Skip to Content

På strövtåg i Kulturnatten

Nyligen var det kulturens stora högtidsstund i Växjö. Kulturnatten bjuder som bekant på ett riktigt smörgåsbord av kulturupplevelser. Glad i hågen beger jag mig ut på stadens gator, men blir inledningsvis smått förfärad när jag tycks konfronteras med kulturhuliganer.

För ett ögonblick känner jag mig fullständigt förvirrad och desorienterad. Jag har precis anlänt till Växjö för att uppleva den finstämda Kulturnatten, men möts på stationen av det brölande vrålet av berusade och aggressiva män som tycks vilja slå någon på käften. Vad är nu detta? Begreppet kulturhuliganer har jag aldrig hört talas om. Är det ett gäng hängivna kulturälskare som upprörts över att fel konstnärer fått ställa ut på Kulturnatten? Som tycker att någon artist missgynnats? Kommer de nu bege sig ut på härjningståg bland stadens gallerier och kulturhus för att rensa ut packet? På järnvägsbron ser jag hur karavanen av brölande män närmar sig mig. Lyckligtvis har jag med mig en bok, den tjocka tegelstenen I den första kretsen av nobelpristagaren Alexander Solzjenitsyn. 864 sidor att drämma i huvudet på angriparna om det vill sig riktigt illa. Men när den skrikande hopen kommer närmare får allt sin förklaring. Det är en skara Djurgården-supportrar som kommit från Stockholm till Växjö för att heja fram sitt lag mot Växjö Lakers i Vida Arena. Jag blåser faran över. Kulturnatten är räddad!

Programmet för Kulturnatten blir digrare för varje år och svämmar stundtals över alla bräddar. Kulturälskare i min vänkrets bävar inför evenemanget. Hur ska vi hinna se allt intressant utan att kollapsa av stress?, frågar de förtvivlat. Men allt står inte ens med i programbladet. På Storgatan står en gatumusikant som troget står och sprider kultur oavsett om det är Kulturnatt eller inte. Vanligtvis är han ensam kulturutövare på gatan, men den här kvällen är konkurrensen mördande. Han ser sig förvånat runt, överrumplad av det plötsliga och massiva kulturutbudet i centrum. Men sedan skakar han av sig chocken och börjar spela, precis som han alltid gör.

Så vibrerar hela Växjö city av kultur, från Karolinerhuset till Kulturparken Småland och vidare till Palladium och Stadsbiblioteket. Och på Kafé de luxe framträder skickliga skådespelaren Nils Närman Svensson som självaste Cornelis Vreeswijk. Är det verkligen Cornelis som ska spela?, frågar någon i kön utanför som tydligen har lyckats missa att legenden avled 1987. Men när vederbörande får se vattenglaset på scenen förstår han att det INTE är Cornelis. På en av sidogatorna träffar jag därefter på vän som släpar på en påse. Jag har köpt tre böcker. Två av dem är jag INTE alls intresserad av men det är ju trots allt KULTURNATTEN, förklarar hon urskuldande och skyndar vidare.

Någon gång efter klockan 22 börjar jag känna mig matt. Min receptiva förmåga är i avtagande och jag byter plötsligt spår och beger mig ut på en pubrunda istället. Vin, öl och sprit är ju också kultur. Det blir en trevlig afton, ja till och med så trevlig att jag på morgonen efter är fullkomligt inkapabel att fortsätta läsa Alexander Solzjenitsyns tegelstensroman. Men framåt söndagskvällen återvänder lyckligtvis min läs- och kulturhunger.

DAVID FÄRDIGH