Skyddsrummet nästa?

Var finns närmsta skyddsrum? Och får man ta med sig hunden? Vem hade kunnat förutse att det skulle bli de hetaste frågorna 2022? Men ett krig i Europa har inneburit ett brutalt uppvaknande.

2020-talet har inte börjat särskilt bra. Först var det Covids-19 som lamslog världen och nu har vi fått nästa olycka på halsen, en galen Vladimir Putin. Ukrainska städer bombas till ruiner och människor dör, lemlästas och flyr i stora skaror. I Sverige talas det om NATO-medlemskap och en växande panikstämning får myndigheterna att försäkra medborgarna om att varningssignalen ”Hesa Fredrik” bara är övning. Åtminstone än så länge. Samtidigt börjar folk ängsligt leta efter närmsta skyddsrum. Var ska vi ta vägen när bombplanen dyker upp?
Någon har hört att en granne på 90-talet fick ekonomiska bidrag för att utrusta sitt garage med en skyddsrumsfunktion, kanske läge att ringa och boka plats? Men hundar och katter är inte välkomna i skyddsrummen meddelar MSB, Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap, något som gör husdjursägarna synnerligen upprörda. Diskriminering!
För att få lite perspektiv i debatten informerar då myndigheterna att befintliga skyddsrum bara räcker till sju av nio Sveriges invånare. Några av oss får således stanna på utsidan tillsammans med husdjuren.

Jag är uppvuxen på 80-talet i Väckelsång och varje gång det anordnades dundrande flygövningar på Uråsa flygfält så var det som julafton. Vi försökte ta oss så nära som möjligt och följa de militära aktiviteterna. En kompis fick så bra kontakt med militärerna att han fick vara med och spela kort i barackerna på kvällarna.
Sedan kom Berlinmurens fall 1989, Sovjetunionens upplösning 1991 och Kalla krigets slut. Plötsligt föreföll krigshoten var passé.
Vi levde i fredens sköna tidevarv. När jag kallades till mönstring 1992 så var risken näst intill obefintlig att bli inkallad. Jag och nästan alla mina vänner placerades i Utbildningsreserven.
Min syssling hade inför psykologsamtalet planerat att rulla in sig i golvmattan men behövde aldrig använda det knepet. Han blev frikallad innan han ens fick träffa psykologen.

Vi fortsatte att leva i fredens lyckorike. 2013 kallade dåvarande statsminister Fredrik Reinfeldt (M) Försvarsmakten för ett särintresse. Varför skulle man slösa skattemedel på militären? Ja, det kan man ju undra. Men 2014 annekterade Ryssland Krimhalvön och sedan dess befinner vi oss på ett sluttande plan. Krigen är tillbaka. Liksom krigets psykologi.
Hur stärker vi vår beredskap? Att vara i fysiskt trim kan vara ett sätt att förbereda sig. I ett ögonblick av förmodat högmod bestämmer jag mig därför för att besöka Växjö Träningsfabrik och köra ett crossfit-inspirerat pass. Under 45 svettiga minuter kämpar jag med såväl hantlar som kettlebells och presterar fler armhävningar än jag gjort sedan skolgympan på 90-talet. Instruktören pushar oss ihärdigt och benämner oss som ”gänget”. Se
där, nu tillhör jag ett gym-gäng, vem hade kunnat tro det?
Efteråt är jag härligt spak och utmattad i kroppen men också avslappnad och väldigt klar i knoppen. Faktum är att jag med sällan skådad inspiration sätter mig vid tangentbordet och skriver den här krönikan i en rasande fart. Det är eufori. Men om det verkligen räcker för att stoppa ryssarna är nog mer tveksamt. Kanske blir det skyddsrummet lik förbaskat?

DAVID FÄRDIGH