Skip to Content

En blöt tradition

Kära vänner, det är dags för vårbadet! På långfredag välkomnar vi badsäsongen genom att
hejdlöst kasta oss ner i det uppfriskande plurret. Denna fantastiska kombination av lidande
och njutning utspelas traditionsenligt vid Åsnens östra strand.



Konstiga påsk-traditioner finns det gott om i världen. Den mest beryktade finns i staden
San Fernando på Filippinerna där ett antal entusiaster och tillika dårar varje påsk frivilligt
låter korsfästa sig för att hedra minnet av Jesus. Osmakligt kan tyckas men korsfästningarna
har blivit en stor turistattraktion med försäljning av souvenirtröjor, läsk och solhattar till de
tusentals besökare som vill bevittna det blodiga spektaklet. Något liknande kan jag inte utlova
vid Åsnens nu på fredag, även om ett visst mått av självplågeri är ett givet inslag när det gäller
vårbad.

I uppemot 20 år har långfredagen varit synonym med vårdopp på Ursatorpet. Det började
som en simpel fyllegrej men har med åren blivit en högtidlig ceremoni. Framåt lunchtid på
långfredagen bär det av till sjön. Badbyxorna åker på. En liten lätt uppvärmning vid
strandkanten och därefter en målmedveten rusning rakt ner i vattnet. Vattentemperaturen, som
sällan överstiger fem grader, omfamnar kroppen på ett tämligen rått sätt och oftast följer ett
illvrål som sprider sig ut över Åsnens nejder. Själva doppet tar några få sekunder. När
kramperna sätter i så gäller det att ta sig upp på landbacken igen. Ögonblicken av plåga har då
övergått i eufori. Man känner sig renad och vitaliserad. Vinterns depressiva slagg är borta och
man känner sig som en pånyttfödd människa, redo att möta sommarens ljuvligheter. Låter det
knäppt? Kanske det. Men när det gäller vårdopp finns bara två alternativ, antingen förstår man
hemligheten eller så gör man det inte.

Är det något som skulle kunna stoppa traditionen med vårbadet? En dunderförkylning
inklusive feber skulle nog få mig att tveka. Även självdestruktiva människor har gränser.
Dåligt väder? Nej, lägg av! I så fall skulle jag gett upp ifjol. En sen påsk i kombination med
en senfärdig vinter gjorde vårbadet 2018 till den största utmaningen hittills. Isen vägrade gå
upp och köldgraderna bet sig envist kvar. För att överhuvudtaget kunna genomföra doppet
tvingades jag först slå hål på isen och sen huttrande böja mig ner i den lilla vaken. Det var
vedervärdigt.

I den jämförelsen lär årets dopp bli rena sommarnöjet. Våren har anlänt sedan
länge, isen är blott ett minne och lufttemperaturen verkare bli skaplig. Faktum är att årets
vårdopp förmodligen blir så lätt att det inte ens är någon mening att skryta om det efteråt.

Antalet badentusiaster på långfredagen har minskat de senaste åren. Folk har blivit äldre
och klokare, eller dummare? Men traditionens hålls vid liv. Många frågar mig flera veckor i
förväg om vårbadet och jag gör tummen upp och försäkrar att det ska bli lika härligt i år.
Är det någon som aldrig testat på att uppleva ett äkta vårbad så är det bara att flyta med och
ansluta sig.

Runt lunchtid på fredag är det samling vid Åsnens östra strand. Vill man bara heja
och ge moraliskt stöd så är man också hjärtligt välkommen. Efter avklarat dopp bjuder jag på
en flaska rosévin. Sommarsäsongen kan börja på allvar!

DAVID FÄRDIGH