På allmän begäran kommer här en lägesrapport inför det årliga vårbadet på Långfredagen. Jag kan med glädje meddela att jag ännu en gång tänker plåga min kropp med ett dopp i Åsnens vatten och ser fram mot den befriande känslan av att kicka igång sommarhalvåret. Nu är det hög tid att tvätta bort vinterns depressiva slagg och bejaka livets galenskap.
De senaste åren har det blivit något av en trend med vinterbad. Jag vill därför fastslå att det jag ägnar mig åt under Påskhelgen inte är någon modefluga utan tvärtom en synnerligen mångårig tradition. I snart 25 år har jag tagit ett vårdopp på Långfredagen, som enligt den kristna traditionen är lidandets dag men också ett förebådande av återuppståndelsen.
Symboliken är mycket passande. Man plågar och tuktar sin kropp i det iskalla vattnet för att sedan rusa upp mot återuppståndelsen i förvissning om att det snart stundar ljusare och varmare tider. Fast i ärlighetens namn var det knappast några sådana religiösa och existentiella resonemang som föresvävade mig när jag i slutet av 90-talet startade traditionen.
Snarare var det ett gäng berusade ungdomar som fick en knäpp idé. Någon undrade – Vad ska vi göra i Påsk? Efter några stänkare kom det självklara svaret – VI BADAR!
De första åren var vi en tapper skara som samlades vid Åsnens östra strand framåt lunchtid på Långfredagen. Somliga dopade sig med starkvaror inför det vågade språnget ner i plurret och det förekom avhopp i sista sekunden, men de flesta fullföljde och även om ingen påstod att det var någon njutning att omslutas av fyra-gradigt vatten så innebar det ändå en befriande känsla efteråt. Man kände sig renad såväl kroppsligt som skälslikt. Det tunga oket från vintermånadernas depressiva mörker och tungsinne tvättades bort och istället föddes förväntningarna och energin inför de ljuvliga sommarmånaderna. Långfredagen blev både en ritual och en liten folkfest. Med åren har dock skaran glesnat. Vänner har flyttat, blivit allmänt mer upptagna och kanske rent av förnuftigare? Jag har dock, på gott och ont, behållit min galenskap och det skulle aldrig falla mig in att hoppa över VÅRDOPPET!
I år har vi en sen påsk. Redan när jag i höstas smygkollade i kalendern för 2022 så tänkte jag - det här gången kommer det bli oförskämt enkelt att doppa sig. Åtminstone i jämförelse med vissa år när jag fått hacka upp is för att överhuvudtaget ta mig ner i vattnet eller plaskat runt omgiven av bitande isbitar. När så vintern blev tämligen mild så kändes det ännu mer avslappnat. Men så kom bakslaget med nordliga vindar i början av april. I förra veckan låg det till och med snö på marken en morgon, något som fick mig att konstatera - Det blir en
utmaning även i år!
På fredag står jag åter redo. Badbyxorna är packade liksom badlakanet. Framåt lunchtid väntar Åsnens välkomnande vatten. Skulle ni ha vägarna förbi så är ni självklart välkomna att deltaga. Ni andra får spetsa öronen så kanske ni hör vrålet som dels signalerar den något bistra vattentemperaturen, dels markerar att nu är det äntligen vår. För övrigt, Glad Påsk!
DAVID FÄRDIGH