Vaccin, snö och predikningar
Det pratas vaccin och från himlen faller aprilsnö. I trafikkorsningen utanför Gothia Towers håller någon en domedagspredikan i stark motvind. Mycket kan hända på en Göteborgsresa i otålig väntan på våren.
Livet bjuder ständigt på nya överraskningar. Vem i hela världen hade för drygt ett år sedan kunnat förutsäga att vaccination skulle vara det stora samtalsämnet? På tåget till Göteborg pratas det ivrigt om både AstraZeneca, Pfizer/Biontech och Moderna. Vilket vaccin är egentligen bäst? Hur är det med biverkningar? Två damer i sätet intill mig verkar dock överens om att det ska bli skönt att få den där sprutan och att livet därefter kan börja återgå till det normala igen. Förväntan spirar i deras ögon. Damerna går en ny vår till mötes.
Den metereologiska våren känns dessvärre avlägsen när jag anländer till Göteborg. Kyliga stormvindar viner över gatorna och piskar flanörerna skoningslöst i ansiktet. Jag kämpar mig bort till dagens första intervju, som ska äga rum på Gothia Towers. I vindtjutet hör jag plötsligt en skorrande röst. Jag stirrar mig häpet runt. Mitt i trafikkorsningen bland spårvagnar, bussar och bilar utanför hotellet står en man med megafon och gastar för full hals i värsta motvinden. Hans röst studsar hopplöst runt men jag tycker mig uppfatta ord som ”JESUS”, ”FRÄLSNING” och ”DOMEDAGEN”. Jag beundrar hans envishet men har inte den minsta lust att stå i ovädret och lyssna på dystra profetior. Istället skyndar jag mig in i hotellobbyn. Där gör en gammal skäggig farbror med rollator en oväntad entré. ”Har du beställt rum?”, frågar portiern. ”Nej, jag har tappat min mobil i en taxibil. Kan du ringa chauffören?”, säger farbrorn. Det visar sig att taxichauffören hittat mobilen men inte har möjlighet att komma till Gothia Towers den närmsta timmen. ”Men du kan vänta här i vårt café så länge om du vill”, säger portiern. ”Ja, jag kan vänta här i flera timmar”, svarar farbrorn förtjust och får sig en lyxig eftermiddag långt från snålblåsten.
Det är fredagskväll. Jag tar mig vidare till Majorna och puben The Red Lion för att diskutera fotboll med Roger från Sandarna BK. Vid bardisken står en kvinna och försöker göra en snabb beställning. ”Klockan är kvart i sju. Utanför väntar en taxi”, förklarar hon. ”Ska du redan hem?”, frågar bartendern. ”Nej, jag ska hinna till Systembolaget innan stängningsdags”, förtydligar hon. Jag kan konstatera att Coronapandemin uppenbarligen vänt upp och ner på partylivet. Numera börjar man med krogrundan och avslutar på Systembolaget. Vem hade kunnat förutse den utvecklingen?
Den fredagsfestande kvinnan hoppar in i taxin, för nu rullar nämligen åter taxibilarna i Göteborg. I början på april stod de stilla nästan en hel vecka. Ett tekniskt fel i en mjukvara gjorde att alkolåsen i bilarna slogs ut. Taxibilarna gick därmed inte att starta. Hela fordonsflottan stod stilla. ”Det var kanske ett virus”, muttrar en bargäst. ”Men nu har alkolåsen blivit vaccinerade”, lägger han till och skrattar så att ölen skvalpar.
Vaccineringen fortgår och människorna ser fram mot våren. Men på söndagen inträffar ännu ett bakslag. Snön faller över Göteborg. Folk huttrar över eländet. På tåget hem noterar jag att det småländska höglandet fått vinterskrud. Ve och elände. Men vi får hålla humöret uppe och följa predikningarna – HÅLL I, HÅLL UT!
DAVID FÄRDIGH
