Skip to Content

Nya Svenska Rallymästerskapen presenterades i Uråsa

Nysatsning ska öka intresset för rallysporten

Rallysporten ska breddas och bli mer synlig. Det är målet för Anders Martinsson, nytillträdd promotor för Svenska Rallymästerskapen som nyligen presenterade ett antal nyheter inför 2021 i samband med en bransch- och pressträff på Uråsa flygfält.
– Vi ska bland annat införa SM-tävlingar i sprint.

Motorsport och trafiksäkerhet hör ihop. Det menar Hans Bååth, rallyförare och tillika VD för Drive VXO som bedriver trafikutbildningar på Uråsa flygfält två mil söder om Växjö.
– Känner du din bil och vet hur du reagerar i farliga situationer så minskar du riskerna.
Att köra säkert och att köra fort bygger enligt Hans i mångt och mycket på samma förmåga.
– Vi rallyförare är inga vettvillingar. Tvärtom handlar rally om att ha kontroll över bilen och minimera och hantera risker. Ska man som rallyförare vinna mästerskap måste du ta dig i mål och det gör du genom att lära dig att förstå och undvika farliga situationer.

Trafiksäkerhet och motorsport kombineras på Uråsa Flygfält. Att de nya planerna för Svenska Rallymästerskapen presenterades just här i fredags var därför ingen slump. På plats fanns rallyprofilen, motorsportsentreprenören och Älmhultsbon Anders Martinsson, som tagit över som promotor för Svenska Rallymästerskapen 2021-2023.
– Min tanke är att ha kvar de traditionella SM-tävlingarna men samtidigt bredda sporten, få med fler deltagare och göra tävlingarna mer kommersiellt gångbara, bland annat genom att införa sprint-tävlingar och utveckla asfalts-SM.

Anders och hans kollegor har sneglat en hel del på skidsporten. Deras satsning på sprinttävlingar har inneburit ett lyft i antalet TV-tittare.

– Rallysporten behöver synas mer i media. Vi hoppas att Sprint-SM ska ge en media-push. Visionen är att SVT i framtiden ska ”komma krypande” till oss och vilja sända rally.

Svenska Mästerskapen 2021 kommer att inledas i Boden strax efter nyår och sedan rullar det på med tävlingar runt om i landet, bland annat i Tingsryd i juni. Ett av teamen som deltar i
 SM är Drive VXO Motorsport. De kommer ställa upp med fyra bilar med förare/kartläsar-konstellationerna Emrik Smedberg/Carl Eriksson, Robin Adolfsson/Niclas Jidflo, Hans Bååth/Andreas Sigfridsson och Tomas Söderberg/Roger Dahlberg.
– I teamet ingår även mekaniker och övrig servicepersonal. Att vara med i SM är ett bra sätt att synas och vår satsning har väckt mycket uppmärksamhet, konstaterar Hans Bååth.


Team Drive VXO Motorsport laddar för Rally-SM nästa år och ställer upp med totalt fyra bilar.

DAVID FÄRDIGH

Väckelsångs hembygdsgård har öppet i stallet INSTÄLLT

                     

Väckelsångs  hembygdsgård

har öppet i stallet 

Söndag 22 november   13.00-16.00




      C:\Users\Hembygdsgården\AppData\Local\Microsoft\Windows\Temporary Internet Files\Content.IE5\1R269F6G\grill-sausages-738080_960_720[1].jpg                                        Bildresultat för granbock

         Kom och ta en                                  och klä din granbock

          korv från grillen

            

     Daniel Hellgren finns på plats och säljer sina 

     smidessaker.

              



Tag med stomme, tråd och sekatör.

Kennert Einarsson säljer stommar.

Vi håller med granris men tråd finns att köpa.



Hjärtligt välkomna

Hembygdsföreningen och Bildresultat för vuxenskolan

Ett dygn Coronahösten 2020

Det är lönehelg och jag bestämmer mig för att kolla in nöjeslivet i Växjö city. Jag tar bussen in till centrum och hamnar mitt i ett moraliskt dilemma. ”Kan jag få betala min bussresa”, frågar en man som kliver på bussen på Teleborgsvägen. ”Nej, kom inte fram”, svarar busschauffören avvisande. Mannen tjuvåker buss för första gången i sitt liv. Han ser skakad ut.
Coronaåret 2020 bjuder onekligen på nya upplevelser. I sätet strax bredvid kräks en ung kille. ”Anmäl honom”, viskar en kvinna. ”Spyor tror jag Anders Tegnell skiter i”, svarar hennes sällskap. ”Anmäl honom till Länstrafiken”, förtydligar kvinnan ilsket.

Jag är avstängd på Facebook ett dygn”, avslöjar en kompis. ”Vad har du gjort?”, undrar jag.
”Jag vet inte. Antagligen har jag väl skrivit något dumt”, svarar han och verkar en aning villrådig.
”Häng med ut ikväll”, säger jag uppmuntrande. ”Nej, jag måste ta reda på varför jag blivit avstängd”, förklarar han. Jag håller mig utanför Facebook-världen och drar ut på stan.
Fast man kan ju bli avstängd även i den fysiska världen. En dam berättar för mig att Hyresgästföreningen kategoriskt har bommat igen alla sina samlingslokaler med hänvisning till Coronapandemin, vilket innebär att föreningarna inte längre kan anordna sina sociala träffar. Samtidigt har Hyresgästföreningen dragit igång sin kampanj ”Goda Grannar” för att just motverka isolering och främja social samvaro. ”Den ena handen vet inte vad den andra gör”, konstaterar damen suckande.

