Skip to Content

Resultat Kvarnamåla tipspromenad

Förra veckan var det tipspromenad i Kvarnamåla. Här kommer resultatet.

Grattis till vinnarna.

Nästa tipspromenad är 1:a april. Alla är välkomna.

Otjen Spasiba Rolandsky!

Privjet alla medborgare! Nästa söndag är det presidentvalet i Ryssland. Allt talar för att
Vladimir Putin tar hem spelet ännu en gång, men frågan är om det blir en promenadseger i
värsta propagandastil eller om triumfen solkas ner av röstbojkotter och gatudemonstrationer.
Jag kommer nyfiket följa utvecklingen, men denna gång tyvärr utan min vän Roland
Rolandsky Sjödahl.

Han må bara var 168 centimeter i strumplästen men betraktas likväl som en av
världspolitikens giganter. Vladimir Putin har varit Rysslands härskare ända sedan 1999, då
Boris Jeltsin tämligen överraskande valde honom som sin efterträdare. Den ryska
konstitutionen föreskriver att ingen president får sitta mer än två mandatperioder i sträck, så
2008 gjorde Vladimir Putin en liten smart rockad och lät sin kompis Dmitrij Medvedev vara
president i fyra år, tills ordningen återställdes 2012 och Putin åter intog presidentpalatset. Nu
siktar han på ytterligare sex år, vilket skulle göra honom till den längst sittande ryska
makthavaren sedan Josef Stalin. Förutom aptiten på makt finns det faktisk ytterligare en
koppling mellan just dessa två härskare, då Putins farfar Spiridon jobbade som kock åt Stalin!

Vi har alla sett fotografierna när Putin hjältemodigt glidflyger med sibiriska snötranor, hur
han söver sibiriska tigrar, jagar på hästryggen i bar överkropp och kraftfullt välter omkull
motståndare i judoringen. Putin är en fena på att putsa på sin macho-image, och nog är han
populär bland det ryska folket. Men utomlands har man betraktat honom med kritisk blick
ända sedan Krim-annekteringen våren 2014, då Ryssland i trots mot alla internationella
konventioner la beslag på Krimhalvön, som då var en del av Ukrainas territorium.
Fördömanden har varit massiva men Putin har stått på sig. Relationerna med västvärlden i
allmänhet och NATO i synnerhet har blivit allt kyligare, och frågan är vad som kommer
hända under det som rimligtvis borde bli Putins avslutande presidentperiod, på vilket sätt
kommer han att sätta punkt? För att han vinner nästa söndag torde få betvivla. Den enda
riktiga oppositionskandidaten Alexei Navalnyj är förbjuden att ställa upp medan de övriga,
som Ksenija Sobtjak, Pavel Grudinin och Vladimir Zjirinovskij, mer är att betrakta som
ofarliga bifigurer som ska skänka en slags skenbar demokratisk legitimitet åt jippot.

Dessvärre får jag fortsätta att följa det ryska dramat utan min gode vän Roland Rolandsky
Sjödahl, som nyligen lämnade oss i stor saknad. Våra planer på att följa med redare Matssons
lastfartyg till Sankt Petersburg eller att åka Transsibiriska järnvägen förverkligades aldrig,
men däremot blev det många mustiga berättelser, roliga samtal och åkturer i din
ryskregistrerade bil. Det fordonet försatte dig för övrigt i trubbel i samband med
terrorattentatet i Stockholm den 7 april i fjol, då polisens nerver var på helspänn och
ryskregistrerade bilar verkade mer än lovligt suspekta. Med dragna vapen stoppade polispatrullen dig på en gata i Växjö, men dramatiken till trots behöll du lugnet och kunde muntert prata dig ur situationen. Men så hade du ju också bott 15 år i Moskva och upplevt
världen. Jag är dig evigt tacksam för alla lektioner du gav mig i det ryska språket och om det
ryska samhället. Otjen Spasiba, Rolandsky!!

DAVID FÄRDIGH

Kändishjälten på Storgatan

Den här veckan tänkte jag göra en smärre betraktelse över mina möten och samtal med kändisar. Allt från Filip Hammar till Kjell Lönnå, så håll till godo. Här kommer Se och Hör med David Färdigh!



Jag har fått ett mail av en PR-agent att programledaren och regissören Filip Hammar ska ringa mig klockan 18.00. Då jag har en exceptionellt kaotisk dag så tappar jag delvis bort tiden och när klockan visar 17.55 befinner jag mig utanför ett av Växjös caféer. Jag glider in och beställer hastigt en kopp kaffe. Filip ringer 18.01 och sin vana troget är han rena energibomben som sprudlar av roliga teorier och analyser. Mitt i denna virvelström upptäcker jag plötsligt att caféet ska stänga. De sista gästerna masar sig ut och personalen börjar plocka undan och torka rent på borden. Jag sitter ensam kvar med min mobiltelefon med Filip Hammars intensiva röst. Förmodligen vill personalen att jag snabbar på och försvinner illa kvickt eftersom det faktiskt är STÄNGNINGSDAGS!!! Det är då som jag inte kan hålla mig. Jag lutar mig välvilligt fram mot cafépersonalen och viskar stolt, Jag måste sitta kvar, jag håller på och intervjuar Filip Hammar!!!



