Skip to Content

Att dela säng med en ödla!

Av: Gunnar Holmström
Ja, jag vet att det kan låta lite märkligt och kanske en smula skrämmande. Men det är inte riktigt fullt så illa som det kan verka. Ödlan är grågulgrön och inte så stor. Den ser faktiskt ut som en pytteliten krokodil, men är (så vitt jag fått mig berättat) alldeles ofarlig. Den är lång ungefär som mitt pekfinger, är nästan söt och verkar förfärligt blyg, för så fort jag greppar efter min kamera så ilar den iväg som en liten blixt och gömmer sig någonstans bakom huvudkudden. Thailändare menar att det betyder lycka och ger tur att samleva med en sådan ödla.

Människorna i Thailand är i allmänhet väldigt skrockfulla, vilket jag inte riktigt får ihop med den annars så rationella Buddhismen. Jag och den lilla ödlan delar också säng med Thitaree, min kära fru, som är buddhist med en pragmatisk hållning till den behagliga buddhistiska livshållningen som har så många sympatiska överensstämmelser med AA:s 12-stegsfilosofi. Kombineras skrock med oreflekterad Buddha-dyrkan kan det faktiskt få rent komiska uttryck. Därför kan man hamna i en taxi där all sikt för föraren hindras av diverse talismaner och blomstergirlanger för att gardera sig mot trafikolyckor. Det är tur att Buddha i likhet med min egen transcedente beskyddare har humor!

Tidigt i morse arrangerades ett slags altare i vår trädgård med många exotiska frukter, skaldjur och annat läckert. Detta för att visa tacksamhet till de goda andar som har vakat över vårt hus när vi funnits i Sverige - och för att påminna dem om att vi snart åter är i behov av deras beskydd. (Kanske kan man kalla det skrock, men jag föredrar att se det som att visa respekt för de av oss osynliga, goda krafterna.) Själva ceremonin var avklarad på den tid det tar för en rökelsesticka att brinna ut och sedan var det fritt fram för att äta av godsakerna. Ur ett överflödande fruktfat kan jag nu vederkvicka mig under skrivandet och i kväll blir det fest på krabborna som var en av huvudattraktionen på offeraltaret. Vi bor ju trots allt bara en halvtimme med bil från den thailändska gulfen och ett antal fiskelägen.

I det närbelägna samhället Ban Bung (lite större än Tingsryd) finns en marknad som öppnar i gryningen och där man kan köpa allt tänkbart i matväg – kryddor, grönt och frukt och alla möjliga proteinkällor från näringsrika larver till levande höns och fisk och skaldjur i alla upptänkliga fasoner. Det är en intressant upplevelse att besöka denna marknad, som jag denna gång missade. Thitaree erbjöds skjuts med en granne på hans MC och kom snart tillbaka med massor av läckerheter.

Min thailändska styvdotter Sirinthip har ansvarat för en genomgripande renovering i vårt lilla hus på cirka 70 kvm. Hon har ordnat med ommålning av väggar och tak, ramat och monterat ett antal av mina målningar. Hon har också köpt nya gardiner, men lite för långa. Eftersom min färdigheter med nål och tråd är kända, så har det blivit min uppgift att fålla upp dessa fönsterprydnader till lagoma längder. Det har jag roat mig med och varvat med lite målande. Lite målande av fönsterbågar, men en hel del också med akrylfärger på duk som skall rullas ihop och flyga med tillbaka hem till Småland. Jag har en rulle duk, ett staffli och ett skåp med målarmaterial som som väntar på mig i ett hörn av vårt lilla hus. Problemet är bara att den fuktiga värmen suger musten ur mig.

Ja, det är inte bara jag som plågas av klimatet. Vi är därför eniga om att Sverige skall vara vårt hem framöver. Nu bor Thitarees 25-riga dotter i vårt hus, men så snart hon ordnat för att komma och studera vidare i Sverige skall vi sälja. Om vi framöver vill komma till Thailand kan vi hyra en bostad eller bo på hotell. Det senare har vi ju pengar till om vi får huset sålt. Dessutom blir vi fria att se oss om lite mer i landet. Denna gång gjorde vi en expedition till Chiang Mai – den näst viktigaste staden uppe i norr, som visade sig vara en synnerligen positiv överraskning. Chiang Mai har inget gemensamt med det överbefolkade och avgasstinkande kaoset man möter i Bangkok. Har fanns ett ordnat lugn med en stad grupperad runt ett 800 år gammalt och vallgravsomgärdat centrum. Här fanns en mångfald av vackra tempel. Museer och annat intressant att titta på. Det fanns också en stor turistvänlighet och många kunde tala engelska. Jag var ju så lyckligt lottade att jag hade med mig en styvdotter som talar engelska och en fru som talar svenska. Det enda som var lite jobbigt för mig var att Thitaree och Sirinthip skulle besöka varje tempel som kom inom synhåll – utom ett uppfört helt i silver där enbart män hade tillträde. Där kunde jag i stilla ro knäfalla och ha en liten pratstund med en bladguldsskimrande Buddha, som jag tyckte blickade ner på mig med både överseende och förståelse.

Det har varit gråväder några dagar och därför inte så plågsamt varmt, men det hindrar inte det faktum att klimatet här i sydostasien är väldigt slitsamt – alldeles för slitsamt för både herr och fru Holmström numera. Att fru Holmström är född här spelar ingen roll. Det är för varmt för Thitaree också. Vi är därför riktigt belåtna över att snart vara på hemväg igen.

Gråvädret har passat perefekt för trädgårdsjobb. Sirinthip och Thitaree har flätat samman sina gröna fingrar, slagit sin kloka huvuden ihop och gjort vidlyftiga och trivsamma nyordningar i vår trädgård. Grundkonceptet bygger på ett stort antal krukor, urnor och liknande i varierande små och stora format av blandade former som får flytta omkring på ett underlag som till största delen består av klinkerplattor diskret mönstrade i färgtoner som påminner om romerskt taktegel och som går bra ihop med krukornas olika jordfärger och växternas alla varierande gröna nyanser. Just nu är det ett saftigt prunkande liv runt vårt lilla hus med ett levande trädgårdsarrangemang som hela tiden förändras. Precis så som jag önskade när vi flyttade in och det bara var rå jord och ogräs runt huset. Nu finns det också framför huset två bananträd, en palm och ett s k Buddha-träd.

Jag/vi har tagit massor med bilder (inte minst av trädgården), men av olika anledningar kan jag inte göra dessa visbara förrän jag kommer hem till min egen dator i Väckelsång. Så, kära vänner, ni får tills vidare använda er visuella inbillningsförmåga och framkalla bilder på era egna inre bildskärmar. Det finns också ett och annat att kommentera beträffande hur det ligger till med demokratin i detta land, men jag tror det är säkrast att vänta med den analysen till dess jag åter nått svensk trygghet. Så nu vet ni att det snart vankas lite mer text – och framförallt ett litet bildspel. På måndag kväll drar vi iväg mot Bangkoks flygplats och strax efter 01 på tisdag morgon lyfter vi mot Kastrup och skall landa strax före kl 08 samma tisdag, skandinavisk tid, i Köpenhamn.

De allra varmaste (eller svalaste om det känns bättre) sommarhälsningar från

Gunnar, Thitaree och Sirinthip