Skip to Content

Årets Väckelsångare 2019

Året var 1950. Väckelsång fick ett nytt tillskott i form av en rödlätt liten pojk.
I Skullagård växte han och storasystern upp med mamma Birgitta och pappa Verner, den senare vilken han troligtvis fick ärva sitt ekorraktiga samlarintresse från.
Många har genom årens lopp besökt gårdens hus för att låna både det ena och andra.
Lars-Eric, eller Lasse som de flesta säger (då det ju hör till i byn att ha minst två namn och gärna ett lurigt öknamn därtill som få riktigt vet historien bakom), uppfattar nog många som generös då han sällan nekat
någon besökare. Spik, stämjärn, bågsåg, elkabel – det som inte funnits där i någon av de röda bodarna med vita fönsterknutar är frågan om det ens är värt att äga…
Helt som trasigt – det spelar ingen större roll. Fungerar inte en makapär åker den in i snickarboden och kommer oftast därifrån betydligt bättre fungerande.
Vår välkända Arla-kossa, eller Mette-Marit som hon ibland också går under, är en av de välskapta pinalerna som har skapats i hans andra hem, dvs snickarbon. Med kompanjonen tillika dubbelkusinen Karl-Gustav Axelsson byggde Lasse kon som 2001 invigdes under Väckelsångsdagarna och än idag glatt blickar ut över väg 27 nedanför kyrkan.



Om Tingsryd blev avundsjuka förtäljer inte historien men så småningom gjorde han även ett småsyskon till Mette-Marit som välkomnar Börjes många kunder med fin utsikt över bakre entrén.

År efter år har han gladeligen ställt upp när det vankats Väckelsångsdagar. Det har snitslats banor,
snurrats chokladhjul och satts in extra kraftiga elinstallationer för att klara av de många våffeljärn som krävts för att mätta Väckelsångsloppets alla besökare.
Under loppets glansår var han en av flera eldsjälar som i ur och skur monterade upp marknadstält efter marknadstält i gryningen för att några timmar senare ta ner dem igen. Varken kojobb eller hästjobb tycks vara främmande.

Lasse skulle kunna beskrivas som en konstnärlig människa med många färger på paletten inte bara för att han var en av Tavelskaparna med vilka han målade och ställde ut tavlor.
Ett tag höll målargänget till i ett litet skyffe ovanför tidigare nämnda snickarbod. Flera år och ritningar senare är
det nu en nyrenoverad lägenhet. Ytterst lite av byggarbetet har gjorts av andra än Lasse, sjukdom och dåliga dagar till trots.

Men för de flesta har han först och främst setts som elektrikern Lasse. Den pålitliga hantverkaren som kanske inte alltid kom exakt när han lovat men som alltid svarade i telefon och ställde upp när det verkligen krävdes. Krisade det for han ut, vardag som helg, morgon som kväll. Trasigt kylskåp?
Strömlös ladugård? Gudruns vilda stormar? Who u gonna call? Väckelsångs El!

Elektriker har han varit nästan hela livet skulle man nästan kunna säga (ja det fanns nog inte ens hår på bröstet att bränna bort när han började trixa med sina första elsladdar) men det var först 1975 som Väckelsångs El såg dagens ljus – ett företag som då startades ihop med Kennert Einarsson och Jan Karlsson och som än idag finns kvar, om än utan Lasse i spetsen.
Meritlistan med Lasses alla uppdrag och arbeten tycks vara lika lång som inventarielistan över alla de där prylarna i Skullagård. För att snabbt nämna några ytterligare: Lyftet. Nattpatrullen. VIK.
Glöggserverare under otaliga antal julskyltningar. Våffelserverare i Hembygdsgården. Chaufför åt de äldre till morgonens ”(gubb/byfåne)fika”.
Många timmar fyllda av idogt ideellt arbete och omtanke, månad efter månad, år efter år. Efter flera vinnare är det nu inte mer än rätt att han själv får emotta en av alla de kossor som har delats ut till Årets Väckelsångare!

Frida Davidsson / Sockenrådet -
Som författare tackar jag resterande Sockenrådet för att ha tilldelats det ärofyllda uppdraget att
skriva ett par rader om Årets Väckelsångare. Då jag själv är partisk som dotter till pristagaren har jag i år inte fått vara med och utse vinnaren.

Glöm nu inte att skicka oss nomineringar till nästa år! Det gör ni enklast till ervin@frojdsmotor.se.