När jag nådde nya höjder
Nyligen nådde jag nya höjder. Flera hundra mer upp i luften. Jag testade på att flyga ett Cessnaplan över Växjö, en magisk upplevelse som fick mig att sväva fram. Lyckligtvis tog min brorson ner mig på jorden igen.
En fördel med reporterjobbet är att man får prova på spännande saker. I höstas åkte jag exempelvis rally, en upplevelse som innehöll såväl skräck som njutning. Ganska nöjd med den bedriften tänkte jag hålla mig borta från fler våghalsiga äventyr, men när jag härom veckan fick erbjudandet om att få flyga och rent av testköra ett Cessnaplan kunde jag inte motstå frestelsen. För vem har inte drömt om att vara pilot? Att få bemästra tyngdlagen, sväva bland molnen och se världen från ovan? Eller att leka Tom Cruise i filmen Top Gun?
118 år efter att bröderna Orville och Wilbur Wright gjorde den första flygningen med ett motordrivet flygplan var det min tur. Växjö Flygklubb välkomnade mig hjärtligt till Småland Airport och rullade ut Cessnan från hangaren. Tillsammans med flygläraren Daniel bar det iväg uppåt. Dopad av kaffedrickande kände jag mig trots allt ganska lugn även om det slog mig att det egentligen är helt obegripligt att man kan sväva runt i en liten plåtmaskin ett par hundra meter upp i luften. Jag tror att jag hade kunnat leva i tusentals år utan att ens komma
på idén eller än mindre att lyckas konstruera en flygmaskin. Men fungerar gör det uppenbarligen. Att se Växjö och Helgasjön breda ut sig som ett miniatyrlandskap är en vidunderlig och gränslös upplevelse. Det är vackert men samtidigt lite svårt att ta in. Där nere pågår det vanliga livet men här uppe i det blå svävar jag och är fri som en fågel. Man kan drabbas av såväl ödmjukhet som storhetsvansinne.
Efter en stund får jag möjlighet att ta över spakarna. Det är små mjuka rörelser som gäller.
Att flyga är sannerligen ingen arbetsuppgift som lämpar sig för darriga bakfylledagar. Istället gäller det att vara lugn och avslappnad. Små lätta vickningar och sedan bara njuta av den magnifika utsikten. Det slår mig också att vi ska vara tacksamma för våra kyrkor. Att orientera och navigera uppifrån är inte alltid så lätt, men kyrkorna får här funktionen som fyrtorn. Snabbt lyckas jag förutom Växjö domkyrka räkna in både Ingelstad, Uråsa, Väckelsång, Kalvsvik och Tävelsås. Man kan bli religiös för mindre!
En gång flög jag till Sri Lanka på semester. Hemresan tog nästan ett dygn. Dessutom blev jag matförgiftad. Flygsträckan från Sri Lanka till Dubai tillbringade jag mestadels instängd inne på toaletten. När det var som värst önskade jag nästan att planet skulle störta. Jag ville slippa den outhärdliga pinan. Efter Dubai lättade plågan och halvvägs till Frankfurt mådde jag tillräckligt bra för att kunna njuta av en glass. Väl på Kastrup tackade jag Gud för att jag överlevt och svor att aldrig mer flyga. Men kom ihåg en sak, avge aldrig några löften på en flygplats.
Min sexåriga brorson Gabriel hade sett flygplanet över Växjö. När jag berättar att det var jag som flög ser han skeptiskt på mig. Mycket kan han tänka sig om farbror David men pilot, nej där går faktiskt gränsen!
DAVID FÄRDIGH
