Skip to Content

När Växjö tog priset

Väckelsång kan stoltsera med åtskilliga framgångsrika idrottsprestationer genom åren, Kjell Linder, Fredrik Emvall, Robin Sandberg och Angelica Bengtsson är bara några exempel. Men något SHL-guld tycks ännu inte finnas inom räckhåll. Där är det som bekant grannbyn Växjö som dominerar. Härom helgen blev ju Växjö Lakers svenska guldmedaljörer i ishockey. Eder krönikör nästlade sig in i händelsernas centrum och följde upplösningen inklusive Växjös guldfirande. Här kommer rapporten.

FREDAG 20 APRIL.
Växjö Lakers leder med 2-0 i matcher mot Skellefteå. Nu laddas det inför helgen då allt kan komma att avgöras. Det här tycks ingen vilja missa. En SHL-säsong är ju väldigt, väldigt, väldigt låååång. Särskilt om man ska vinna guld. Det är många prövningar på vägen och har man väl tagit sig till final så vill man inte stupa på sista hindret. Det gäller även som supporter eller hockeyreporter. När jag på fredagen är gäst på ett BNI-möte på Vida Arena påtalar en av värdinnorna plötsligt att mina skosnören har gått upp och att nätverket dessvärre inte har någon läkare som medlem ifall skulle olyckan vara framme. Att snava och skada sig på självaste Vida Arena precis lagom till den avgörande finalhelgen vore förstås fullständigt förödande. Jag böjer mig ner och knyter skorna som om det gällde livet, eller åtminstone ett helt SHL-guld.

LÖRDAG 21 APRIL.
Vida Arena kockar av förväntan. Efter två raka segrar kan det här vara säsongens sista hemmamatch. Klacken på Västra Stå har guldvittring och sjunger eller snarare vrålar om Sveriges bästa hockeylag. Uppe i en av logerna finns det fortfarande en viss kvardröjande nervositet som tilltar när Växjö Lakers får ett mål bortdömt och Skellefteå sedan tar ledningen. Som sann supporter vet man att katastrofen alltid lurar bakom hörnet. Men tvivlet hinner aldrig får riktigt fäste, för strax därpå tar Växjö Lakers över föreställningen. När säsongens stora hjälte Elias Pettersson gör 4-1 vänder jag mig till min Lakers-kompis och frågar, Nu känns det väl ändå ganska hyfsat? Ja, nu känner jag mig faktiskt lugn, svarar han och strålar av en harmonisk frid. Guldet finns inom räckhåll!

SÖNDAG 22 APRIL.
Vi sitter framför tv:n och ser hur Växjö Lakers knyter ihop säcken. Inget kan stoppa dem. Vid 17.30 är allt klart. Växjö Lakers är SVENSKA MÄSTARE! Stort jubel. Senare under kvällen sprids ryktet snabbt, laget landar på Växjö Småland Aiport 21.30. Vi åker dit och inser att vi är i gott sällskap. Hela flygplatsen är belägrad av Lakers-supportrar. Anstormningen är så galen att terminalen tvingas stänga. Supportrarna får flockas utanför istället. De guldhjälmsförsedda spelarna kommer åkande i en buss runt krönet. Hejaramsor och jubelsång utbryter. Sällan har en buss fått så mycket kärlek. En kille pussar till och med karossen. Väl inne i stan fortsätter firandet. Men det är trots allt söndagskväll och även om Växjö vill stoltsera med att vara en storstad så stänger krog efter krog innan klockan ens slagit elva.
Skaror av hemlösa supportrar drar runt i city i en desperat jakt efter en öppen pub. Kafé de luxe blir räddningen. Ett osannolikt ställe att ha en hockeyguldfest på, konstaterar en supporter. Men kulturen räddar hockeyn denna afton. Strax efter midnatt kommer samtalet.
En polare befinner sig på den riktiga guldfesten med Lakers-spelarna på stadshotellet. Han är salig av lycka. Guldhjältarna röjer som om det inte finns någon morgondag och Eric Martinsson dominerar som nattklubbskung och tar priset till den milda grad att han tappar sin guldmedalj.

MÅNDAG 23 APRIL.
Regnet strilar ner och på Stortorget förbereds det officiella firandet. Ett äldre par tittar förundrat på scenbygget och undrar vad som står på. Växjö är svenska mästare i ishockey, förklarar jag. Det hade vi helt missat. Vi visste knappt att Växjö hade ett hockeylag, säger paret. Och så är det. Jorden fortsätter att snurra oavsett guld eller inte. Men Växjö tog priset.



DAVID FÄRDIGH