Skip to Content

Skogens Guld

Av: Elinita Ottosson

Idag har jag varit ute i skogen och hittat svamp. Vilken lycka det är att få komma hem med lite av skogens guld.
Extra lycklig är jag för att jag hittade en gul kantarell, faktiskt den första efter stormen Gudrun och inflyttningen av vildsvin i våran skog.

När vi flyttade hit till Väckelsång 1982 så var vi själva längst bort på gatan i 4 år. Det fanns, ja jag ska väl inte säga överflöd av gula kantareller på de ännu obebyggda tomterna. Men jag och barnen kunde gå över vägen och fylla en liten korg och göra varma mackor med kantarellstuvning. Gott.

Men tiderna förändrades och det byggdes hus på våra svampställen. Det var ju trevligt att få grannar och barnen nya vänner men saknaden efter en kantarellstuvad macka började bli svår. I samma veva som husen byggdes så asfalterade de också vägen. Vilket betydde att barnen helt plötsligt kunde cykla på en jämna och fin yta, och det var lycka, för de ville inte längre följa med mig på svampjakt.
Upptäcktfärderna i skogen blev allt längre men korgen förblev oftast tom. Jag fick höra utav en dam att det borde finnas trattkantareller i närheten för hon hade hittat en. Och har man hittat en så hittar man hundra sa hon. I sex år gick fram och tillbaka i skogen och riktigt luskammade marken efter dessa gulfotade dilikatesser utan att lyckats. Men skam den som ger sig. Jag har väl många gånger förbannat min lilla kissblåsa ( kanske egentligen mest min man eftersom han tycker att man bör kunna köra bil mer än två mil åt gången utan att behöva stanna för kisspaus ) Men denna dag blev blåsan mitt lyckokast för när jag satt där med byxorna neddragna och ändan full med blåbärsris så såg jag ut över ett hav med trattisar. Vilken lycka.
Ska väl erkänna att jag blev väldigt egoistisk när jag satt där i skogen men min lilla tre liters plastpåse och funderade på hur jag skulle få hem dem utan att grannarna såg mig. Ett svampställe skall ju vara hemligt och jag tänkte minsann inte dela med mig av detta goda som jag förmodligen slitet ett antal gummistövlar på och alla älgalus som man fått plocka bort från nackhåren. Jag lyckades. Igen såg mig när jag smög i skogen med mina Ica kassar. Fem till antalet blev det. Det tillkom ett litet problem. Vad gör man med alla dessa svampar? Samma dam som tipsade mig om trattisarna sa att godast var dom torkade, och hon hade ju haft rätt en gång förut. Sagt och gjort. Rensa, dela och ut med dem på tidningspapper. Snacka om compact living. Jag lärde mig faktiskt en läxa. Ta aldrig mer än du behöver för det är inte roligt, framförallt inte för barnen som fick kryssa fram mellan Smålansposten och Aftonbladet under nästan två veckor.(vilket för övrigt är de bästa tidningarna att torka svamp på )

Så vad jag egenligen vill säga är att vi har en fantastik natur runt Väckelsång. Utnyttja den och KANSKE men bara KANSKE kan jag visa mitt svampställe.

Och vem vet. Kanske flyttar vildsvinen ut om vi flyttar in.

PS. är det någon som vill ha tips om fina rastplatser i södra sverige, så är det bara att ringa. Jag kan dom alla. DS

Elinita ”Ellen” Ottosson