Skip to Content

Löparskola för barn

Väckelsångs IK motion välkomnar alla unga medlemmar i åk 1 till åk 6 att delta i löparskola. Under fyra tillfällen tränas löpteknik, kondition och styrka under ledning av Nathalie Ekbrand och Sanna Nilsson. För att ha möjlighet till skräddarsydd coaching för varje deltagare sätts maxantalet för vårens grupp till 20 barn.

Datum: 14/5, 21/5, 28/5, 4/6
Tid: 16.30-17.15
Plats: Samling och avslutning utanför idrottshallen i Väckelsång
Kostnad: 50 kr (Medlemskap för barn kostar 75 kr)

Anmälan sker senast 6/5 genom betalning till bankgiro: 709-9435 eller swish: 1236071690. Glöm inte märka din betalning med barnets namn! Frågor? Kontakta Nathalie på 0703-221545.

Se också:

https://www.laget.se/vackelsangsik/news/5496226/LOPARSKOLA-FOR-BARN-

Svinigt och smaklöst!

Svinigt och smaklöst! Ja det tycks vara Svenska Akademins nya motto efter att tidigare levt
med devisen Snille och smak. Den senaste tidens skandaler och konflikter har fått marken att
gunga under den ärevördiga kulturinstitutionen.

När Gamla Ullevi revs och byggdes på nytt fick språkprofessorn och ledamoten i Svenska
Akademin Sture Allén i uppdrag att komma på ett nytt namn på arenan. Efter 32 timmars
intensiv tankemöda kom han fram till att nya Gamla Ullevi borde heta Gamla Ullevi. För
besväret fick han 44 800 kronor, vilket motsvarade 1400 kronor timmen. Tänk vad finurligt
och snillrikt påkommet! Våra akademiledamöter levererar efter högsta förmåga och nu är det
bara att hoppas att Sture Allén och hans ärade kollegor är lika uppfinningsrika när det gäller
att lösa sina interna konflikter inom Svenska Akademin. Vad som behövs tycks ju vara ett
nytt genidrag av Gamla Ullevi-kalibern. Heureka!

Det är en rafflande thriller som utspelats det senaste halvåret i Svenska Akademin. Allt
började med att ledamoten Katarina Frostensons make, den så kallade Kulturprofilen,
anklagades för sexuella trakasserier och ofredanden. Därefter uppdagades misstänkta
ekonomiska oegentligheter i mannens kulturbolag, där Frostenson är delägare. Och så kom
avslöjandet att Kulturprofilen dessutom läckt ut sju nobelprisvinnare i förväg. Hela havet
stormade! En grupp ledamöter ville avsätta Katarina Frostenson men röstades ner, varav Klas
Östergren, Kjell Espmark och Peter Englund tog sitt pick och pack och marscherade ut ur
akademin. Horace Engdahl hånade dem offentligt för att vara en klick dålig förlorare och
förkunnade att ständiga sekreteraren Sara Danius var den sämsta chefen sedan skriftspråket
uppfanns på familjen Hedenhös tid. Kjell Espmark kontrade med att deklarera att det inte
finns någon heder i kroppen hos Horace Engdahl, vilket är ett något finare sätt att säga att han
är en förbannad skitstövel. Och så har det rullat på med anklagelser och avhopp i en strid
ström. Okvädningsorden har haglat och från Svenska Akademins högkvarter, Börshuset i
Gamla Stan, sipprar det numera ut svavelrök. Hur det hela ska sluta är i skrivande stund
oklart.

Men även om nuvarande kris tveklöst är den värsta i Svenska Akademins ärorika historia så
har det bråkats många gånger tidigare. I nutid minns vi exempelvis Salman Rushdie-affären i
slutet av 1980-talet. När Rushdie fick en fatwa, dödsdom, över sig av mullorna i Iran krävde
en grupp ledamöter att Svenska Akademin borde uppmana den svenska regeringen att ingripa
i frågan. Majoriteten sa dock nej och skickade istället ut ett ganska urvattnat uttalande om
stöd för det fria ordet. Kerstin Ekman och Lars Gyllensten blev mäkta förgrymmade och
lämnade akademin under buller och bång. 2005 var det Knut Ahnlunds tid att slå näven i
bordet. 2004 års nobelpristagare, Elfriede Jelinek, föll honom inte i smaken. Hennes böcker

beskrev han som idé- och visionslös pornografi. Knut Ahnlund, som faktiskt bemödat sig om
att läsa Jelineks samlade verk, misstänkte dessutom att åtskilliga ledamöter slarvat med
hemläxan och tagit beslut om något som de inte hade en blekaste aning om. Med andra ord, de
hade struntat i att läsa Jelineks verk, chansat på att böckerna var bra och tilldelat henne
Nobelpriset. Knut Ahnlund satte aldrig mer sin fot på Svenska Akademin.

