Skip to Content

På scenen till varje pris

Det är något speciellt med att stå på scen. Att ens våga gå upp och möta publiken kräver ett starkt psyke men belöningen i form av applåder och kärlek är underbar och kan bli beroendeframkallande. Vissa artister rent av både lever och dör på scenen.

I somras läste jag om Hjalmar Bergmans klassiker Clownen Jac, en tragikomisk roman som på djupet skärskådar konstnärskapets belöningar och uppoffringar. Mötet med publiken innebär i clownens fall ömsom kärlek och ömsom skräck. Han fruktar publiken men behöver och suktar efter deras applåder. För det behovet är han beredd att sätta sitt eget välbefinnande på spel. Kusligt men fascinerande. Med dessa funderingar kring artistskapets säregna villkor beger jag mig bort till Allsången i Linnéparken och träffar där på en nutida clown/artist.
Bakom scenen sitter nämligen Sean Banan, placerad i rullstol och med gipsat ben. ”Jag har inte halkat på något bananskal”, förtydligar han och berättar istället att han åkt elscooter och mitt under färden instinkt försökt rätta till kepsen som i vinddraget hamnat snett. ”Det ska man inte göra samtidigt som man åker elscooter”, konstaterar Sean Banan med ett sammanbitet leende. Pang i backen och en bruten fot och tre brutna revben blev facit. Men
inte tänker han ställa in några konserter. The show must go on! ”Jag har väntat och mått dåligt under hela pandemin. Jag måste få träffa publiken. Jag behöver få deras kärlek och bekräftelse”, berättar han. Och vad är kroppsliga skavanker mot att få bli hyllad av publikmassorna. Mot applåderna är man beredd att göra mycket. Det kan jag för övrigt själv intyga. Ge mig lite beröm så fortsätter jag att skriva krönikor i 50 år till.

Sean Banan är inte ensam om att vara beredd att uthärda smärta på scen. 2004 vred Lasse Kronér av vadmuskeln på en scen i Östersund men valde envist att fortsätta sin julturné i rullstol. Det mest klassiska nutida exemplet är annars Dave Grohl i amerikanska hårdrocksbandet Foo Fighters som övertänd och adrenalinstinn trillade av scenkanten på Nya Ullevi 2015. Han bröt benet, fördes till akuten men återvände sedan till scenen med gipsad fot och förmodligen med en rejäl dos morfin i kroppen. Den svenska läkaren Johan Sampson satt på scenen och höll Daves fot i rätt läge medan konserten fortgick till publikens ohejdade jubel. I Göteborg blev bandet därefter känd som FOOT FIGHTERS.

Vissa artister är bredd att köra sin show rätt in i döden. Någon som bokstavligen gjorde det var den brittiska magikern och komikern Tommy Cooper, känd för att alltid uppträda med en röd fez på huvudet. Den 15 april 1984 var Tommy Cooper med i en direktsänd show i brittisk tv när han drabbades av en massiv hjärtinfarkt. Han kollapsade på scenen och vaknade aldrig mer. Årtal av rökning, alkoholmissbruk och ständigt turnerande tog till sist ut sin rätt.
Showbusiness kräver sin tribut. Tommy dog på sin post och förärades med spaltkilometer av kärleksfyllda hyllningar efteråt. Om han levt hade han varit lycklig.

DAVID FÄRDIGH

Angelica hyllades för sin OS- insats

”Nådde finalen, tredje gången gillt”

I tisdags kväll hyllades stavhopperskan Angelica Bengtsson i Linnéparken för sin OS-insats där hon gick till final.

– Det var tredje gången gillt. Nu har jag varit i final både i EM, VM och OS.

Angelica, som är uppväxt i Boaryd utanför Väckelsång, har fått rutin på stora mästerskap.
Stavhopperskan har medverkat i OS såväl i London som Rio de Janeiro, men då inte nått finalen. Det lyckades hon dock med under Tokyo-OS i somras.
– Jag är nöjd med prestationen. Det var svåra och kaotiska förhållanden i kvaltävlingen
med regnoväder.
Hur kändes det att ta sig till final?
– Skönt. Det var tredje gången gillt! Nu har jag varit i final både i EM, VM och OS.

I OS-finalen blev det en 13:e plats, långtifrån medaljstriden men ändå en imponerande insats.
I tisdags kväll blev hon tillsammans med Daniel Ståhl, Simon Pettersson, Anton Dahlberg och Fanny Roos firade av Växjöpubliken i Linnéparken.
– Härlig stämning, konstaterade Angelica.
Har det blivit något firande hemma i Boaryd?
– Nej, men min mamma har en flaska skumpa som väntar på mig.

DAVID FÄRDIGH

Kläd- och prylbyte i Björkeborg 5 september

Välkommen till Björkeborg i Väckelsång söndagen den 5 september klockan 13 till 15 för att byta kläder och prylar.

