Inställd på vårdopp
INSTÄLLT, INSTÄLLT, INSTÄLLT och INSTÄLLT. Så har rapporteringen låtit de senaste veckorna. Ingen tycks undkomma Coronaviruset. Men lagom till påskhelgen ämnar jag trotsa trenden med inställda evenemang. Jag är nämligen helt inställd på att genomföra mitt årliga vårdopp.
Det är torsdag den 2 april när jag skriver dessa rader. Vad som hänt sedan dess vet jag inte och vågar inte ens föreställa mig. Utvecklingen går nu i en hisnande takt. Coronaviruset fortsätter sin framfart och sprider oro över hela samhället. Domedagsprofetiorna står som spön i backen. Dessutom förekommer bisarra inslag. På en kompis arbetsplats kallar chefen till stormöte för att informera om att de INTE ska ha möten. Världen vänds upp och ner.
Bussarna öppnar enbart bakdörrarna. Och framför allt, människor dör. Oavsett vad konsekvenserna av Coronaviruset blir i slutändan så bör vi nog beakta att varken livet i sig eller det vi kallar normal samhällsordning inte kan tas för givet. Det vi kände oss säkra på tidigare är inte längre lika självklart.
Människor reagerar väldigt olika i en krissituation. Några avfärdar larmrapporterna medan andra tycks ta till sig dem onödigt mycket, ibland blir oron över den egna hälsan i sig en hälsofara. En kompis bekant drabbas plötsligt av panik och far runt som en vettvilling bland Växjös butiker för att hamstra livsmedel och toalettpapper. Ingen vet ju. Snart upphör alla transporter, affärerna bommar igen och befolkningen lämnas åt sitt öde. ”Det här kan ta flera år”, säger mannen och jäktar skyndsamt vidare. Senare på dagen förs han till lasarettet på grund av hjärtbesvär.
”Hur är det?”, frågar jag till damen i den halvdunkla trapphallen. Hon bär fem stora plastkassar med varor. ”DET ÄR BRA”, svarar hon halvskrikande och backar flera steg. Jag anar rädslan i hennes ögon. I ett kort ögonblick är jag på väg att hosta, men lyckas hålla tillbaka impulsen och fortsätter vidare uppåt i trappan.
”Inga hotell- och matgäster. Hotell och restauranger befinner sig i KRISLÄGE”, utropar nyhetsuppläsaren på morgonen. Men när jag tittar in på mitt favorithak på Söder är lokalen proppfull med ungdomar som vräker i sig pizza. Vad står på? ”De firar skollovet”, viskar en äldre man. ”De har stängt ner alla gymnasieskolor. Vi har fått gå hem”, förklarar en av ungdomarna. Jag kollar på nyhetsdisplayen och mycket riktigt, regeringen har beslutat att stänga gymnasieskolorna för att reducera folksamlingar och därmed minska risken för smittspridningen.
I nästa ögonblick ser jag mig omkring. Runt 20-30 pizzahungriga ungdomar trängs som sillar i en sardinburk och slafsar i sig pizzabitar huller om buller.
Nyhetsuppläsaren på tv-skärmen i lokalen upprepar budskapet, ”Regeringen stänger gymnasieskolorna för att minska folksamlingar”. Jag ser mig åter förvirrat runt omkring på den stora klungan av ungdomar.
Nåväl, låt oss se framåt och försöka ingjuta framtidshopp. Livet måste gå vidare. Nu stundar påskhelgen. På långfredagen är det dags för mitt traditionsenliga vårdopp i sjön Åsnen. Om det är i linje med Folkhälsomyndighetens rekommendationer är väl tämligen oklart, men jag lovar, det är helt på min egen risk.
Nu vill jag önska er en GLAD PÅSK. Sköt om er. Vi kanske syns i vattnet!
DAVID FÄRDIGH
