Ett konservativt block med Sverigedemokraterna, Moderaterna och Kristdemokraterna
som får egen majoritet. Så ser visionen ut inför valet 2022 enligt Sverigedemokraternas
partisekreterare Richard Jomshof som nyligen gästade Väckelsång i samband med ett
SD-möte. Han berättade också om när han förlorade lärarjobbet i Växjö 2004.
– Jag förlorade jobbet på grund av mitt engagemang i Sverigedemokraterna, och
det var då jag valde att satsa 100 procent på politiken!

I början av 00-talet jobbade Richard Jomshof som lärare på gymnasieskolan ProCivitas i
Växjö, men då det i media framkom att han var fritidspolitiker för Sverigedemokraterna ledde
det fram till att han förlorade sin anställning.
– Jag hade tänkt fortsätta kombinera lärarjobbet med rollen som fritidspolitiker i
Blekinge, men när jag inte fick jobba som lärare längre valde jag istället att satsa 100
procent på politiken.
Idag är Richard partisekreterare i Sveriges tredje största parti, Sverigedemokraterna, men det
här med pedagogik och undervisning har han inte helt släppt. Nyligen gästade han Tingsryd
kommuns SD-förening som höll möte på Björkeborg i Väckelsång. Richard höll en
föreläsning på temat ideologi.
– Vi behöver prata mer ideologi i Sverige. Det blir alltför ofta tjafsigt och snuttifierat i
den politiska debatten. För att lyckas nå sina mål i politiken är det jätteviktigt att ha en
ideologisk kompass.
Hur skulle du vilja beskriva Sverigedemokraternas ideologi?
– Vi är ett socialkonservativt parti. Att vara konservativ innebär inte nödvändigtvis att
man bara vill behålla allt det gamla, men däremot anser vi att när man rör sig framåt så
bör man också ha en blick riktad bakåt. Vi anser att människan har ett behov av att
värna om sina rötter och att känna samhörighet.

Inför valet 2022 är målet enligt Richard att skapa ett konservativt block bestående av
Sverigedemokraterna, Moderaterna och Kristdemokraterna.
– Visionen är att vi tre ska få egen majoritet i riksdagen. Det är den enda framkomliga
vägen som jag ser det!
Sverigedemokraterna har de senaste åren gått kraftigt framåt i opinionen, men att det likväl
inte resulterat i politiskt inflytande känns jobbigt tycker Richard.
– Att Sverigedemokraterna växer är inget självändamål. Vi finns till för att förändra
samhället. Att stå vid sidan och inte ha makt är frustrerande.

DAVID FÄRDIGH

Året var 1950. Väckelsång fick ett nytt tillskott i form av en rödlätt liten pojk.
I Skullagård växte han och storasystern upp med mamma Birgitta och pappa Verner, den senare vilken han troligtvis fick ärva sitt ekorraktiga samlarintresse från.
Många har genom årens lopp besökt gårdens hus för att låna både det ena och andra.
Lars-Eric, eller Lasse som de flesta säger (då det ju hör till i byn att ha minst två namn och gärna ett lurigt öknamn därtill som få riktigt vet historien bakom), uppfattar nog många som generös då han sällan nekat
någon besökare. Spik, stämjärn, bågsåg, elkabel – det som inte funnits där i någon av de röda bodarna med vita fönsterknutar är frågan om det ens är värt att äga…
Helt som trasigt – det spelar ingen större roll. Fungerar inte en makapär åker den in i snickarboden och kommer oftast därifrån betydligt bättre fungerande.
Vår välkända Arla-kossa, eller Mette-Marit som hon ibland också går under, är en av de välskapta pinalerna som har skapats i hans andra hem, dvs snickarbon. Med kompanjonen tillika dubbelkusinen Karl-Gustav Axelsson byggde Lasse kon som 2001 invigdes under Väckelsångsdagarna och än idag glatt blickar ut över väg 27 nedanför kyrkan.

Om Tingsryd blev avundsjuka förtäljer inte historien men så småningom gjorde han även ett småsyskon till Mette-Marit som välkomnar Börjes många kunder med fin utsikt över bakre entrén.

År efter år har han gladeligen ställt upp när det vankats Väckelsångsdagar. Det har snitslats banor,
snurrats chokladhjul och satts in extra kraftiga elinstallationer för att klara av de många våffeljärn som krävts för att mätta Väckelsångsloppets alla besökare.
Under loppets glansår var han en av flera eldsjälar som i ur och skur monterade upp marknadstält efter marknadstält i gryningen för att några timmar senare ta ner dem igen. Varken kojobb eller hästjobb tycks vara främmande.

