Inte bara regn som faller

Spårvagn såväl i öst som väst. Er krönikör har i sommar rört sig både i Norrköping och Göteborg.
Mycket musik och många spännande möten, men också resor ackompanjerade av återkommande sprängdåd. Det är nämligen inte bara regnet som fallit ymnigt i sommar utan också glassplitter från söndersprängda bostadshus.

Ikväll ska vi bli fulla för kärlekens skull. Pluras ärrade men livsbejakande röst fyller Götaparken. Eldkvarn är tillbaka i Peking. Det legendariska bandet gör två avskedskonserter i sin forna hemstad och möts av solsken och en hängiven publik. Jag och min bror Robert har lånat en lägenhet på Sandgatan och värmer upp på klassiska Café Broadway, underfundigt namngivet efter adressen på Bråddvägen. Det var här som Plura och Carla brukade hänga och äta stekt ägg på tekaka i kombination med varm choklad och grädde. Fotografierna på
väggarna berättar om bandets historia. Nostalgin flödar liksom ölen.
Norrköping ligger vackert vid Motala ström. De gamla fabrikerna är dock numera omgjorda till stiliga caféer,
restauranger, butiker och nöjesställen och den röda staden har idag till och med ett blått kommunalråd.
Tiderna förändras. Det här är inte min stad längre, som Plura sjunger i låten 27.
Men vissa saker består. Spårvagnarna är alltjämt gula.

I Göteborg är spårvagnarna blåvita. Och folk är goa och vänliga. En herre påtalar att mitt ena skosnöre har gått upp och erbjuder sin plats för att jag ska kunna åtgärda malören. Men i nästa ögonblick skäller han på sin fru. Ingen människa är perfekt. Även göteborgare kan uppenbarligen vara splittrade och ha dåliga dagar.

Jag besöker min vän Ann-Charlotte och hennes treåriga son. De bor i Frölunda och vi tar bussen och spårvagnen till Alfons Åbergs Kulturhus i vackra Trädgårdsföreningen mitt i staden.
Gunilla Bergströms älskade barnbokskaraktär Alfons Åberg går hem överallt och finns översatt till alla tänkbara språk. Alfons är en mjuk kille i en hård värld. Ibland när det blir jobbigt tar han sin tillflykt i fantasins värld. Hans ensamstående pappa, Bertil Åberg, använder sig av piprökning. För det har han kritiserats på senare tid. Tobak är ju hälsovådligt, beroendeframkallande och allmänt förkastligt.
Ännu en moralpanik? Och ett uttryck för vår tids strävan efter det oklanderliga och perfekta? Men lyckligtvis har ännu ingen censurerat Alfons Åbergs böcker. Pappa Bertil får fortsätta med sin klandervärda piprökning. Eller som Plura förtröstansfullt sjunger, ännu finns den sorten som inte gör allting rätt.

Men det finns mer farliga saker än tobak. Sprängningar exempelvis.
Natten efter att jag och brorsan har lämnat Norrköping sprängs en bomb vid entrén till ett bostadshus några
kvarter från Sandgatan. Tryckvågen efter explosionen känns över hela staden. En kvinna och ett barn träffas av glassplitter.
Sista natten hos AC i Frölunda hörs en kraftig smäll strax efter midnatt. En bomb har exploderat vid ett flerfamiljehus på Rundradiogatan några kvarter bort.
Inga skadade men åtskilliga skärrade människor. Det är med andra ord inte bara regnet som fallit ymnigt under den här svenska sommaren utan även glas och bråten från återkommande sprängdåd, troligtvis utförda av kriminella nätverk som hotar, skadar och kräver respekt.
Hårda men empati- och fantasilösa människor som förmodligen aldrig läst en bok om Alfons Åberg eller sjungit med i Eldkvarns Fulla för kärlekens skull. Tänk vad de missat, dessa arma, eländiga krakar!

DAVID FÄRDIGH