Björkeborgsföreningen har cafét öppet och det kommer finnas möjlighet att dricka kaffe och doppa hembakade kakor.

Så går det till:
- Du tar med dig max tio fina och fräscha plagg och max tio hela prylar.
- För varje plagg/pryl får du en biljett som du kan byta mot ett nytt plagg/en ny pryl.
- Det är helt gratis.

Frågor: tingsryd@naturskyddsforeningen.se

Bytet sker i samarbete med Björkeborgs Byggnadsförening.

OCH, inför den här bytaredagen kommer vi köra smygförsäljning av några av de pärlor till plagg och prylar som vi i styrelsen samlat ihop.
Kika in här i evenemanget med ojämna mellanrum för att förhandsfynda!
Betalning sker då via swish och hämtning av det köpta sker på plats på Björkeborg kl. 14-15 den femte september.

EN KVÄLL I JUNI I STYRAGÅRDENS TRÄDGÅRD

EN KVÄLL I JUNI I STYRAGÅRDENS TRÄDGÅRD
Onsdagen den 23 juni mellan 20:00 och 22:30 firar vi Styragårdens Trädgård:s 20-års jubeleum med en liten fest i trädgården.
Vi bjuder på bubbel som sig bör och något gott därtill!
Även byns egna Nöjespatrullen under ledning av Åsa Gunnarsson ger en konsert i trädgården med start 20:30.
Ta gärna cycklen eller promenera hit ni som bor nära!
Är man sjuk måste man tyvärr stanna hemma och här håller vi avstånd.
Välkommna att fira med oss och tack alla trogna kunder för att ni stöttat oss så vi kunnat växa och slå djupa rötter!

Årsmöte Hembygdsförening

 

VÄCKELSÅNGS HEMBYGDSFÖRENING



inbjuder till ÅRSMÖTE

i Hembygdsparken söndagen

  den 13 juni kl. 13.00

 

 

Årsmötesförhandlingar

 

Larsa`s spelmän spelar

 



Vi bjuder på kaffe med våffla.



         VÄLKOMNA             

Möten på Åsnens strand

Vid släktens sommarställe intill sjön Åsnen har människor kommit och gått genom åren.
Damer med villfarelser, tyska scouter, generösa gangsterledare och förvirrade samhällsdebattörer samt en förvirrad rävunge.



Få saker är så rogivande och besjälande som att betrakta en vattenyta. Oavsett sinnestillstånd eller livssituation så har jag alltid älskat att sitta vid strandkanten. Man hypnotiseras av vattenspeglingarna och ljudet från vågskvalpet. Tankar kommer och går.
Hågkomster och reflektioner sveper förbi. Helst ska du vara ensam men förr eller senare får du sällskap. Det kan både vara beklagligt och efterlängtat. Och ibland väldigt intressant.

Vid släktens sommarstuga uppenbarade sig en elegant dam. Hon berättade innerligt och känslosamt att hon var född och uppvuxen här på torpet. Jag och min familj visste förstås att det var helt uppåt väggarna. Min mormor var född i stugan och den här kvinnan var definitivt inte hennes syster. Men damen fortsatte att berätta rörande barndomsminnen. Varken jag eller någon annan hade hjärta att stoppa henne. Alla har vi rätt till våra egna upplevelser och minnen. Att de sedan grundas på fullständiga missuppfattningar är en annan sak. Damen höll
sin känslosamma redovisning om sin lyckliga barndom, vinkade glatt farväl och lever förmodligen kvar i sin villfarelse.

En sommareftermiddag kom det fram två tyska ungdomar i scoutmundering. De frågade försynt om de kunde få tälta på gräsmattan vid stranden. De verkade vara rekorderliga ungdomar så jag gav mitt bifall. Jag cyklade hem till Väckelsång men återvände på kvällen, och fick en smärre chock. Hela strandtomten hade förvandlats till ett jättelikt scoutläger. Cirka 40-60 scouter levde lägerliv. Det borde jag förstås ha förstått. En scout kommer aldrig ensam. Inte heller två.

Plötsligt en försommar så började det dyka upp främmande båtar vid sommarstugan.
Bommen var öppen så vem som helst kunde köra ner och lägga sin båt vid klipporna. Men vilka var dessa fräcka inkräktare? En dag dök det upp en bil med båtsläp. Jag gick fram i skepnaden av tillsynsman och möttes av Pavel, en sprudlande karaktär som genast bad om ursäkt för sitt tilltag. Jag förklarade att det var privat mark och att vi dessutom dessvärre drabbats av många stölder genom åren. Pavel lyssnade och nickade förstående. Sedan kom han med sitt generösa erbjudande: ”David, om någon kommer hit och stör så bara ring mig på det här numret. Jag skickar dig genast två beväpnade män.”

