Skip to Content

En liten lokalhistorisk notis

Av: Gunnar Holmström
När Thitaree och jag hade bestämt oss för att lämna Thailand och satsa på Sverige, hamnade vi först av olika skäl i en lägenhet på bottenvåningen i fastigheten på Fiskestadsvägen 2. Omsider flyttade vi upp till den större lägenheten på ovanvåningen. Huset ser inte mycket ut för världen idag, men bär en hel del av Väckelsångs historia. Där har varit radioaffär, konditori och taxi, bara för att nämna något.

 
När vi sedan blev ägare till fastigheten på Centrumgatan 3 fanns även här en massa spår från det gamla Väckelsång. Huset byggdes ju redan 1928, så fattas bara annat. En dag kom en man med sökande blick gående från ICA-parkeringen. Han nosade omkring som en stövare på jakt. Det han var på jakt efter visade sig vara att återse bitar av sitt eget förflutna.
 
Han berättade att han var född i det hus som nu är vårt, på en kökssoffa i det rum som en gång fungerade som kök på ovanvåningen. Spisens gamla plats har vi nu gett till en rekorderlig tvättmaskin och rummet är renoverat och målat i vita färger. Men han kände igen sig ändå.
 
I det uthus där jag nu har min ateljé fanns en cykelverkstad. Den besökande mannen berättade att i det stora fönstret, skylfönstret, fanns en cykel som han längtade efter och sparade till så att han till slut kunde bli den lycklige ägaren. Han propsade även på att få öppna dörren till den tidigare torrtoan. Den är i alla bemärkelser torrlagd idag och är bara förvaringsplats för bland annat takplattor och ved. Men på sin tid var det en välanvänd ”tvåhålare” och en räddare i nöden.
 
Besökaren lyfte på ett av locken och berättade om hur kallt det blev om rumpan på vintern. Granne med dasset fanns ett hönshus, där jag nu förvarar tavellådor och annat skrymmande. Det fridsamma kacklet från hönsen bidrog till den rofyllt meditativa stämning som den gamla tidens utedass kunde bjuda på. Jag känner igen den känslan från min barndoms somrar på en ö i Örnsköldsviks skärgård.
 
När en av mina bröder var på besök berättade han att han fick en känsla av att vara i liknande miljö som den som beskrivs i de mysiga barnböckerna om Pettson och Findus. Att nu vara ägare till en sådan idyll mitt i det expansiva samhället Väckelsång känns sannerligen som ett privilegium med lokalhistoriska förtecken!