Coronapizzan som hamnade fel
Att följa riktlinjer och riskminimera är strategin som gäller våren 2020. Många hukar sig i rädsla för Coronapandemin och isolerar sig i sina bostäder. Somliga väljer att beställa hem mat, men ibland går det inte riktigt som man tänkt sig. En pizza kan till exempel rymma sin kos och hamna på helt fel plats.
Det är en galen vår. Coronapandemin har vänt upp och ner på världen. Ingenting är sig längre likt. När jag går genom Växjö centrum observerar jag hur anslagstavlorna gapar tomma och på gatorna håller folk noggrant distansen. Dessutom slår det mig plötsligt att jag saknar många ansikten. Människor som jag inte träffat eller sett sedan i höstas, personer som brukar hålla en låg profil på vintrarna men som alltid tittar fram lagom till vårsolen. I år lyser de med sin frånvaro. De har uppenbarligen förlängt sin vanliga karantän. Fast Mr B ringer på fyllan
sent en lördagskväll och berättar sluddrande att han faktiskt överväger att gå ner på krogen, men jag är trött och avböjer erbjudandet om att göra honom sällskap. En annan person som jag saknar är autografsamlaren. Hon som aldrig missar ett kändisevenemang. Denna härligt energisprudlande kvinna har jag inte sett på flera månader, men det är ju å andra sidan inte särskilt underligt, varenda konsert, föreläsning och event är inställt sedan länge. Inte en kändis så långt ökat kan nå. Och skulle det mot förmodan dyka upp en celebritet på Storgatan är det
ju social distansering som gäller. Autografer får i dessa tider skrivas digitalt eller på betryggande avstånd!
När rädslan och osäkerheten breder ut sig så blir riskminimering människors huvudstrategi.
Somliga undviker till exempel numera restauranger och beställer hem maten istället, en fiffig metod som dock inte är säker i alla lägen. En person i min närhet blir nämligen en eftermiddag vittne till en något farsartad händelse. När han sitter och leker med sina barn i sandlådan i bostadskvarteret på Teleborg rullar en pizzabudbil in på gatan. Chauffören förefaller vara en smula förvirrad och med en kartong innehållande en familjepizza i handen kollar han sig vilset runt efter rätt adress. Till sist bestämmer han sig för att gå fram till ett av husen och ringer på. I nästa ögonblick genljuder först ett hundskall följt av förskräckta utrop:
”HJÄLP, HJÄLP”. Dörren har öppnats och en hund rusar ut och jagar det stackars pizzabudet, som i sin skräckslagna flykt tappar greppet om kartongen. En jättelik familjepizza trillar ut, rullar ett varv och landar på den grusbeströdda vägen. Hunden nosar lite lätt på pizzan men rusar vidare mot barnen i sandlådan, där han greppar en pinne. Då har dock hundägaren hunnit reagera och ropar bestämt tillbaka hunden. Pizzabudet passar diskret på att smyga tillbaka familjepizzan i kartongen. Och från det andra hållet kommer i nästa sekund den
riktiga pizzabeställaren, som sluppit att gå på restaurang och nu tacksamt tar emot pizzan.
Aptitligt? Nja, kanske inte men som det kloka ordspråket säger, det man inte vet har man inte ont av!
DAVID FÄRDIGH