Under några somrar dök herr Salomonsson upp. Först med sin fru, sedan med sin dalmatiner. Han brukade diskutera kommande energikriser och miljöproblem. Det blev alltid intressanta diskussioner. En eftermiddag erbjöd han sig att klippa gräset. Jag gav honom handgräsklipparen och han kämpade på i ungefär en halvtimme. Sedan sa han adjö, men återvände en halvtimme. Han hade tappat sina glasögon och kröp förtvivlat runt på
gräsmattan. Sen dess har jag inte träffat honom.

En sommarkväll när jag satt på strandklippan kom det fram en rävunge och satte sig bredvid. Det var som hämtat ur en Disneyfilm. Jag tittade på rävungen och sa – ”Du är söt men borde nog vara rädd för mig”. Han såg oförstående på mig, satt kvar en stund men försvann sedan vidare mot skogen. Jag såg honom aldrig mer igen.

DAVID FÄRDIGH

UFO-sponsrad guldjakt

Nu i maj är det 75 år sedan Pollenkungen Gösta Carlsson råkade på ett UFO i en skogsglänta utanför Ängelholm. Mötet skulle ge upphov till etablerandet av Rögle BK i elithockeyn.
UFO-laget kämpar i år med Växjö Lakers om den åtråvärda SHL-guldet och Le Mat-pokalen,
ett drama som följdes av hängivna fans både i Småland, Skåne och kanske även på andra delar i galaxen?

”Klubbkärlek är ofta ett livslångt lidande”, har författaren och den hängivne Arsenalsupportern Nick Hornby hävdat. Han lär inte ha blivit muntrare de senaste veckorna.
Arsenal halkar i Premier League, åkte nyligen snöpligt ut mot Villarreal i semifinalen i Europa League och fansen bråkar öppet med den impopulära klubbägaren Stanley Kroenke, en äckligt rik amerikansk entreprenör som specialiserat sig på att äga fastigheter och sportklubbar och som sägs vara god för 60 miljarder.

Desto muntrare är det i Växjö, där Lakers-supportrarna kan glädja sig åt det tredje SM-guldet. Även om idrottsdödaren Corona fortfarande stoppar folkfesterna på Vida Arena så snackas det hockey i hela staden och Sam Hallam, Pontus Holmberg, Erik Josefsson, Robert Rosén, Richard Gynge och Ilari Melart är namnen på allas läppar. Härligt tycker även jag, som annars har Östers IF närmast hjärtat. Något fotbollsguld till Växjö blir det dock ännu inte på ett tag. När min Göteborgskompis Roger brukar beklaga sig över att Örgryte-fansen inte
sett röken av något guldglitter sedan 1985 brukar jag replikera att det är ännu mer synd om oss Öster-supportrar som inte fått guldjubla sedan 1981. Då var jag för övrigt fyra år och fullt upptagen med att försöka lära mig sparka på bollen.

Min gamla kompis Nykan har ett favoritlag i nästan varje land: Sverige = Halmstad BK, England = Newcastle, Tyskland = Bayern München, Spanien = Valencia, Danmark = FC Köpenhamn, Holland = PSV Eindhoven.
En mycket smart strategi då åtminstone något av lagen brukar göra en någorlunda hyfsad säsong. Det finns med andra ord alltid något att glädja sig åt i supportervardagens ilskna, uppgivna och svavelosande frustration.
För egen del gäller som sagt Öster i fotboll samt Sri Lankas landslag i cricket (jag besökte landet 2009,
testade på sporten, förstod inte särskilt mycket men fick en landslagströja i gåva och är sedan dess frälst på distans), I fotboll håller jag dessutom också på Sandarna BK, ett division 4-lag med bas i stadsdelen Majorna i Göteborg. Ett kärt minne är när jag sommaren 2018 följde med supportergänget ut till Göteborgs södra skärgård och såg Sandarna BK spöa Styrsö med hela 6-0. Gissa om det blev en festlig båtresa hem!

Som supporter ropar man ofta till högre makter. Det är sällan de ingriper, men det händer.
Den 18 maj 1946 träffade Gösta Carlsson på ett UFO i en glänta i Sibirienskogen utanför Ängelholm. Utomjordingarna skänkte honom idén att göra naturläkemedel baserat på bipollen. Gösta startade produktionen, fick smeknamnet Pollenkungen, blev multimiljonär och gick in med en jättesumma till favoritlaget Rögle BK, som satsade mot hockeytoppen. Nu 75 år senare fick de till och med vittring på SHL-guldet. Nu blev det dock ingen utomjordisk triumf i hockeyvärlden. Istället fick Växjö Lakers sista ordet i galaxen!

DAVID FÄRDIGH

Tipspromenad i Kvarnamåla imorgon

Imorgon, söndag 2 maj, är det tipspromenad i Kvarnamåla.

Kl. 14 från Kvarnamålagården vid Nektarvägen.

Alla är välkomna!

Prenumerera på innehåll