DAVID FÄRDIGH

Riva, inviga och jubilera

Rivningar, invigningar och jubileum. Det är tre fenomen som man får vara med om som
minglande skribent. Mestadels trevliga tillställningar, fast i Växjö blir det förstås sällan lika
hisnande upplevelser som i Stockholm 1628, Östtyskland 1989 eller Nordkorea 2017.

Bo Frank kämpar fokuserat och segerlystet. I sin hand håller han den vibrerande
slagborren, som med viss möda tränger sig in i betongen. Ett stort uppbåd följer kampen.
Betongflagorna yr till allmänt jubel. Scenen är hämtad från 2015 då rivningen av det gamla
vattentornet på Hovskulle påbörjades med lite hjälp av kommunstyrelsens dåvarande
ordförande Bo Frank. Ett minnesvärt ögonblick. Nu tornar ett 19-våningshus upp sig och snart
lär det vara dags för invigning. Så pendlas man som reporter mellan ytterligheterna. Det blir
rivningar, första spadtaget, invigningar och efter några år dessutom jubileum. Ett av mina
allra första uppdrag var att följa det första spadtaget i byggandet av Växjös nya polishus, och
det känns nu ganska länge sedan. Snart firar huset 20 år!

Butiksinvigningar undviker jag dock oftast. Sådana är vanligtvis kombinerade med
generösa rabatterbjudanden och risken att bli nertrampad är då överhängande. Långsökta
jubileum är jag också tveksam till. En träningsstudio i Växjö skyltade härom året på gatorna
med att de firade 16-årsjubileum (!!!) Jag avböjde att delta.

Vissa jubileum drabbas av missöden. Som den berömde incidenten när vår konung Carl
XVI Gustaf i samband med firandet av 550-årsminnet av Sveriges första riksdag i Arboga
råkade glömma att han befann sig just i Arboga och istället inledde sitt jubileumstal med
KÄRA ÖREBROARE… Tystnad, förvirring och enstaka skratt följde. En sådan klassiker
hade man ju velat uppleva på plats. Med historiens facit i hand hade det också varit intressant
att fått vara med på DDR:s 40-årsfirande den 7 oktober 1989, då den kommunistiska regimen
med Erich Honecker i spetsen självsäkert och högtravande förklarade att Östtyskland hade
ytterligare 40 strålande år framför sig. Drygt en månad senare, den 9 november, föll
Berlinmuren.

När det gäller fiaskon på premiärer och invigningar finns det ett svenskt exempel som slår
det mesta. Jag talar naturligtvis om Regalskeppet Vasa, byggd för att manifestera Sveriges
militära och politiska makt. Jungfrufärden i Stockholm den 10 augusti 1628 blev ju dock inte
riktigt vad man hoppats. Det kom en vindpust, fartyget kantrade och sjönk, endast 120 meter
från kajen. Den artikeln hade tveklöst blivit oförglömlig. Om tio år kan vi för övrigt fira 400-
årsjubileet av förlisningen!

I vår tid råkar vi stundtals på bisarra premiärer och invigningar. Härom året rapporterades
om hur den nordkoreanska diktatorn Kim Jong-Un invigde ett par nya robotar, som med
fördel skulle kunna bestyckas med kärnvapenstridsspetsar. Glädjen visste inga gränser. Klang
och jubel samt ytterligare ett steg mot världens undergång. Det invigningsreportaget kunde
förmodligen blivit något alldeles utöver det vanliga. Fast Nordkorea i all ära, jag föredrar nog
ändå invigningarna här i Växjö. Vi syns i vimlet!

DAVID FÄRDIGH

Klädbytardag i Björkeborg

Lördag 14 april är det dags igen för Sveriges största klädbytardag och självklart vill vi vara med i år igen! Björkeborgsföreningen har cafét öppet och det kommer finnas möjlighet att dricka ekologiskt kaffe och hembakat bröd.

