag. Du måste väl ha upplevt väldigt mycket, eller hur? Välj och vraka! Skriv om udda personligheter, politiska skandaler, Växjös sanna själ eller sökandet efter kärlek.
Ja, kärlek borde man kanske skriva om. Jag har åtminstone material som kunde räcka till en novellsamling. Kvinnor har serverat mig bra storys. En gång tog mig kärleken ända till Sri Lanka, en annan gång hamnade jag på Böda camping. En tredje gång svävade jag iväg och fick testa på healing. Titeln känns given - Galna kärleksresor. Men jag blir sittande, försjunken i minnen. Sedan ringer en kompis och föreslår en utekväll.
Du borde skriva om skandalernas Växjö, säger min kompis när de första groggarna slunkit ner senare på kvällen. Måhända ingen dum idé. Skandaler tilldrar sig alltid människors intresse och stoff finns det ju onekligen gott om. Som när Växjö Energi i början av 1980-talet blev blåsta på 40 000 kubikmeter olja genom skumma överenskommelser med den norska affärsmannen Finn Malmberg. Eller när det vid nästa samma tidpunkt avslöjades att det statligt ägda Växjöföretaget Telub i hemlighet utbildade den libyska diktatorn Gaddafis
soldater. Sedan kom historien om svindlarpredikanten John Tejpar som med välsmord mun och med Växjö som bas blåste människor på löpande band. Det blev stora löpsedlar i pressen.
Växjö var onekligen skandalernas stad. Men jag behöver i så fall ha med några nutida skandaler, säger jag till min kompis. Han funderar en stund och påtalar sedan att han tycker att det nya kommunhuset är en STOR skandal. Jag invänder att man kan ha åsikter om bygget men något bedrägeri är det knappast tal om. Därefter kommer min kompis med några mer vildsinta förslag som handlar om en glass-bedragare och en IT-svindlare, båda Växjöprofiler med påstådd böjlig moral. Men då måste jag nog gräva för att få fram mer handfasta bevis.
Man kan inte kalla människor svindlare hur som helst, påtalar jag och sväljer ytterligare en grogg. Min vän nickar och instämmer – Ut och gräv. Skandalerna väntar på dig!
Det är natt och kommunhuset tornar upp sig som en koloss över Växjö. Jag är på väg hem från krogen men har ännu inte lyckats snappa upp någon riktigt bra skandal. På Sandgärdsgatan möter jag en högljutt skrattande man. Där verkar finnas en bra story, tänker jag och frågar honom om vad som är så fantastiskt roligt. Men mannens ögon är hopplöst dimmiga och från munnen kommer bara ett gurglande läte kombinerat med hysteriska skrattsalvor. Berusad och skogstokig. Jag ger upp, går hem och skriver en krönika istället.
DAVID FÄRDIGH