Skip to Content

Testosteron-ventiler eller sociala samkväm!?

Av: Mats Hammarström Vi människor är av naturen sociala. Likt många andra arter behöver vi uttrycka, känna och beröra för att överleva. Våra sociala behov är dock individuella och skillnaderna kan vara stora. Varje sommar lämnar man ljuset och värmen bakom sig när löven börjar falla. Nu stundar en höstdepression där teven utgör verkligheten innan man alltför tidigt faller ihop i sängen. Man vaknar av väckarklockan till en ny, mörk dag, som utgör transportsträckan till teven och sängen. Och när man äntrar drömmarnas land så befinner man sig i ett varmt sandgårdsland där korvgrillning, mete och bad genomsyrar minnet av den gångna sommaren. Förmodligen en sommar där man hade otur med regn under just ”mina” veckor, men som ändå färgar minnet så pass att det flyter upp under höstens sovtimmar. Mitt i allt elände så hamnar vi vid ett vägval. Ännu en kväll i vardagens regi eller.. HOCKEY I DACKEHALLEN!! Uppsamlingen sker i byn. Samma sällskap, som alltid, möts upp för en kaffe innan match. Därefter väntar en kort avrapportering i bilen. Hur har vi haft det i veckan, nåt nytt i våra liv? Det ges inte utrymme för några långa utsvävningar. Bilresan till Tingsryd är avklarad på tio minuter. I hallen pulserar musiken samtidigt som det vibrerar i luften. Det är match! En övernärd enklaver äntrar läktaren. Styrkan växer. Många som sluter upp är människor som man bara träffar i samband med hockeymatch. Några snabba skratt i vårt sociala samkväm, sen är det dags för spelarnas entré. Lineup avklaras och pucken släpps. I samma stund förvandlas alla åskådare till domare, hockeyspelare, tränare, experter, bödlar och framförallt, en trogen publik. Domaren missar en ful eftersläng och testosteronet väller ut ur ventilen som nu öppnas. Men hockey är en snabb sport och snart ventileras hopp istället. Några riktigt läckra dragningar och Taif gör måååål! Lyckan är total, ventilen blåser ur huvudet. Ge en high five eller varför inte en kram till någon okänd som råkar stå bredvid.. En något snopen men ändå glad blick tillbaka. I grupp uttrycker vi, känner vi och berör. Matchen är slut och resan går hemåt, hem till byn. En sammanfattning av kvällens händelser och en stund om kommande match. Därefter återvänder vi till hösten och vintern. Men om en vecka.. Då lever vi upp igen! Med vänliga hälsningar Mats Hammarström