Växjös gator ligger öde och tysta på lördagskvällen. Coronapandemin har tvingat in oss framför tv-apparaterna för att följa Melodifestivalen, där Tusse välförtjänt och passande nog vinner med ”Voices”, ett rop mot tystnaden.
Efter att ha försummat Melodifestivalen de senaste åren har det blivit en rejäl uppryckning denna gång. Jag har åtminstone delvis sett samtliga fem program. Frivilligt och påtvingat. Det finns liksom inte särskilt mycket annat som händer på lördagskvällarna i det Corona-nedstängda Sverige. Är man konspiratorisk lagd skulle man rent av kunna misstänka att Christer Björkman och Anders Tegnell ingått en helig pakt. Krogarna måste stänga klockan
20, vilket av en tillfällighet är just den tidpunkt då Melodifestivalen drar igång. Simsalabim!
Folktomt på gatorna och höga tittarsiffror för SVT. Jackpot för både Björkman och Tegnell.
Fast den sistnämnde kanske inte är helt överlycklig över att det sägs förekomma trängsel hemma i tv-sofforna. Nya restriktioner kan vara på gång.
Melodifestivalen har blivit allas vår lägereld i Coronamörkret. Lyckligtvis har även kvalitetsnivån på tävlingen höjts avsevärt. Jag var inte särskilt imponerad första lördagen men därefter har det tagit sig. Åtskilliga låtar har faktiskt varit fullt lyssningsbara, somliga rent av njutbara. Såväl låtskrivare som artister har spetsat till sig i Coronakrisens skugga. Det finns ju inga andra åtaganden som distraherat - varken jobbiga turnéer, hysteriska skivsigneringar eller välbetalda företagsgig.
Finalkvällen i lördags var snyggt producerad. Men med total frånvaro av publik och studiopersonal med munskydd så blev det en viss apokalyptisk inramning. Det känns ju väldigt talande att en av de få närvarande förutom artisterna var Suzanne Axell från tv-programmet ”Fråga doktorn”. Inte ens Melodifestivalen undkommer längre den medicinska vetenskapen.
Melodifestivalen 2021 blev också festivalgeneralen Christer Björkmans avsked. Ni kan kanske historien om hur han som t-shirtsförsäljare på Rocktåget 1991 sent en natt övertalade Niklas Strömstedt att skriva en Mello-låt till honom. Det blev ”Imorgon är en annan dag”, som vann finalen året därpå, 1992. Sen på 00-talet kallades han in som Melodifestivalens räddare och gav som festivalgeneral konceptet en ny renässans. Han sägs ha härskat
oinskränkt. Den eran kröntes i lördags. Inte ens teknikstrul från den internationella juryn tilläts sabotera tillställningen. När den stackars Simon i London inte fick ljudet att fungera så tog Christer vant befälet och delade själv ut poängen. Christer sägs förresten ha älskat Melodifestivalen redan som liten parvel. Hans mamma var Ulla Björkman, känd som ”roulettdrottningen” i Sverige på 1960-talet. Henne blåste för övrigt Bert Karlsson i början av sin företagarkarriär när han tjänade sin första miljon på bingohallar. Björkman och Bert Karlsson. Melodivärlden är ganska liten.
Tillbaka till finalkvällen. Rätt låt vinner! Tusse utklassar alla. Tänk att kunna leverera med sådan karisma, röst och dessutom med en fenomenalt vältajmad låt. ”Voices” är exakt vad vi behöver i dessa Coronatider, en förtröstansfull röst mot uppgivenheten och tystnaden. Nu väntar så småningom Eurovision Song Contest i Rotterdam 18-22 maj. Fram till dess ska tydligen tv-helgerna fyllas med Let ́s Dance. Men där går min gräns. Carola och Janne Josefsson som dansar tango i direktsändning är mer än vad jag kan uthärda. Då föredrar jag att
vandra runt på de Corona-ödsliga gatorna.
DAVID FÄRDIGH
