Skip to Content

Ett dygn Coronahösten 2020

Det är lönehelg och jag bestämmer mig för att kolla in nöjeslivet i Växjö city. Jag tar bussen in till centrum och hamnar mitt i ett moraliskt dilemma. ”Kan jag få betala min bussresa”, frågar en man som kliver på bussen på Teleborgsvägen. ”Nej, kom inte fram”, svarar busschauffören avvisande. Mannen tjuvåker buss för första gången i sitt liv. Han ser skakad ut.
Coronaåret 2020 bjuder onekligen på nya upplevelser. I sätet strax bredvid kräks en ung kille. ”Anmäl honom”, viskar en kvinna. ”Spyor tror jag Anders Tegnell skiter i”, svarar hennes sällskap. ”Anmäl honom till Länstrafiken”, förtydligar kvinnan ilsket.

Jag är avstängd på Facebook ett dygn”, avslöjar en kompis. ”Vad har du gjort?”, undrar jag.
”Jag vet inte. Antagligen har jag väl skrivit något dumt”, svarar han och verkar en aning villrådig.
”Häng med ut ikväll”, säger jag uppmuntrande. ”Nej, jag måste ta reda på varför jag blivit avstängd”, förklarar han. Jag håller mig utanför Facebook-världen och drar ut på stan.
Fast man kan ju bli avstängd även i den fysiska världen. En dam berättar för mig att Hyresgästföreningen kategoriskt har bommat igen alla sina samlingslokaler med hänvisning till Coronapandemin, vilket innebär att föreningarna inte längre kan anordna sina sociala träffar. Samtidigt har Hyresgästföreningen dragit igång sin kampanj ”Goda Grannar” för att just motverka isolering och främja social samvaro. ”Den ena handen vet inte vad den andra gör”, konstaterar damen suckande.

I kalendern står det 24 oktober, det vill säga FN-dagen. Jag beger mig till museiparken för att ta del av FN-firandet. Coronapandemin har gjort att evenemanget flyttat ut från Växjö domkyrka och hålls utomhus. Solen visar sig bakom de höstfärgade lövträden. Jag tar ett djupt andetag. Höstluften ger mig lugn. Jag mår bra. ”Det var väl Anita Lindblom som sjöng Balladen om den blå baskern?”
Det är Växjös borgmästare som vill dubbelkolla fakta innan han håller sitt FN-tal i museiparken. Jag bekräftar uppgiften och känner mig betydelsefull för ett kort ögonblick. ”Fick du mitt SMS”, frågar därefter en FN-veteran. ”Nej”, svarar jag sanningsenligt. ”Är inte du Hasse på Lokaltidningen?”, frågar han förvånat. Och så är jag är nere på jorden igen.

På kvällen besöker jag en kompis och ser på tv hur Örebro slår Växjö Lakers i sudden death. Läktarna gapar ödsligt tomma. Det är deprimerande. ”Fan vet om SHL kan genomföras. Många klubbar kommer gå i konkurs om publikrestriktionerna kvarstår”, konstaterar min kompis.
För Sverige hösten 2020 är helt galen.
Folk trängs oförhindrat på bussar och i köpcentrum men förvägras att gå på sport och kulturevenemang. ”Fast krogarna är ju öppna”, säger jag uppmuntrande och vi sveper en whisky och så beger oss ut på stan.
”Vill ni ha sällskap?”, ropar två kvinnor utanför stamstället. Jag är främst törstig men känner mig ändå smickrad av erbjudandet. Fast väl inne i baren inser jag att sällskap är en absolut förutsättning och nödvändighet för att överhuvudtaget få sitta eller vistas i lokalen.
Serveringstillståndet sitter löst. Nya kontakter bör inte tas. Ensamvargar gör sig inte besvär hösten 2020.

Klockan ett på natten stänger lokalerna. ”Donald” vinner valet”, ropar en man upplysande på Sandgärdsgatan. Jag tackar för tipset men stannar inte för att prata. Det börjar kännas sent.
Coronaåret 2020 går in på upploppet.

DAVID FÄRDIGH