Skip to Content

När sommar är vinter och vintern känns somrig

Då hälsoproblem ställer till att en bussresa mellan Väckelsång och 
Tingsryd ibland känns vansklig är det gott att tänka mig tillbaka till 
långresor och äventyr på andra sidan klotet. Jag tänker speciellt på den 
tid jag tillbringade i västra Australien sommaren 2004. Olika 
omständigheter och en pil kastad mot en karta placerade mig i Monkey Mia, 
som är en turistanläggning i närheten av ett naturreservat i det inre av 
Shark Bay ungefär mitt på den västra kustkröken av Australien med Indiska 
Oceanen som närmaste granne.



När jag kom till Monkey Mia var det vinter och glest med turister. Jag kunde 
hyra en liten campinghytt för en spottstyver. Men bäst av allt var att jag 
hade en till synes oändlig strand nästan alldeles för mig själv. En eller 
annan vilsegången tysk turist kunde jag råka på. Ingen såg jag bada fast 
vattentemperaturen var idealiskt för en nordisk man som lärt sig simma i 16 
gradigt vatten nära Örnsköldsvik.
Alldeles ogenerad kunde jag med kläder och fikaingredienser i en ryggsäck 
naken knalla omkring och njuta av behaglig temperatur. För anständighetens 
skull använde jag badbyxor som huvudbonad. På långt håll kunde jag se om 
ett mänskligt möte nalkades och i god tid flytta badbrallorna till rätt 
plats. Bada gjorde jag naken vid behov av lite svalka. I luften var det drygt 
20 grader och lika skönt var det i vattnet. Skönt för en skandinav men 
ohyggligt kallt för infödda australiensare.

För att kunna doppa mig ordentligt var jag tvungen att vada långt ut i 
Shark Bay, men även om jag kunde vara lättsmält mat för någon hungrig 
rovfisk, så såg jag aldrig några hajfenor. Däremot var många delfiner 
nyfikna på denne blekhyade svensk, vars hud snart hade antagit rädisans 
rodnad. Men jag väckte inte aptiten hos någon haj. Delfinerna hade i 
stället kommit nära vassa hajtänder. Det syntes på deras sargade fenor, 
som jag senare fick veta hjälpte delfinforskarna att särskilja olika 
individer.
Ett marint forskningscentrum var granne med turistanläggningen och vid deras 
brygga kunde man se forskarna varje morgon och kväll lockade till sig ett 
gäng delfiner. Efter en smärre donation kunde man få klappa en delfin, 
ifall man nu hade håg för sådan närhet. Själv tyckte jag dåförtiden 
att det var skönast att få vara ensam och naken under den australiensiska 
vintersolen. Den solen var lika skön som en riktig svensk högsommarsol. 
Bastuvärmen som var att vänta när det skulle bli sommar i Australien hade 
jag tänkt undvika genom att flytta min lekamen till Nya Zeeland där 
klimatet skulle passa mig bättre.
Nu är det ju inte fel att bada i småländska Tiken. Fast då bär jag 
badbyxorna där de är tänkta att vara och låter skallen vara bar. Så 
sommarfunderar jag tillsammans med min gräsklippare i en trädgård i 
Väckelsång.

Gunnar Holmström