Att gå i spinn över kändisar är förstås inget ovanligt fenomen. När exempelvis pojkbanden gör entré så omringas de alltid av horder med överlyckliga fans. Det är lätt att ironisera över dessa vilt tjutande småtjejer vars högsta önskan i livet är att få ta en selfie tillsammans med Harry Styles. Men kändisdyrkan avtar inte helt med åldern. I somras när Antikrundan gästade Huseby noterade jag ett helt koppel pensionärer som mer eller mindre jagade antikvitetsexperten och tv-kändisen Knut Knutson. De kanske inte skrek i falsett på samma höga nivå som tjejerna på One Direction-konserterna, men glöden i deras ögon gick inte att ta miste på. Det är samma glöd som jag upptäcker några veckor senare på en restaurang i centrala Växjö. Vid ett av borden sitter Marcus Oscarsson, känd politisk kommentator på TV4. Jag funderar på att gå fram och hälsa, men är helt chanslös då ett pensionärspar formligen rusar förbi och omringar Markus. DU ÄR SÅ DUKTIG, VI SÅG DIG I SOMRAS PÅ ALMEDALEN, förklarar de hänfört. Jag kapitulerar och lämnar slokörad restaurangen.



Jag är inte typen som brukar skryta över kändismöten, men jag kan fortfarande ångra att jag tackade nej till att spela tennis med Patrik Isaksson sommaren 2000. Förmodligen hade han förnedrat mig på Strandbjörkets tennisbanor, men tänk vilken rolig historia att berätta!! Så istället får jag dra till med berättelsen om hur jag och körledarlegenden Kjell Lönnå gjorde en insats på Storgatan i Växjö. En man hade kollapsat, och hans sällskap ropade förtvivlat att insulinsprutan inte fungerade. Som det alltid gör vid sådana situationer uppstår en nyfiken men ganska passiv folksamling. Jag promenerar rakt in i detta tumult och upptäcker ett bekant ansikte i folkhavet. Det är Kjell Lönnå. Som erfaren körledare tar han kommandot och dirigerar fram uppmaningen, HÄMTA SOCKER! Jag rusar in på PM och kommer tillbaka med två sockerbitar i handen. Mannen på gatan piggnar så sakteliga till samtidigt som ambulansen anländer. Flocken upplöses och Kjell Lönnå promenerar vidare mot nya hjältedåd. Precis som det anstår en riktig kändis.



DAVID FÄRDIGH

Tipspromenad i Kvarnamåla på sondag

Alla är välkomna igen!

På strövtåg i Kulturnatten

Nyligen var det kulturens stora högtidsstund i Växjö. Kulturnatten bjuder som bekant på ett riktigt smörgåsbord av kulturupplevelser. Glad i hågen beger jag mig ut på stadens gator, men blir inledningsvis smått förfärad när jag tycks konfronteras med kulturhuliganer.

För ett ögonblick känner jag mig fullständigt förvirrad och desorienterad. Jag har precis anlänt till Växjö för att uppleva den finstämda Kulturnatten, men möts på stationen av det brölande vrålet av berusade och aggressiva män som tycks vilja slå någon på käften. Vad är nu detta? Begreppet kulturhuliganer har jag aldrig hört talas om. Är det ett gäng hängivna kulturälskare som upprörts över att fel konstnärer fått ställa ut på Kulturnatten? Som tycker att någon artist missgynnats? Kommer de nu bege sig ut på härjningståg bland stadens gallerier och kulturhus för att rensa ut packet? På järnvägsbron ser jag hur karavanen av brölande män närmar sig mig. Lyckligtvis har jag med mig en bok, den tjocka tegelstenen I den första kretsen av nobelpristagaren Alexander Solzjenitsyn. 864 sidor att drämma i huvudet på angriparna om det vill sig riktigt illa. Men när den skrikande hopen kommer närmare får allt sin förklaring. Det är en skara Djurgården-supportrar som kommit från Stockholm till Växjö för att heja fram sitt lag mot Växjö Lakers i Vida Arena. Jag blåser faran över. Kulturnatten är räddad!

Programmet för Kulturnatten blir digrare för varje år och svämmar stundtals över alla bräddar. Kulturälskare i min vänkrets bävar inför evenemanget. Hur ska vi hinna se allt intressant utan att kollapsa av stress?, frågar de förtvivlat. Men allt står inte ens med i programbladet. På Storgatan står en gatumusikant som troget står och sprider kultur oavsett om det är Kulturnatt eller inte. Vanligtvis är han ensam kulturutövare på gatan, men den här kvällen är konkurrensen mördande. Han ser sig förvånat runt, överrumplad av det plötsliga och massiva kulturutbudet i centrum. Men sedan skakar han av sig chocken och börjar spela, precis som han alltid gör.

Så vibrerar hela Växjö city av kultur, från Karolinerhuset till Kulturparken Småland och vidare till Palladium och Stadsbiblioteket. Och på Kafé de luxe framträder skickliga skådespelaren Nils Närman Svensson som självaste Cornelis Vreeswijk. Är det verkligen Cornelis som ska spela?, frågar någon i kön utanför som tydligen har lyckats missa att legenden avled 1987. Men när vederbörande får se vattenglaset på scenen förstår han att det INTE är Cornelis. På en av sidogatorna träffar jag därefter på vän som släpar på en påse. Jag har köpt tre böcker. Två av dem är jag INTE alls intresserad av men det är ju trots allt KULTURNATTEN, förklarar hon urskuldande och skyndar vidare.

Någon gång efter klockan 22 börjar jag känna mig matt. Min receptiva förmåga är i avtagande och jag byter plötsligt spår och beger mig ut på en pubrunda istället. Vin, öl och sprit är ju också kultur. Det blir en trevlig afton, ja till och med så trevlig att jag på morgonen efter är fullkomligt inkapabel att fortsätta läsa Alexander Solzjenitsyns tegelstensroman. Men framåt söndagskvällen återvänder lyckligtvis min läs- och kulturhunger.

DAVID FÄRDIGH

Prenumerera på innehåll