Efter några tunga månader så är våren äntligen här, något som jag under påskhelgen i vanlig ordning firar med ett rejält vårdopp i sjön Åsnen. På Långfredagen är det åter dags att kasta sig i plurret, rena själen och låta vårskriket ljuda över nejderna.
Påsken handlar som bekant både om lidande, död, återuppståndelse och glädje. Det sistnämnda är mer välbehövligt än någonsin med tanke på Coronapandemin, som inte bara orsakat sjukdom och död utan dessutom krånglat till livet på de mest oväntade sätt. När jag passerade en galleria häromdagen var en man och en kvinna synnerligen upprörda över att de inte fick sitta och fika vid samma bord. ”Vi brukar ju ligga med varandra på nätterna”, påtalade kvinnan för vakten. ”Det kan jag inte ta hänsyn till”, svarade vakten, som av det
bistra ansiktsuttrycket att döma helst även hade velat stoppa deras nattliga aktiviteter. Paret åtskildes och skingrades från fikabordet. En stund senare återförenades de och jag såg dem köpa påskgodis tillsammans. Glädjen visste inga gränser. Hela dramat blev en illustration av avsked och återförening. Precis som påskens budskap om liv, död och återuppståndelse.
Mörkret hotar men i slutändan segrar ljuset.
Mitt eget sätt att fira ljusets triumf är att ta ett dopp i sjön Åsnen. Denna högtidliga ceremoni infaller alltid på Långfredagen. Traditionen sträcker sig mer än 20 år tillbaka i tiden.
I såväl strålande vårsol som bitande snöstorm har jag under årens lopp sprungit nerför stranden och kastat mig i vattnet. Om jag ska vara ärlig så föddes idén till vårdoppet i berusat tillstånd och det första doppet genomfördes under inverkan av alkoholhaltig doping. Men numera så kastar jag mig i vattnet spik nykter. Tanken är att konfronteras/omfamnas/slukas av vattenmassorna med öppet sinne och utan bedövningsmedel. Badet ska vara chockerande men uppfriskande och livsbejakande. Efter några sömnaktiga och grådaskiga vintermånader ska
såväl kropp som själ kickas igång och fyllas med ny kraft. Det är en reningsprocess men också en återuppståndelse för att anknyta till påskens religiösa innebörd. Ett riktigt vår-vrål hör också till. Tro nu dock inte att jag gått och blivit en renlevnadsmänniska, hemska tanke!
Efter doppet kan jag mycket väl tänka mig ett glas vin eller en rejäl whisky för att fira både prestationen, livet och vårens ankomst.
Hur påverkas då vårdoppet av rådande smittskyddsrestriktioner? Frågan är förstås ofrånkomlig i dessa tider. Jag kan dock intyga att det sällan brukar vara någon större trängsel i vattnet under Långfredagen. Men publiken då? Ja, där blir det förstås knepigare. Risken är att vårdoppet på Långfredagen skulle kunna betecknas som en allmän sammankomst och därför inte får överstiga åtta personer. Jag gör dock sällan någon större reklam för evenemanget, även om det nu slår mig att den här texten i sig skulle kunna räknas som marknadsföring. Men
någon publikrusning tror jag likväl inte på. De senaste åren har åskådarmassorna mestadels bestått av en mycket liten krets som antingen velat ge moraliskt stöd eller skratta åt galenskapen. Men vill någon ansluta sig till vårdoppet så finns inga hinder. Alla är välkomna.
Om ni inte hittar oss längs Åsnens östra strand så öppna öronen och lyssna. Ni kommer garanterat höra skriket!
DAVID FÄRDIGH