Det är något speciellt med att stå på scen. Att ens våga gå upp och möta publiken kräver ett starkt psyke men belöningen i form av applåder och kärlek är underbar och kan bli beroendeframkallande. Vissa artister rent av både lever och dör på scenen.

I somras läste jag om Hjalmar Bergmans klassiker Clownen Jac, en tragikomisk roman som på djupet skärskådar konstnärskapets belöningar och uppoffringar. Mötet med publiken innebär i clownens fall ömsom kärlek och ömsom skräck. Han fruktar publiken men behöver och suktar efter deras applåder. För det behovet är han beredd att sätta sitt eget välbefinnande på spel. Kusligt men fascinerande. Med dessa funderingar kring artistskapets säregna villkor beger jag mig bort till Allsången i Linnéparken och träffar där på en nutida clown/artist.
Bakom scenen sitter nämligen Sean Banan, placerad i rullstol och med gipsat ben. ”Jag har inte halkat på något bananskal”, förtydligar han och berättar istället att han åkt elscooter och mitt under färden instinkt försökt rätta till kepsen som i vinddraget hamnat snett. ”Det ska man inte göra samtidigt som man åker elscooter”, konstaterar Sean Banan med ett sammanbitet leende. Pang i backen och en bruten fot och tre brutna revben blev facit. Men
inte tänker han ställa in några konserter. The show must go on! ”Jag har väntat och mått dåligt under hela pandemin. Jag måste få träffa publiken. Jag behöver få deras kärlek och bekräftelse”, berättar han. Och vad är kroppsliga skavanker mot att få bli hyllad av publikmassorna. Mot applåderna är man beredd att göra mycket. Det kan jag för övrigt själv intyga. Ge mig lite beröm så fortsätter jag att skriva krönikor i 50 år till.

Sean Banan är inte ensam om att vara beredd att uthärda smärta på scen. 2004 vred Lasse Kronér av vadmuskeln på en scen i Östersund men valde envist att fortsätta sin julturné i rullstol. Det mest klassiska nutida exemplet är annars Dave Grohl i amerikanska hårdrocksbandet Foo Fighters som övertänd och adrenalinstinn trillade av scenkanten på Nya Ullevi 2015. Han bröt benet, fördes till akuten men återvände sedan till scenen med gipsad fot och förmodligen med en rejäl dos morfin i kroppen. Den svenska läkaren Johan Sampson satt på scenen och höll Daves fot i rätt läge medan konserten fortgick till publikens ohejdade jubel. I Göteborg blev bandet därefter känd som FOOT FIGHTERS.

Vissa artister är bredd att köra sin show rätt in i döden. Någon som bokstavligen gjorde det var den brittiska magikern och komikern Tommy Cooper, känd för att alltid uppträda med en röd fez på huvudet. Den 15 april 1984 var Tommy Cooper med i en direktsänd show i brittisk tv när han drabbades av en massiv hjärtinfarkt. Han kollapsade på scenen och vaknade aldrig mer. Årtal av rökning, alkoholmissbruk och ständigt turnerande tog till sist ut sin rätt.
Showbusiness kräver sin tribut. Tommy dog på sin post och förärades med spaltkilometer av kärleksfyllda hyllningar efteråt. Om han levt hade han varit lycklig.

DAVID FÄRDIGH

Nu i maj är det 75 år sedan Pollenkungen Gösta Carlsson råkade på ett UFO i en skogsglänta utanför Ängelholm. Mötet skulle ge upphov till etablerandet av Rögle BK i elithockeyn.
UFO-laget kämpar i år med Växjö Lakers om den åtråvärda SHL-guldet och Le Mat-pokalen,
ett drama som följdes av hängivna fans både i Småland, Skåne och kanske även på andra delar i galaxen?

”Klubbkärlek är ofta ett livslångt lidande”, har författaren och den hängivne Arsenalsupportern Nick Hornby hävdat. Han lär inte ha blivit muntrare de senaste veckorna.
Arsenal halkar i Premier League, åkte nyligen snöpligt ut mot Villarreal i semifinalen i Europa League och fansen bråkar öppet med den impopulära klubbägaren Stanley Kroenke, en äckligt rik amerikansk entreprenör som specialiserat sig på att äga fastigheter och sportklubbar och som sägs vara god för 60 miljarder.

Desto muntrare är det i Växjö, där Lakers-supportrarna kan glädja sig åt det tredje SM-guldet. Även om idrottsdödaren Corona fortfarande stoppar folkfesterna på Vida Arena så snackas det hockey i hela staden och Sam Hallam, Pontus Holmberg, Erik Josefsson, Robert Rosén, Richard Gynge och Ilari Melart är namnen på allas läppar. Härligt tycker även jag, som annars har Östers IF närmast hjärtat. Något fotbollsguld till Växjö blir det dock ännu inte på ett tag. När min Göteborgskompis Roger brukar beklaga sig över att Örgryte-fansen inte
sett röken av något guldglitter sedan 1985 brukar jag replikera att det är ännu mer synd om oss Öster-supportrar som inte fått guldjubla sedan 1981. Då var jag för övrigt fyra år och fullt upptagen med att försöka lära mig sparka på bollen.

Min gamla kompis Nykan har ett favoritlag i nästan varje land: Sverige = Halmstad BK, England = Newcastle, Tyskland = Bayern München, Spanien = Valencia, Danmark = FC Köpenhamn, Holland = PSV Eindhoven.
En mycket smart strategi då åtminstone något av lagen brukar göra en någorlunda hyfsad säsong. Det finns med andra ord alltid något att glädja sig åt i supportervardagens ilskna, uppgivna och svavelosande frustration.
För egen del gäller som sagt Öster i fotboll samt Sri Lankas landslag i cricket (jag besökte landet 2009,
testade på sporten, förstod inte särskilt mycket men fick en landslagströja i gåva och är sedan dess frälst på distans), I fotboll håller jag dessutom också på Sandarna BK, ett division 4-lag med bas i stadsdelen Majorna i Göteborg. Ett kärt minne är när jag sommaren 2018 följde med supportergänget ut till Göteborgs södra skärgård och såg Sandarna BK spöa Styrsö med hela 6-0. Gissa om det blev en festlig båtresa hem!

Som supporter ropar man ofta till högre makter. Det är sällan de ingriper, men det händer.
Den 18 maj 1946 träffade Gösta Carlsson på ett UFO i en glänta i Sibirienskogen utanför Ängelholm. Utomjordingarna skänkte honom idén att göra naturläkemedel baserat på bipollen. Gösta startade produktionen, fick smeknamnet Pollenkungen, blev multimiljonär och gick in med en jättesumma till favoritlaget Rögle BK, som satsade mot hockeytoppen. Nu 75 år senare fick de till och med vittring på SHL-guldet. Nu blev det dock ingen utomjordisk triumf i hockeyvärlden. Istället fick Växjö Lakers sista ordet i galaxen!

DAVID FÄRDIGH