Skip to Content

Hustrun med den blåbärsblå mustaschen

Det är fenomenalt gott om blåbär detta år. Bästa skördeåret sedan
första gången jag kom till Väckelsång 2003. Kantareller kan man också
skörda rikligen – om man vet var och hur man skall hitta dessa
läckerheter.
Vissa dresserar sina hundar till att böka fram dessa växtrikets
guldklimpar.

För mig är det mycket enklare. Jag har en thailändsk fru som
är rent fenomenal med att hitta kantareller. Uppvuxen som farmardotter har
min Thitaree en speciell blick för skiftningar i naturen. Jag kan stå och
titta mig sökande omkring och ser inte att jag står på svampen förrän
hon är runt mina fötter och bökar och plockar de åtråvärda godsakerna.
Jag ser inga huggormar, men hon ser dem – fast de är så sällsynta.

Det är tur att hon är observant. I Thailand har det ofta hänt att hon varnat
mig för giftormar som jag hade kommit farligt nära om hon inte varskott mig
i tid.

Bärplockning har jag alltid gillat. Jag trodde också att jag var en rask
bärplockare ända tills jag första gången var i bärskogen med henne. Men
å andra sidan så rensar jag bären snabbare än vad hon gör. Dessutom
syltar jag och torkar bär och svamp. Bakar blåbärsmuffins och
blåbärspajer gör jag också.

Thitaree älskar att äta bär och frukt och grönsaker när de är
nyplockade och alldeles färska. Vi har en mixer och i den hamnar alla dessa
nyttigheter och blandas samman under fasligt oljud till vitaminrika
dryckesvaror. Nu är det blåbären som är huvudingrediens.
Oavsett från vilket dryckeskärl hon klunkar i sig detta färgstarka fluidum, så lämnas
tydliga och klart synliga spår. Hon får kort sagt blåbärsmustascher!
Ibland hinner jag inte med att ”spegla henne” om dess små ofrivilliga
utsmyckningar. Då kan det hända att hon offentligt blir ”hustrun med den
blåbärsblå mustaschen”. Jag vet att en och annan Väckelsångsbo har
fått anledning att dra på munnen när hon visat sig med dessa
överläppsprydnader. Men se det som jag – bara ett positivt tecken på
uppskattning av Sverige och i synnerhet av Väckelsångs naturnära rikedom.

Gunnar Holmström