Skip to Content

När vi flyttade till byn

När vi flyttade till byn, hade jag ingen aning om hur livet fungerar i Väckelsång!

Jag hade drömt om det torp vi nu äger i 19 år och var överlycklig, när jag till slut lyckades köpa det hösten 1998.

Om man flyttar till en liten ort, handlar mycket om att ta sej in i bygemenskapen och ni ska veta, att jag blivit varnad, för att det inte skulle vara enkelt i Väckelsång! I små samhällen håller man ihop och släpper inte in utombys hur som helst (sades det)!

Enkelt blev det inte heller! Men inte alls på grund av någon ovilja att låta oss delta i gemenskapen! Men hur i helsike skulle vi kunna hålla reda på alla namn?? Jag har aldrig varit med om maken, när jag väl lärt mej ett namn på en person, hörde jag strax samma person nämnas vid ett annat! Det var helt fantastiskt att upptäcka, att nästan alla bybor har två namn! Ett som står i prästintyget och ett vardagsnamn, häpp!

En annan betraktelse jag omedelbart gjorde, var att alla här tycktes vara släkt på något sätt! Många, gånger, även idag, hör jag kommentaren: Ja, det är min farbror eller det är min kusin. Men beträffande detta faktum meddelas, att jag inte avser att lära mej släktskapen.

Nu har vi varit här i tio år och många återstår att lära känna (vid alla sina namn), men huvudsaken är, att vi blivit varmt välkomnade i byn!

Jag är jätteglad att vi flyttade hit och att Albert fått växa upp i, eller åtminstone nära, en genuin småländsk lagom stor by, där vi alla kan röra oss fritt och känna oss trygga!!

Lyckliga oss Väckelsångsbor!!!

Lena Rask
Dalhem