Fångad av Melodifestivalen
Främlingar, hjältar och eufori. Egentligen bryr jag mig inte. Melodifestivalen och Eurovision Song Contest finns inte på min radar men det är svårt att komma undan och till sist är jag likväl fångad av stormvinden.
1983. Carola vinner med Främling och några år senare uppträder hon på Strandpärlan i Torne. Det är galet mycket folk och jag börjar så smått bekanta mig med fenomenet kändisar.
1984 vinner bröderna Herreys Melodifestivalen med Diggi loo diggi ley. Eurovision Song Contest anordnas i Luxemburg och för första gången någonsin får jag vara uppe sent på kvällen och följa dramat. Fast jag somnar innan avgörandet och får först på morgonen veta att de vunnit hela spektaklet. Senare kommer det dessutom till min kännedom att en av bröderna – som av vissa får nidnamnet ”de dansande deodoranterna” - har en kärleksaffär med en kvinna från Väckelsång. Den kittlande informationen får mig att överväga en karriär inom
skvallerjournalistiken.
1999. Charlotte Nilsson – sedermera Charlotte Perrelli - vinner Eurovision Song Contest
med Tusen och en natt – sedermera framförd som Take me to your heaven.
I december blir jag som nybliven tidningsmurvel inbjuden till Residenset i Växjö, där P4 Kronoberg ska överraska Charlotte med tillkännagivandet att hon utsetts till Årets Kronobergare. Charlotte äter middag med landshövding Wiggo Komstedt och vi står bakom en dörr och väntar tålmodigt. Sedan ljuder musiken och vi stormar in och överrumplar Charlotte, som därefter i ren glädje river av sin vinnarlåt. Livet leker och jag börjar motvilligt gilla Melodifestivalen.
2005. Melodifestival-konceptet har börjat svälla och en av deltävlingarna äger rum i Tipshallen i Växjö. Den stora skrällen blir Brandsta City Släckers som sätter många hjärtan i brand, bland annat hos en kvinna i Växjö. En något komplicerad relation inleds och när jag får höra hela historien efteråt förstår jag innebörden av låttiteln – Kom och ta mig långt härifrån.
2012. Vida Arena är platsen för den första deltävlingen i Melodifestivalen. Den då okända sångerskan Loreen gör entré och knockar oss fullständigt med Euphoria. Men det sker även andra saker i Växjö. Artisten The Moniker blir överfallen vid en bar av en gammal antagonist, som blir utslängd men som kommer tillbaka kvällen efter som om ingenting hänt.
Vilket självförtroende! Han blir förstås utslängd igen. På efterfesten frågar någon efter Thorsten Flinck – som gjort oväntad succé med låten Jag reser mig igen. Hotellvärdinnan pekar på golvet och säger – följ spåren. Thorsten har nämligen lämnat en ymnig slinga av snus efter sig och det är bara att följa efter.
2015. Jag har träffat en trevlig tjej som gillar hundar och Melodifestivalen. För att visa god vilja tittar jag på alla deltävlingar. Vad gör man inte för kärleken? Lyckligtvis råkar det vara året då Måns Zelmerlöv dominerar med Heroes och jag är med från start till mål när han vinner hela Eurovision Song Contest 23 maj. Den kvällen är jag väldigt, väldigt nära att bli Eurovision-frälst.
2023. Nu har jag egentligen tröttnat på Melodifestivalen, men så bokar jag in en intervju med Tennessee Tears och håller sedan en liten tumme på duon från Åseda. Kanske håller jag på att bli fångad igen? Inte av en stormvind, men åtminstone Som en vind – precis som Edin-Åhdal sjöng i vinnarlåten 1990.
DAVID FÄRDIGH
