Skip to Content

Jakten på Janne

Det är en stor stund för mig. Genom min vän AC har jag fått tag i mobilnumret till den legendariska journalisten Janne Josefsson och har dessutom bokat in en intervju med honom i Göteborg. Men på vägen till det stora mötet uppstår tvivel, förhinder och oväntade spekulationer.



Klockan är 15.00 på fredagen. Janne meddelar att det inte blir någon intervju idag. ”Ring mig på lördag”, skriver han. Lite stukad beger jag mig till puben Old Town i Majorna. Där blir den stundande Janne-intervjun ett stort samtalsämne. ”Om du träffar Janne, nämn inget om att jag håller dåliga föreläsningar”, säger livsmedelskonsulenten Joakim, som i nästa stund levererar ett spektakulärt avslöjande – ”Jag ser gröna gubbar överallt”. Det låter minst sagt knasigt, men Joakim förtydligar att han avser militärer. ”Jag har åkt runt och hållit föredrag i Sverige i 25 år och har aldrig sett så många militärer som nu. De är ÖVERALLT!”. Jag påtalar att det kan bero på att det pågår en upprustning av Försvarsmakten. Joakim skakar på huvudet – ”Det här är STÖRRE än så. Någonting tycks pågå!”. I god journalistisk anda tackar jag för tipset och spanar efter gröna män på stan. Plötsligt ser jag mängder med herrar i ofantligt breda 1800-talspolisonger. Vad i hela friden är det frågan om? Är det en ny oväntad retro-trend på gång? Nej, jag skärper mitt kritiska och observanta journalistiska sinne och
noterar att jag befinner mig utanför Göteborgsoperan och att musikalen ”Oliver Twist” spelas om två timmar. Jag har helt enkelt mött musikalartisterna på väg till jobbet. Slutsats – Det finns alltid en förklaring till saker och ting!

Nu är det lördag 13.30.
Janne har meddelat att intervjun är framflyttad. Han är på Åstol och anländer till Göteborg först på söndag eftermiddag. Jag känner mig något nedslagen och börjar så smått tvivla. Kommer jag någonsin få träffa den legendariska Janne Josefsson? På puben Old Town frågar gästerna om min intervju, och jag får erkänna att den fortfarande inte ägt rum. ”Du får trösta dig med att se fotbollsmatchen Malta-Sverige”, säger någon uppmuntrande. Så får det bli. Jag frågar stamgästen Mange om han också ska se EM-kvalet.
”Nej, jag har nog med mina egna kval”, svarar han. Som ni hör så frodas Göteborgshumorn och lever i högönsklig välmåga.

Det är söndag klockan 14.30.
Nu ska det ske. Janne har meddelat att han väntar utanför Stadsbiblioteket på Avenyn. Och där står han och spejar. Jag vinkar och Janne undrar; ”Är det mig du hälsar på?” ”Självklart”, svarar jag. Vi går undan en bit och hamnar på en bänk intill en park. Sedan följer 45 minuter av reflektioner, åsikter, minnen och fantastiska anekdoter.
Människor passerar, många hälsar och några går fram till Janne och tar honom i hand. Bland annat Hassan, en munter herre i färgglad dräkt. ”Jag blir intervjuad”, förklarar Janne. ”Aha, bra! Granskaren blir granskad!”, konstaterar Hassan glatt.
När jag en stund senare skyndar mig till tåget tycker jag att allting löste sig på bästa sätt. Jakten på Janne slutade på en parkbänk och blev hur trevligt som helst.

DAVID FÄRDIGH