Skip to Content

Mitt livs första biljakt

När samhället nu i Coronatider ligger nere så har det blivit populärt att reprisera nyheter. SVT återsänder exempelvis Sveriges VM-matcher från 1994 och tidningarna frossar i nostalgiska återblickar. Här kommer mitt bidrag i genren, en rapport från sommaren 2000.

2000 var mitt första år som tidningsskribent. En av de första artiklarna jag skrev handlade om nedläggningen av ett lokalt bankkontor. Bankledningen hänvisade till ansvaret inför aktieägarna att höja vinstmarginalen. Under intervjun frågade jag bankchefen vilka som var viktigast, kunderna eller aktieägarna? Bankchefen svarade utan att tveka ”aktieägarna”.
Därmed hade jag fått mitt första lilla scoop. Idag hade det förmodligen passerat obemärkt.
Varken nedläggningar av bankkontor eller aktieägarnas förtur är längre någon nyhet.



Sommaren 2000 fick jag för första gången fria händer att göra större reportage och kunde satsa på mer omfattande och djupgående intervjuer. Genom en släkting fick jag kontakt med Dieter Strand, legendarisk Aftonbladet-journalist som på nära håll följde Olof Palme och skrev flera uppmärksammade böcker om honom. Dieter Strand brukade vid den här tiden tillbringa somrarna i Urshult och jag hade fått till ett möte i hans sommarbostad.
En dag i juli styrde jag och min bror färden mot Äppelriket vid sjön Åsnen. Vi anlände till Urshult före
utsatt tid och bestämde oss därför för att ta en sväng till Bergsvägen och hälsa på våra släktingar. Huset såg dock tomt ut och när vi ringde på var det ingen som öppnade. ”De är kanske bortresta”, påpekade min bror. Jag gick och kollade i brevlådan, som dock var tömd på post. ”Dom är nog bara borta i ett ärende”, konstaterade jag. Men efter att väntat i tio minuter utanför huset bestämde vi oss för att ge upp och istället åka till Dieter Strands sommarbostad.
I samma ögonblick som vi började rulla uppenbarade sig en bil bakom oss. En till synes barsk gubbe syntes bakom ratten. ”Vad kom han ifrån?”, frågade jag. ”Ingen aning”, svarade min bror. Vi lämnade Bergsvägen med den främmande bilen hack i häl. Något skärrat började vi inse att vi var förföljda. Vi svängde in på andra vägar men den främmande bilen låg som en magnet bakom oss. Det hela artade sig till en veritabel biljakt mitt i centrala Urshult. ”Vad fan vill han oss?”, undrade min bror. ”Det måste vara en galning”, sa jag föga förtröstansfull och kände hur jag började svettas. Biljakten fortsatte oförtrutet men lyckligtvis började vi närma
oss Dieters sommarbostad. Vi körde upp på hans grusgång och parkerade bilen. När vi kastade blicken bakåt såg vi hur vår förföljare stannade till vid grindarna och spejade fientligt på oss. Dieter Strand öppnade dörren till huset och frågade, ”Tillhör den bilen ert sällskap?”.
Vi skakade på huvudet. Därefter försvann bilen. Några minuter senare pratade vi om Olof Palme och ägnade inte en tanke åt vår förföljare.

Julen 2000 berättade våra släktingar i Urshult att deras granne hjälpt dem att avvärjt ett inbrottsförsök. Två skumma, svartmuskiga typer hade under sommaren ryckt i ytterdörren och kollat i brevlådan. Grannen hade dock rådigt skrämt bort tjuvpacket och dessutom efteråt förföljt dem i bil runt halva Urshult. ”Ni har en gedigen grannsamverkan i Urshult”, kunde jag konstatera.



DAVID FÄRDIGH