Så går det till:

  • Du tar med dig max tio fina och fräscha plagg/par skor/textilier.
  • För varje plagg får du en biljett som du kan byta mot ett nytt.
  • Det är helt gratis.
  • Plagg som ingen väljer skänks till Kupan, går alltså till en god sak. Du får inte tillbaka kläderna.

Plats: 14 april Björkeborgsgatan 23, Väckelsång. 
Tid: Inlämning och byte sker mellan klockan 12 och 14.

Välkomna, hälsar Naturskyddsföreningens Tingsrydskrets och Bjökreborgsföreningen

Vårens underbara köldchock

Den ofrånkomliga dagen närmar sig nu med stormsteg. Om drygt en vecka, på
långfredagen, är det så åter dags för det traditionsenliga vårdoppet i sjön Åsnens uppfriskande
vatten. Kalla det vad ni vill, en underbar köldchock eller ren och skär galenskap?!



Nu är det snart dags för vårbadet igen, ropar någon muntert på Storgatan i Växjö. Vissa har
uppenbarligen god koll på mina underliga sedvänjor. Jo, jag brukar ju öppet skriva om hur vi
alltid tar det första doppet på långfredagen och efter snart 20 år så är det numera en tradition
som är svår att bryta. Det vore nästan som att hoppa över midsommarafton. Och ingen påsk
vore sig lik utan vårbadet i Åsnens bitande vatten. För mig innebär traditionen både lidande
och en skön återuppståndelse. Jesus dog på korset men återuppstod på den tredje dagen,
David Färdigh led i nollgradigt vatten men nådde åter land på den tredje sekunden. Fast inga
jämförelser i övrigt när det gäller martyrskapet.

För mig symboliserar vårbadet framför allt starten på sommarsäsongen. Den långa
vinterdvalan är äntligen över och livsandarna vaknar åter. Sinnena kickar gång och efter det
stärkande vårdoppet känner man sig redo för att möta vilka utmaningar som helst. Med
livsbejakande aptit gör man sig redo för våren och sommaren. Men STOPP, nu går jag ju
händelserna något i förväg. Först ska doppet klaras av. Årets sena vinter och fördröjda vår har
onekligen gjort mig en smula orolig. Jag hoppas innerligt att åtminstone isen har gått upp till
nästa fredag. Annars blir det mentalt jobbigt. Att hacka upp isflak innan doppet vore som att
behöva gräva sin egen grav innan avrättningen. Någorlunda varmt i luften får det också gärna
vara. Värmande solstrålar är trevligare än snöflingor. Även om vårdoppet är lite av ett
mandomsprov så är jag trots allt ingen Alexandr Karelin, den gigantiska brottaren som iklädd
t-shirt stod och grillade utomhus när det var 20 minusgrader, om än förmodligen dopad med
vodka.

Antalet deltagare på vårdoppet skiftar. Ett litet järngäng ställer alltid upp medan några
andra kandidater nästan undantagslöst hoppar av i slutskedet. Medelåldern har successivt
höjts då det varit lite klent med föryngringen, men ett visst trendbrott kunde skönjas härom
året då mina små brorsöner blev väldigt entusiastiska över möjligheten att bada så tidigt.
Deras föräldrar påtalade dock att det bara är vuxna som har tillåtelse att få ägna sig åt sådana
vanvettiga excesser. Precis som med farligheter likt alkohol och tobak är vårdopp nämligen
försedd med viss åldersgräns.

Nåväl, nedräkningen har börjat. På långfredagen gäller det. Skulle ni befinna er i trakten så
kommer ni kunna höra plasken och vrålen eka längs Åsnens vidsträckta stränder. När

prestationen är gjord och våren invigd så kommer vi känna oss stolta, åtminstone tills att
någon i bekantskapskretsen påtalar att hon eller han doppade sig i en isvak i Torne träsk på
nyårsdagen. Ja ja, alltid ska någon vara värst. För mig är det viktigaste att traditionen hålls vid
liv. Att jag fortfarande är tillräckligt galen för att hoppa i plurret på långfredagen. Livin ́La
Vida Loca! GLAD VÅR!

DAVID FÄRDIGH

Prenumerera på innehåll