Skip to Content

När jag drog ur sladden

När jag drog ur sladden

Rör inte min kompis! Jag talar förvisso i egen sak och har ett nostalgiskt, konservativt drag i
min personlighet, men jag vill gärna tro och hoppas att papperstidningen trots allt har en
framtid. Digitaliseringen har många fördelar men kan också vålla bekymmer. Fråga bara min
före detta arbetskollega som fastnade på fel hemsida.

Det gäller att njuta. Papperstidningarna är utdöende. Snart finns det kanske inga tidningar
kvar överhuvudtaget, påtalade en kollega i branschen nyligen under en pubrunda. Inga
tidningar? Hemska tanke! Härom året var det en så kallad framtidsforskare på besök i Växjö
som muntert berättade att det numera finns robotar som används för att söka upp nyheter på
nätet och omformulera det till små korta nyhetsartiklar. Fortfarande förekommer nybörjarfel
som bristfällig grammatik och obegripliga översättningar, men inom en snar framtid menade
forskaren så skulle robotarna göra notisskrivarna i världen fullständigt överflödiga. Med en
ytterligare förfining av tekniken skulle robotarna dessutom kunna författa längre artiklar och
så det bästa av allt, de skulle göra det gratis!

Digitaliseringen har på många sätt underlättat livet som reporter. Researcharbetet går
ofantligt mycket snabbare idag. Allt är sökbart. Med några knapptryckningar så kan man få
information om nästan varenda person, händelse eller fenomen i hela världen. Utmaningen är
snarare att gallra och sovra bland allt material. Vad är relevant och irrelevant? Och vad är sant
respektive falskt? Kan man verkligen lita på källorna? Bär verkligen Stefan Löfven en klocka
som är värd 200 000 kronor? Kraschade verkligen ett UFO i Roswell 1947? Har Donald
Trump rätt och alla andra fel? Och om allt finns på nätet, behövs det några andra
informationskällor???

I början av 00-talet utrustades min dåvarande arbetsplats med datorer med tillgång till såväl
egen E-post som Internet. Det fanns plötsligt mycket att utforska. En äldre kvinna jublade
högljutt en eftermiddag och ropade att hon fått ett mail som berättade att hon vunnit 10 000
kronor. TRYCK INTE PÅ LÄNKEN!, vrålskrek den IT-ansvarige på kontoret och fick den
otacksamma uppgiften att agera glädjedödare. Men ännu värre var det för en annan av mina
arbetskollegor. En dag när jag dök upp på kontoret vid lunchtid hörde jag hur han ropade mitt
namn med vädjande, ångestskälvande röst. Jag hittade honom på sitt rum, sittande kallsvettig
framför datorn där skärmen hakat upp sig på en porrsida. Det går inte att få bort. Det går inte
att få bort, upprepade min arbetskollega med panikslagen röst, väl medveten om att chefen
skulle återvända från lunchrasten vilken minut som helst. Vad ska jag göra?, frågade min
ärade kollega. Det här blir inte lätt, svarade jag och knackade lätt på skärmen. Fan, går det
inte att få bort skiten?, frågade kollegan bönfallande och såg ut att vilja kräkas. Det finns en
lösning, sa jag trösterikt och drog ur sladden. Datorn slocknade. Problemet var löst. Kollegan

drog en djup suck av lättnad och strålade av befrielse. Hans tacksamhet visste inga gränser.
Det är ju farligt med teknik, konstaterade han efteråt. Så länge det går att dra ur sladden finns
det hopp, svarade jag.

DAVID FÄRDIGH

Väckelsång på radion

Gun Lindqvist har sett flera händelser som kunde slutat illa på Riksväg 27 genom Väckelsång.

Det är inte frågan om det händer, utan när det händer något, säger hon.

Lyssna till P4 Kronoberg här.

SM ARRANGERAS I VÄCKELSÅNG

Lördagen den 6 april blir det SM-tävling i Väckelsång.
Då avgörs nämligen Inomhus-SM i hästskokastning. Sverigeeliten gör upp på sågen i Väckelsång.

Läs mer om tävlingarna på Svenska Hästskokastarförbundets hemsida: www.svhkf.se

Efter att älgen försvann

Döden i form av en älg uppenbarar sig på vägsträckan Urshult-Tingsryd, men jag klarar mig
ännu en gång. När dessutom våren gör entré så bestämmer jag mig för att njuta extra mycket
av livet. Jag känner mig så lycklig att jag till och med hälsar på folk jag inte känner.



Plötsligt anar jag en vit skugga vid vägkanten. En skugga som rör sig hastigt upp mot
vägbanan. Sedan är det ett helt livsdrama som utspelas på några få sekunder. En älg, vrålar jag
och brorsan tvärbromsar och svänger åt sidan. En jättelik, majestätisk älg nuddar bilens front
och klampar därefter raskt vidare in i skogen på andra sidan. Ibland är marginalerna otäckt
små. Jag skakar och drar efter andan. Brorsan bakom ratten likaså. En sekunds fördröjd
reaktion så hade vi haft älgen i framsätet. Om vi ens överlevt. Det här är en av de sista
vinterkvällarna och vi kommer hem med livet i behåll. Jag bestämmer mig för att försöka
njuta av livet mer än någonsin. Med älgen i tankarna ska jag göra mitt yttersta för att bli en
LIVSNJUTARE.

Våren har kommit till Växjö. Solen skiner värmande och milda vindar från syd sveper in
över staden. Folk är lyckliga. Det är en stad i förvandling. Människor har lämnat de surmulna
ansiktsuttrycken hemma i vintergarderoben och strålar istället av livsglädje och optimism.
Personer hejar från vänster till höger, ja så till den milda grad att jag blir förvirrad och hälsar
på människor som jag vanligtvis inte känner.



Lagom till våren har dessutom TV4:s Idol kommit till Växjö för att låta musikaliska
begåvningar få chansen. Kön ringlar sig lång till audition-platsen, som placerats framför
Systembolaget. Somliga kunder ser konfunderade ut och håller extra hårt om sina flaskor.
Ingen sopranstämma ska få krossa mina vinflaskor, tycks en luggsliten man tänka när han
krampaktigt passerar, hårt omfamnande en Systembolagskasse. En tidig lördagkvällsfirare
däremot sjunger en trudelutt, helt obekymrad om att han vore fullständigt omöjlig som artist. I
själva Idol-kön blandas nervositet med förhoppningar. Jag siktar på att vinna hela Idol, säger
en kille med gitarr på ryggen. Visst är det underbart med drömmar. Jag smittas av optimismen
och går ut på Storgatan för att hälsa på folk, såväl kända som okända ansikten. Jag älskar
livet. Några drinkar senare på kvällen älskar jag livet ännu mer. Men på natten uppstår ett
problem. En kvinna berättar något som jag antas känna till. Med ett frågande ansiktsuttryck
måste jag till sist erkänna att jag inte riktigt förstår vad hon talar om. Så du känner inte igen
mig, konstaterar kvinnan besviket och lämnar mig hastigt. Hon försvinner lika snabbt som
älgen.

När jag åker ettans buss ser jag ett bekant ansikte som går längs Teleborgsvägen. Det är killen
med gitarren som skulle vinna hela Idol. Nu traskar han på utan att avslöja om han gått vidare
i tävlingen. Kanske blev han besviken, eller så kommer han synas i tv framöver. Från
bussfönstret vinkar jag glatt åt honom, men gesten förblir oupptäckt. Kanske är han inne i sin
dröm. På samma sätt som jag. Drömmen och ambitionen att njuta av det viktigaste vi har,
livet!

DAVID FÄRDIGH

Prenumerera på innehåll