VÄCKELSÅNG.se |

Har du hittat ditt drömyrke? Grattis! Men trivs man inte på jobbet finns dock möjligheten att sadla om och byta yrkeskarriär. Förhoppningsvis med lyckat resultat. Fast nog hade det varit bättre för oss alla om Hitler fortsatt på konstnärsbanan, om Stalin förverkligat drömmen om att bli präst och om Putin fortsatt att vara taxichaufför eller barnvakt.

Många kända personer har bytt yrkeskarriär. Nyligen bortgångne Sven Melander var först sportjournalist på en kvällstidning, men så upptäcktes hans komiska begåvning av regissören Lasse Åberg i samband med en dimmig fest i Malmö och så hux flux startade en helt ny karriär. Efter genombrottet med filmen Sällskapsresan blev Sven såväl filmkändis som tv-stjärna.
Ett ännu mer hisnande exempel är Ronald Reagan som gick från att vara B-skådis i Hollywood till att så småningom göra politisk karriär, bli vald till USA:s president och enligt vissa historiker bidra till att krossa Sovjetimperiet och avsluta det kalla kriget.
Och när vi är inne på amerikanska ikoner - Elvis Presley var först lastbilschaufför åt bolaget Crown Electric
men upptäckte musiken och blev legendarisk världsstjärna. Ett nutida exempel är Lady Gaga som först hankade sig fram som servitris och strippa innan hon fick chansen att slå igenom som sångerska och numera dominerar världens alla scener.

Världshistorien är dessvärre också full av gestalter som hamnade fel. Josef Stalin, en av 1900-talets värsta massmördare och tyranner, drömde i ungdomen om att bli präst. Faktum är att han kom in på det ortodoxa prästseminariet men blev relegerad på grund av sina radikala idéer. Sedan gick det som det gick.
Ett annat exempel är förstås Adolf Hitler. Han drömde om att bli konstnär och sökte in till Konstakademin i Wien. Stadsmålningarna höll ganska god klass men symtomatiskt nog var hans stora svaghet människor. Porträtten var undermåliga och Hitler fick aldrig inträde i Konstakademin. Tyvärr satsade han istället på att bli politiker med världskrig, folkmord och förintelse som följd.

Någon som uppenbarligen är helt fel person på fel plats just nu är Vladimir Putin. Den ryske diktatorn har som bekant fått storhetsvansinne och sprider död och förintelse i Ukraina samt orerar vilt om kärnvapenattacker. På 1980-talet var Putin stationerad som KGB-spion i dåvarande Östtyskland men när kommunismen kollapsade kallades han hem och fick under en period försörja sig som taxichaufför. Sankt Petersburgs borgmästare Anatolij Sobtjak tog dock honom under sina vingars beskydd och Putin blev något av en alltiallo. I Rysslandsexperten Bengt Jangfeldts fascinerande bok En rysk historia berättas att när Ryssland öppnades upp efter kommunismens fall så kom flera västerländska delegationer på besök, bland annat familjen Nobel gjorde en visit i Sankt Petersburg. Under vistelsen fick de hjälp med barnvakt. Den som fick uppdraget att hålla koll på barnen var Vladimir Putin. Han sägs ha skött uppgiften klanderfritt.

DAVID FÄRDIGH

Motionsbandy i Idrottshallen

På Tisdag klockan 20.30 drar motionsbandyn igång i Idrottshallen.
Alla som är vuxna och sugna på att lira är välkomna.
För eventuella frågor hör av er till Uffe Lilja 0709560640.

Postmästarn ändrar öppettider

From nästa vecka (38) ändrar vi öppettider.
Detta då el-priserna riskerar ta knäcken på oss.
Hoppas på Er förståelse och att alla pizza-lovers dyker upp under helgerna istället.
Dagens rätt samt ala carte serveras mån-fre som vanligt.

Rapport från pågående valfeber

De politiska utspelen duggar tätt. Är det inte högkostnadsskydd för elkonsumenterna så är det adhd-tester för barn i utsatta områden. Partierna skjuter vilt från höften och hoppas kunna håva in röster i rikliga mängder.

När de etablerade partierna bjuder på spektakulära förslag så måste utmanarna gå ännu längre. En företrädare för ett lokalt högernationalistiskt parti kontaktar mig och vill gärna bli intervjuad. Han levererar direkt och presenterar vallöftet om att sälja Växjös nya kommunhus – ”En privat aktör kan ta över! Kommunhuset skulle till exempel kunna funka som galleria”.
Jag undrar vart politikerna ska ta vägen och får svaret – ”De får flytta tillbaka till det gamla kommunhuset”. Se där, ingenting är omöjligt i en valrörelse.

Jag befinner mig på Öster i Växjö och möter en dam med en hund. Det är en solig förmiddag men plötsligt blixtrar det till. Damen riktar blicken mot mig och säger – ”Jag har hört att Miljöpartiet ökar i opinionsmätningarna. Kan du förklara, hur kan någon vilja rösta på Miljöpartiet? Vad är det för fel på det svenska folket?”
Då jag inte vet om hon tilltalar mig som politisk analytiker, journalist eller vanlig allmänhet så blir jag svarslös. Damen skakar upprört på huvudet. Valfebern stiger uppenbarligen. Passion och ilska griper tag i medborgarna. Men hennes hund verkade åtminstone lugn.

Gycklarpartiet rör sig ute på stan liksom Vetenskapspartiet. Men jag är på väg till Moderaterna på Storgatan för att träffa Andreas Norlén, talmannen som blev kändis i samband med den 134 dagar långa regeringsbildningen efter förra valet.
Åska och skyfall har dock satt krokben för planeringen. Talmannen har glömt att ta med sig paraply och blir
försenad. Under tiden pratar jag med Växjös borgmästare Bo Frank, som uttrycker optimism.
I Växjö tror han stenhårt på borgerlig seger medan det blir jämnare på riksplanet. Han tror sig också kunna konstatera att den moderata röstflykten högerut bromsats – ”Nu är det inte lika många som hotar att rösta på Sverigedemokraterna”.
Så kommer Andreas Norlén. Trivsam och korrekt som vanligt. Varken åskväder eller regeringskaos biter på honom.
Han är i Växjö i egenskap av riksdagskandidat. För att bli återvald till talman måste han nämligen först bli
återvald som riksdagsledamot.
Men vill han verkligen fortsätta som talman? Ja det verkar tveklöst så. Politik har onekligen en stark dragningskraft.
Ute fortsätter regnet och den moderata partilokalen fylls på med folk. Trivsamt men trångt. Jag kämpar mig ur den moderata bubblan och rusar vidare till nästa valmöte.

Socialminister Lena Hallengren är på Växjöbesök. Socialdemokraterna är erkänt duktiga på att organisera valrörelser. Allt är noggrant förberett. Podium och banderoller är uppe i god tid, kaffet serveras varmt, frågorna har lämnats in i förväg och innehåller inga chockerande överraskningar. Det blir en trivsam och odramatisk stund på Vattentorget.
Men var inte Lena Hallengren några minuter försenad? – Jo, det var svårt att hitta en parkeringsplats i Växjö”,
berättar en partifunktionär. Se där, inte ens det väloljade socialdemokratiska valmaskineriet rår på trafikkaos, haltande infrastruktur och parkeringsproblematik.

Nåväl, vad ska jag rösta på? Det är förstås inget jag avslöjar för er kära läsare. Faktum är att jag inte ens själv vet säkert. Av vana bestämmer jag mig först natten före valdagen. Då dricker jag några glas whisky, grubblar och fattar sedan kanske ett klokt beslut.

DAVID FÄRDIGH