Lasse skulle kunna beskrivas som en konstnärlig människa med många färger på paletten inte bara för att han var en av Tavelskaparna med vilka han målade och ställde ut tavlor.
Ett tag höll målargänget till i ett litet skyffe ovanför tidigare nämnda snickarbod. Flera år och ritningar senare är
det nu en nyrenoverad lägenhet. Ytterst lite av byggarbetet har gjorts av andra än Lasse, sjukdom och dåliga dagar till trots.

Men för de flesta har han först och främst setts som elektrikern Lasse. Den pålitliga hantverkaren som kanske inte alltid kom exakt när han lovat men som alltid svarade i telefon och ställde upp när det verkligen krävdes. Krisade det for han ut, vardag som helg, morgon som kväll. Trasigt kylskåp?
Strömlös ladugård? Gudruns vilda stormar? Who u gonna call? Väckelsångs El!

Elektriker har han varit nästan hela livet skulle man nästan kunna säga (ja det fanns nog inte ens hår på bröstet att bränna bort när han började trixa med sina första elsladdar) men det var först 1975 som Väckelsångs El såg dagens ljus – ett företag som då startades ihop med Kennert Einarsson och Jan Karlsson och som än idag finns kvar, om än utan Lasse i spetsen.
Meritlistan med Lasses alla uppdrag och arbeten tycks vara lika lång som inventarielistan över alla de där prylarna i Skullagård. För att snabbt nämna några ytterligare: Lyftet. Nattpatrullen. VIK.
Glöggserverare under otaliga antal julskyltningar. Våffelserverare i Hembygdsgården. Chaufför åt de äldre till morgonens ”(gubb/byfåne)fika”.
Många timmar fyllda av idogt ideellt arbete och omtanke, månad efter månad, år efter år. Efter flera vinnare är det nu inte mer än rätt att han själv får emotta en av alla de kossor som har delats ut till Årets Väckelsångare!

Frida Davidsson / Sockenrådet -
Som författare tackar jag resterande Sockenrådet för att ha tilldelats det ärofyllda uppdraget att
skriva ett par rader om Årets Väckelsångare. Då jag själv är partisk som dotter till pristagaren har jag i år inte fått vara med och utse vinnaren.

Glöm nu inte att skicka oss nomineringar till nästa år! Det gör ni enklast till ervin@frojdsmotor.se.

Lasse Axelsson! Ja så heter eldsjälen och tillika vinnaren av utmärkelsen ”Årets
Väckelsångsbo”. Han prisades i lördags i samband med evenemanget
Väckelsångsdagen, som avslutades med pubafton på Smålandsporten.

Sommaren gjorde passande nog comeback i lördags då det var dags för Väckelsångsdagen,
som bland annat innehöll programpunkter som hinderträning vid skolan och historisk
rundvandring i centrum.
– Rundvandringen i Väckelsångs leddes av Erling Hjelmberg och blev en riktig succé.
55 personer deltog, berättade Sören Johansson, ordförande i Björkeborgs
byggnadsförening som är huvudarrangör av Väckelsångsdagen.

– Det var över förväntan, konstaterade Ulf Johansson, initiativtagare till rundvandringen
och styrelseledamot i Björkeborgs byggnadsförening.

Finalen på Väckelsångsdagen ägde rum på restaurangen Smålandsporten, där krögaren Conny
Håkansson inbjöd till pubafton.

– Kul med så mycket folk. Ikväll serverar vi den mycket populära klassikern
sillamackor!
Stod för musikunderhållningen gjorde Yvonne Nilsson och Henry Mattsson, från Dångebo respektive Eringsboda.
– Det är fjärde året på raken som vi spelar på Väckelsångsdagarna, så det börjar bli en riktig tradition, berättade duon.
Lyssnade och njöt gjorde bland annat Arne Johansson, Monika Davidsson och Eva-Helen Karlsson.
– Härligt med svängig country!

Klockan 19 tystnade dock musiken för ett ögonblick. Då var det nämligen dags för att
tillkännage vem som skulle föräras titeln ”Årets Väckelsångsbo”.
Sockenrådskommittén avslöjade att priset denna gång gått till eldsjälen Lasse Axelsson, som i decennier varit en
drivande kraft och stöttepelare i Väckelsångs samhälls- och föreningsliv.
– En mycket värdig vinnare, instämde vännen Lena Rask som fanns bland gratulanterna.

Stolt och glad var även dottern Fia Davidsson, som efter några år i Göteborg återvänt och
bosatt sig i hembygden med sambon Georg Fischer.

– Väckelsång är härligt!