Rapport från pågående valfeber
De politiska utspelen duggar tätt. Är det inte högkostnadsskydd för elkonsumenterna så är det adhd-tester för barn i utsatta områden. Partierna skjuter vilt från höften och hoppas kunna håva in röster i rikliga mängder.
När de etablerade partierna bjuder på spektakulära förslag så måste utmanarna gå ännu längre. En företrädare för ett lokalt högernationalistiskt parti kontaktar mig och vill gärna bli intervjuad. Han levererar direkt och presenterar vallöftet om att sälja Växjös nya kommunhus – ”En privat aktör kan ta över! Kommunhuset skulle till exempel kunna funka som galleria”.
Jag undrar vart politikerna ska ta vägen och får svaret – ”De får flytta tillbaka till det gamla kommunhuset”. Se där, ingenting är omöjligt i en valrörelse.
Jag befinner mig på Öster i Växjö och möter en dam med en hund. Det är en solig förmiddag men plötsligt blixtrar det till. Damen riktar blicken mot mig och säger – ”Jag har hört att Miljöpartiet ökar i opinionsmätningarna. Kan du förklara, hur kan någon vilja rösta på Miljöpartiet? Vad är det för fel på det svenska folket?”
Då jag inte vet om hon tilltalar mig som politisk analytiker, journalist eller vanlig allmänhet så blir jag svarslös. Damen skakar upprört på huvudet. Valfebern stiger uppenbarligen. Passion och ilska griper tag i medborgarna. Men hennes hund verkade åtminstone lugn.
Gycklarpartiet rör sig ute på stan liksom Vetenskapspartiet. Men jag är på väg till Moderaterna på Storgatan för att träffa Andreas Norlén, talmannen som blev kändis i samband med den 134 dagar långa regeringsbildningen efter förra valet.
Åska och skyfall har dock satt krokben för planeringen. Talmannen har glömt att ta med sig paraply och blir
försenad. Under tiden pratar jag med Växjös borgmästare Bo Frank, som uttrycker optimism.
I Växjö tror han stenhårt på borgerlig seger medan det blir jämnare på riksplanet. Han tror sig också kunna konstatera att den moderata röstflykten högerut bromsats – ”Nu är det inte lika många som hotar att rösta på Sverigedemokraterna”.
Så kommer Andreas Norlén. Trivsam och korrekt som vanligt. Varken åskväder eller regeringskaos biter på honom.
Han är i Växjö i egenskap av riksdagskandidat. För att bli återvald till talman måste han nämligen först bli
återvald som riksdagsledamot.
Men vill han verkligen fortsätta som talman? Ja det verkar tveklöst så. Politik har onekligen en stark dragningskraft.
Ute fortsätter regnet och den moderata partilokalen fylls på med folk. Trivsamt men trångt. Jag kämpar mig ur den moderata bubblan och rusar vidare till nästa valmöte.
Socialminister Lena Hallengren är på Växjöbesök. Socialdemokraterna är erkänt duktiga på att organisera valrörelser. Allt är noggrant förberett. Podium och banderoller är uppe i god tid, kaffet serveras varmt, frågorna har lämnats in i förväg och innehåller inga chockerande överraskningar. Det blir en trivsam och odramatisk stund på Vattentorget.
Men var inte Lena Hallengren några minuter försenad? – Jo, det var svårt att hitta en parkeringsplats i Växjö”,
berättar en partifunktionär. Se där, inte ens det väloljade socialdemokratiska valmaskineriet rår på trafikkaos, haltande infrastruktur och parkeringsproblematik.
Nåväl, vad ska jag rösta på? Det är förstås inget jag avslöjar för er kära läsare. Faktum är att jag inte ens själv vet säkert. Av vana bestämmer jag mig först natten före valdagen. Då dricker jag några glas whisky, grubblar och fattar sedan kanske ett klokt beslut.
DAVID FÄRDIGH
