Skip to Content

Var bodde du sa du?

Av: Jessica Franzén

”Var bor du?” är en ganska vanlig fråga mellan två personer som håller på att lära känna varandra. När jag svarar ”I Kvarnamåla” så blir svaret 99 av 100 gånger ett stort frågetecken. ”Kvarnamåla? Var ligger det?”. ”Mitt emellan Väckelsång och Tingsryd” svarar jag då. Är det en någorlunda geografiskt bevandrad person så säger vederbörande: ”Jaha, där det finns en auktion eller något va?”. Men allt som oftast blir kommentaren: ”Oh herregud, men varför bor du där? Så långt från stan?? Och du jobbar i Växjö?”
”Var bor du själv? Jaha, på Hovshaga?” Trevligt för dig, men nej jag vill inte bo där. Att se vad grannen har på sitt frukostbord eller att via panoramafönster se vad grannen äter för chips till fredagsmyset är inte min melodi. Måste man inte ta på sig finaste gå-borts-kläderna och borsta håret innan man äter frukost i ett av dom där fina nybyggena med panoramafönster rakt mot grannen? Jag är glad för att du vill bo där däremot! Och du ska vara glad att jag och andra ”galningar” vill bo på landsbygden för tänk vad trångt det skulle bli om vi alla ville bo i stan? Jag tycker det är trångt nog nu! Tanken på att bo i fina nybyggda Biskhopshagen eller på Östra lugnet får mig att börja hyperventilera av stress.
Ja, det är ganska långt att pendla till jobbet varje dag 4,5 mil enkel resa är inte alltid jätteroligt, speciellt inte under vinterhalvåret när det är mörkt och halt. Men samtidigt kan jag använda dessa 4,5 mil till att komma igång inför dagen och allra mest till att varva ner efter arbetsdagens slut. Mannen och jag samåker och efter jobbet så brukar vi prata igenom dagen och jag kan skaka av mig jobbet. Innan vi rullat ut ur Växjö så har irritationen över telefonsamtalet från den onödigt sure säljaren runnit av mig. Jätteskönt! Och tänk vad många spännande vilda djur man får se på nära håll? Om än lite FÖR nära ibland. Regniga novembermorgnar när man sett tre vildsvin och två rävar innan vi ens hunnit förbi Uråsa-rakan kan jag önska att jag bodde kvar på Storgatan och hade 10 minuters promenad till jobbet igen! Ändå uppväger det att bo här. Vi är omgivna av vacker natur, har nära till skog och mark.

Hur hamnade jag då här? Efter utflykter till London i två omgångar, en avstickare med två år i Höör, ett år i Hultsfred och två år i Stockholm hamnade jag i Växjö igen. Först var jag övertygad om att storstäder var min melodi och försökte trivas i Stockholm. Men nej, i själ och hjärta kände jag att lilla Växjö var hemma och så fick det bli. Men så dök Kärleken upp och han råkade bo här. När det stod mellan en etta i centrala Växjö eller ett hus i Kvarnamåla så tvekade jag inte en sekund! Mina vänner skakade på huvudet och tyckte att jag var galen. Hur kan man gå från Stockholm till Växjö och sen till Kvarnamåla? Men jag har trivts här från första stund och jag har lärt känna grannarna och omgivningen, men än har jag mycket att lära! Jag blandar ihop namnen på småbyarna runt omkring och vilka småvägar som bär till Linneryd eller Konga sitter inte riktigt än, men jag har ju resten av livet på mig att få koll på detta! Att åka ner till Börjes och handla en lördag är en lagom folkmassa för mig. Skulle jag bli sugen på att trängas ordentligt kan jag åka till Växjö en avlöningshelg, men snabbt inser jag att det är för mycket folk och kö och stök och åker hem igen med bara hälften av det på lappen inhandlat. Tur man kan shoppa på nätet!

Att bo på en mindre ort har ju både för och nackdelar. Precis som det är att bo i stan. Vill man vara helt anonym kan man ju antingen bo i ett jättestort hyreshus i en storstad eller i en stuga långt från andra hus. Men jag tycker det är precis lagom här. Det finns goda grannar som ställer upp och håller ett vakande öga på huset om vi reser på semester, men ändå inte så mycket folk att det blir trafikstockning under hundpromenaden i skogen och jag ser inte vad grannen äter för flingor till frukost. Det härligt svenska ordet ”lagom” dyker upp. Det är lagom att bo här. Lagom med folk, lagom långt till affären, lagom långt till stora vägen och bussen. Det är här jag kan andas och hämta energi. Lika roligt som det är att åka iväg på en resa, lika glad blir jag av att se Väckelsång-skylten när man sen kommer hem igen!
Ah, äntligen HEMMA!

På återhörande
Jessica Franzén

Personbevis
Namn: Jessica Franzén
Yrke: Adminstratör på Atea Logistics AB
Familj: sambo o hund
Ålder: 36,5
Bor: I Kvarnamåla sedan augusti 2004

Kommentarer

Var bodde du sa du?

ville bara säga att detta var välskriven!