Skip to Content

Rätt att göra fel?

Är det verkligen alltid rätt att göra rätt? Eller kan det rent av vara sunt att bryta mot regler?
Nu kanske jag låter som en ansvarslös anarkist, men låt mig påminna om att jordklotet
knappast ens överlevt om det inte funnits modiga människor som vågat trotsa regler och
direktiv. Ta fallet med Stanislav Petrov, mannen som räddade världen från
kärnvapenförintelse men som blev utskälld.

”Och jag sätter mig i bilen och röker en cigarett, ja ännu finns den sorten som inte gör allt
rätt”. Så sjunger Plura i låten Fulla för kärlekens skull. Och den här krönikan ska bli en
hyllning till alla som inte ängsligt följer alla regler och direktiv in i minsta detalj. Perfekta
laglydiga samhällen är till för robotar. Eller utgör våta drömmar för fascistiska diktaturer.
Sveriges Radios tidigare Peking-korrespondent Hanna Sahlberg gästade nyligen Växjö och
berättade att med över 200 miljoner övervakningskameror utplacerade och ständig närvaro av
militärer och poliser så har Kina blivit ett säkrare, tryggare och....tråkigare land. Faktum är att
även Sverige är på väg åt samma håll, om än inte i lika extrem och raffinerad form. Våra
utbyggda kontrollsystem och detaljerade regelverk innebär inte bara gigantiska administrativa
kostnader utan medför också att den fria viljan steg för steg kvävs. Människan ska inte ens få
chansen att göra fel. Det är nästan som man i protest vill göra som Plura och röka en cigarett.

Faktum är att världen förmodligen inte existerat idag om inte någon brutit mot reglerna.
Natten mellan den 25 och 26 september 1983 satt Stanislav Petrov och kontrollerade det
sovjetiska försvarssystemet Serpukhov-15. Skärmen visade plötsligt att USA avfyrat fem
kärnvapenmissiler mot Sovjetunionen. Enligt regelverket skulle han i en sådan situation
omgående vidarebefordra uppgiften till den sovjetiska försvarsledningen och starta en
motattack. Men Stanislav tvekade och följde istället magkänslan. Att USA skulle inleda en
kärnvapenattack mot Sovjetunionen med endast fem missiler verkade konstigt. Ungefär som
jaga en björn med en pennkniv. Något föreföll vara fel. Mycket riktigt visade sig det sig vara
falskt alarm. Ett tekniskt fel hade inträffat i varningssystemet på grund av ovanlig väderlek.
Stanislavs kyla och reflex att inte lyda order till varje pris räddade sannolikt världen från ett
fullskaligt kärnvapenkrig och därmed total förintelse. Nyheten om Stanislavs hjältemod
tystades dock effektivt ner av Sovjetunionen med hänvisning till militär sekretess. Fel
inträffade ju aldrig inom Sovjetmakten, det vore en orimlighet. Så någon hyllning blev det
inte. Tvärtom så fick Stanislav en skarp varning och reprimand för att inte ha följt
reglementet.

Att regel- och laglydnad kan ske in i absurdum kunde jag konstatera sent en höstkväll i slutet
av 90-talet. Det var då en gubbe stod vid ett trafikljus i Växjö city och väntade på att den röda
lampan skulle slå över till grönt. Det hände inte. Trafikljuset hade nämligen hakat upp sig och
visade konstant rött. Det här var sent en söndagskväll och city var nästan tom på trafik. Det
fanns inte en bil på flera kilometers håll. Men gubben stod laglydigt kvar. Det var då en
förbipasserande man vände sig om och skrek: ”DET ÄR PÅ GRUND AV SÅDANA SOM
DIG SOM FASCISTERNA KOM TILL MAKTEN!!!”

DAVID FÄRDIGH