På scenen till varje pris

Det är något speciellt med att stå på scen. Att ens våga gå upp och möta publiken kräver ett starkt psyke men belöningen i form av applåder och kärlek är underbar och kan bli beroendeframkallande. Vissa artister rent av både lever och dör på scenen.

I somras läste jag om Hjalmar Bergmans klassiker Clownen Jac, en tragikomisk roman som på djupet skärskådar konstnärskapets belöningar och uppoffringar. Mötet med publiken innebär i clownens fall ömsom kärlek och ömsom skräck. Han fruktar publiken men behöver och suktar efter deras applåder. För det behovet är han beredd att sätta sitt eget välbefinnande på spel. Kusligt men fascinerande. Med dessa funderingar kring artistskapets säregna villkor beger jag mig bort till Allsången i Linnéparken och träffar där på en nutida clown/artist.
Bakom scenen sitter nämligen Sean Banan, placerad i rullstol och med gipsat ben. ”Jag har inte halkat på något bananskal”, förtydligar han och berättar istället att han åkt elscooter och mitt under färden instinkt försökt rätta till kepsen som i vinddraget hamnat snett. ”Det ska man inte göra samtidigt som man åker elscooter”, konstaterar Sean Banan med ett sammanbitet leende. Pang i backen och en bruten fot och tre brutna revben blev facit. Men
inte tänker han ställa in några konserter. The show must go on! ”Jag har väntat och mått dåligt under hela pandemin. Jag måste få träffa publiken. Jag behöver få deras kärlek och bekräftelse”, berättar han. Och vad är kroppsliga skavanker mot att få bli hyllad av publikmassorna. Mot applåderna är man beredd att göra mycket. Det kan jag för övrigt själv intyga. Ge mig lite beröm så fortsätter jag att skriva krönikor i 50 år till.

Sean Banan är inte ensam om att vara beredd att uthärda smärta på scen. 2004 vred Lasse Kronér av vadmuskeln på en scen i Östersund men valde envist att fortsätta sin julturné i rullstol. Det mest klassiska nutida exemplet är annars Dave Grohl i amerikanska hårdrocksbandet Foo Fighters som övertänd och adrenalinstinn trillade av scenkanten på Nya Ullevi 2015. Han bröt benet, fördes till akuten men återvände sedan till scenen med gipsad fot och förmodligen med en rejäl dos morfin i kroppen. Den svenska läkaren Johan Sampson satt på scenen och höll Daves fot i rätt läge medan konserten fortgick till publikens ohejdade jubel. I Göteborg blev bandet därefter känd som FOOT FIGHTERS.

Vissa artister är bredd att köra sin show rätt in i döden. Någon som bokstavligen gjorde det var den brittiska magikern och komikern Tommy Cooper, känd för att alltid uppträda med en röd fez på huvudet. Den 15 april 1984 var Tommy Cooper med i en direktsänd show i brittisk tv när han drabbades av en massiv hjärtinfarkt. Han kollapsade på scenen och vaknade aldrig mer. Årtal av rökning, alkoholmissbruk och ständigt turnerande tog till sist ut sin rätt.
Showbusiness kräver sin tribut. Tommy dog på sin post och förärades med spaltkilometer av kärleksfyllda hyllningar efteråt. Om han levt hade han varit lycklig.

DAVID FÄRDIGH