Skip to Content

Vårens underbara köldchock

Den ofrånkomliga dagen närmar sig nu med stormsteg. Om drygt en vecka, på
långfredagen, är det så åter dags för det traditionsenliga vårdoppet i sjön Åsnens uppfriskande
vatten. Kalla det vad ni vill, en underbar köldchock eller ren och skär galenskap?!



Nu är det snart dags för vårbadet igen, ropar någon muntert på Storgatan i Växjö. Vissa har
uppenbarligen god koll på mina underliga sedvänjor. Jo, jag brukar ju öppet skriva om hur vi
alltid tar det första doppet på långfredagen och efter snart 20 år så är det numera en tradition
som är svår att bryta. Det vore nästan som att hoppa över midsommarafton. Och ingen påsk
vore sig lik utan vårbadet i Åsnens bitande vatten. För mig innebär traditionen både lidande
och en skön återuppståndelse. Jesus dog på korset men återuppstod på den tredje dagen,
David Färdigh led i nollgradigt vatten men nådde åter land på den tredje sekunden. Fast inga
jämförelser i övrigt när det gäller martyrskapet.

För mig symboliserar vårbadet framför allt starten på sommarsäsongen. Den långa
vinterdvalan är äntligen över och livsandarna vaknar åter. Sinnena kickar gång och efter det
stärkande vårdoppet känner man sig redo för att möta vilka utmaningar som helst. Med
livsbejakande aptit gör man sig redo för våren och sommaren. Men STOPP, nu går jag ju
händelserna något i förväg. Först ska doppet klaras av. Årets sena vinter och fördröjda vår har
onekligen gjort mig en smula orolig. Jag hoppas innerligt att åtminstone isen har gått upp till
nästa fredag. Annars blir det mentalt jobbigt. Att hacka upp isflak innan doppet vore som att
behöva gräva sin egen grav innan avrättningen. Någorlunda varmt i luften får det också gärna
vara. Värmande solstrålar är trevligare än snöflingor. Även om vårdoppet är lite av ett
mandomsprov så är jag trots allt ingen Alexandr Karelin, den gigantiska brottaren som iklädd
t-shirt stod och grillade utomhus när det var 20 minusgrader, om än förmodligen dopad med
vodka.

Antalet deltagare på vårdoppet skiftar. Ett litet järngäng ställer alltid upp medan några
andra kandidater nästan undantagslöst hoppar av i slutskedet. Medelåldern har successivt
höjts då det varit lite klent med föryngringen, men ett visst trendbrott kunde skönjas härom
året då mina små brorsöner blev väldigt entusiastiska över möjligheten att bada så tidigt.
Deras föräldrar påtalade dock att det bara är vuxna som har tillåtelse att få ägna sig åt sådana
vanvettiga excesser. Precis som med farligheter likt alkohol och tobak är vårdopp nämligen
försedd med viss åldersgräns.

Nåväl, nedräkningen har börjat. På långfredagen gäller det. Skulle ni befinna er i trakten så
kommer ni kunna höra plasken och vrålen eka längs Åsnens vidsträckta stränder. När

prestationen är gjord och våren invigd så kommer vi känna oss stolta, åtminstone tills att
någon i bekantskapskretsen påtalar att hon eller han doppade sig i en isvak i Torne träsk på
nyårsdagen. Ja ja, alltid ska någon vara värst. För mig är det viktigaste att traditionen hålls vid
liv. Att jag fortfarande är tillräckligt galen för att hoppa i plurret på långfredagen. Livin ́La
Vida Loca! GLAD VÅR!

DAVID FÄRDIGH