Skip to Content

Tufft för Jultomten i Coronatider

Coronapandemin sätter sin prägel på årets julfirande. Vågar man till exempel släppa in Jultomten? Tillhör inte han riskgruppen? Och blir rent av en Coronatestad Jultomte årets julklapp?



Frågorna är många inför årets julfirande. Vad får man göra? Och vad bör man inte göra?
Hur många kan personer man vara samlade på julafton? Hur prioriterar man? Är det ålder som räknas? Hamnar ingifta släktingar längst ned på listan? Kan man rent av slippa bjuda in svärmor med hänvisning till Coronapandemin? Frågor, oro och åter frågor. Men någonstans bland alla riskbedömningar, taktiska rekommendationer och smitsskyddsmässiga överväganden hoppas jag innerligt att det finns plats för kärlek och omtanke.

Extra tufft blir det i år för Jultomten. Blir han ens insläppt? Att släppa in främmande personer som man inte bor med kan vara tveksamt både sena lördagsnätter och på Julafton.
Statsepidemiolog Anders Tegnell på Folkhälsomyndigheten har ju klarlagt att vi helst bara bör umgås med familjemedlemmar och frågan är om det görs något undantag för Jultomten.
Ingen vill bli smittad av Jultomten. Kanske ska man därför kräva en Coronatestad Jultomte i år? Där har möjligtvis vi rent av årets julklapp? En garanterad smittfri gubbe kan väl vara OK att släppa in? Fast vänd på perspektivet. Tänk om man istället råkar smitta Jultomten med Covid-19! Hemska tanke. Jultomten tillhör ju definitivt riskgruppen.

Att vara Jultomte är överlag ett utsatt yrke. Då jag genom åren lärt känna åtskilliga frilansande tomtar i branschen så vet jag att det kan vara en hård tillvaro. Många Jultomtar tar på sig för många uppdrag, stressar fram i ett ohälsosamt tempo, får eksem av tomtemasken, brottas med oläsliga lappar på julpaketen och blir dessutom bjudna på kopiösa mängder med sprit. Många går helt sonika under. Arbetsmiljöverket borde larmas och göra en inspektion över dessa hemska arbetsförhållanden. Jag vet det dessutom av egen erfarenhet.
Ett år tog jag på mig tre tomteuppdrag på julaftonen. På ett av ställena hade de beställt en extra tjock Jultomte, vilket fick mig att med ett bälte fästa en kudde över magen. Det fungerade i ungefär en kvart men sedan märkte jag till min förskräckelse att kudden började frigöra sig och gled neråt under tomterocken. Mardrömmen att Jultomten skulle tappa sin tjocka mage på golvet inför åsynen av förskräckta barn med uppspärrade ögon gjorde mig stel av fasa. Lyckligtvis räddade jag upp situationen genom att i panik luta mig framåt och klämma fast magen. Framåtböjd fullföljde jag uppdraget och undvek en katastrof.

Under mitt uppdrag som Jultomte bjöds jag på starkvaror men eftersom jag svettades ymnigt i min alltför varma tomtemundering blev jag aldrig påtagligt påverkad. Jag svettades ut alkoholen. Men däremot började jag till sist känna mig mör och uttorkad. I den avslutande julklappsutdelningen kände jag dessutom hur delar av bomullsskägget smugit sig in i min mun, något som resulterade i några retsamma hostningar. Det ofrivilliga infallet väckte stor munterhet då det gav trovärdighet åt framträdande. Folk applåderade. Klart att en gammal
halvskröplig Jultomte ska få hosta med ålderns rätt! I år hade jag blivit utkastad på momangen. Sjuka Jultomtar gör sig icke besvär i de svenska julhemmen.

DAVID FÄRDIGH