I kalendern står det 24 oktober, det vill säga FN-dagen. Jag beger mig till museiparken för att ta del av FN-firandet. Coronapandemin har gjort att evenemanget flyttat ut från Växjö domkyrka och hålls utomhus. Solen visar sig bakom de höstfärgade lövträden. Jag tar ett djupt andetag. Höstluften ger mig lugn. Jag mår bra. ”Det var väl Anita Lindblom som sjöng Balladen om den blå baskern?”
Det är Växjös borgmästare som vill dubbelkolla fakta innan han håller sitt FN-tal i museiparken. Jag bekräftar uppgiften och känner mig betydelsefull för ett kort ögonblick. ”Fick du mitt SMS”, frågar därefter en FN-veteran. ”Nej”, svarar jag sanningsenligt. ”Är inte du Hasse på Lokaltidningen?”, frågar han förvånat. Och så är jag är nere på jorden igen.

På kvällen besöker jag en kompis och ser på tv hur Örebro slår Växjö Lakers i sudden death. Läktarna gapar ödsligt tomma. Det är deprimerande. ”Fan vet om SHL kan genomföras. Många klubbar kommer gå i konkurs om publikrestriktionerna kvarstår”, konstaterar min kompis.
För Sverige hösten 2020 är helt galen.
Folk trängs oförhindrat på bussar och i köpcentrum men förvägras att gå på sport och kulturevenemang. ”Fast krogarna är ju öppna”, säger jag uppmuntrande och vi sveper en whisky och så beger oss ut på stan.
”Vill ni ha sällskap?”, ropar två kvinnor utanför stamstället. Jag är främst törstig men känner mig ändå smickrad av erbjudandet. Fast väl inne i baren inser jag att sällskap är en absolut förutsättning och nödvändighet för att överhuvudtaget få sitta eller vistas i lokalen.
Serveringstillståndet sitter löst. Nya kontakter bör inte tas. Ensamvargar gör sig inte besvär hösten 2020.

Klockan ett på natten stänger lokalerna. ”Donald” vinner valet”, ropar en man upplysande på Sandgärdsgatan. Jag tackar för tipset men stannar inte för att prata. Det börjar kännas sent.
Coronaåret 2020 går in på upploppet.

DAVID FÄRDIGH

Möte med Mattias Guldstrand

Mattias utvecklar framtidens röntgenutrustning – VD för Skandinaviens ledande tillverkare av mobil röntgen

Leveranserna av röntgenbilarna är ett genombrott och en milstolpe i företagets historia, säger
Mattias Guldstrand, VD på Solutions for tomorrow, det snabbväxande Väckelsångsföretaget
som tillverkar mobil röntgenutrustning.

Låt vården komma hem till patienterna istället för tvärtom. Det är framtidens melodi menar Mattias Guldstrand, VD för Solutions for tommorow, det snabbväxande Väckelsångsföretaget som nu är marknadsledande i Skandinavien på mobil röntgenutrustning.
– Coronapandemin har inneburit ett jättelyft för oss. Plötsligt har alla förstått betydelsen av det vi håller på med.

11-15 mars var det tänkt att den stora årliga internationella röntgenmässan skulle anordnas i Wien. En vecka innan när Mattias Guldstrand och hans medarbetare i Solutions for tomorrow som bäst höll på att packa sin utrustning i Väckelsång kom beskedet, mässan ställs in på grund av Coronapandemin.
– Först kände vi besvikelse. När vi inte kunde visa upp vårt mobila röntgensystem så skulle det bli svårare att sälja, men efter några dagar kom den andra insikten. Nu hade vi vår chans. Att undvika att flytta runt människor och istället låta vården komma ut till patienterna är ju precis det vi pratat om hela tiden. Så istället bestämde vi, nu växlar vi upp och kör för fullt!
Och resultatet talar för sig självt. I år räknar Solutions for tomorrow med att fyrdubbla sin omsättning.
– Coronaeländet har underlättat för oss och drivit på utvecklingen. Nu förstår alla vår idé. Tveksamheterna är bortblåsta. Beslutsfattarna inom sjukvården säger, det här ska vi göra och vi är beredda att satsa resurser!

Historien om Solutions for tomorrow började i liten skala med en tom pappersskiss 2011.
Tillsammans med Jan Bååt och Martin Yngvesson började Mattias diskutera de möjligheter som den digitala tekniken kunde öppna upp för röntgenutrustning.
– Vi har en stark drivkraft att kunna göra skillnad och kände oss övertygade om att mobil röntgen är framtiden.
Idén handlar om att röntgenutrustningen ska hitta ut från sjukhusen och istället nå patienterna i hemmen, på äldreboendena eller på vårdcentralerna.
– En röntgenbild tar man på fem minuter. Istället för att till exempel 85-åriga Erik ska behöva lägga timmar på att ta sig till sjukhuset fram och tillbaka så kan vårdpersonal ta röntgen hemma hos honom eller på äldreboendet. Då slipper dessutom Erik all den oro och de fysiska och psykiska påfrestningar som är kopplade till sjukhusbesöket.

En milstolpe i företagets historia skedde nyligen när man kunde leverera var sin röntgen-bil till de tre Smålandsregionerna. Den mobila röntgenmaskinen kan snabbt och smidigt rullas ut från skåpbilarna.
– Det är ett genombrott för oss! Leveransen av röntgenbilarna är det bästa ögonblicket i företagets historia hittills. Det är just det här som var vår vision från början. En mobil röntgenmaskin som lätt kan transporteras ut till patienterna. Sjukvårdarna kommer hem till patienten, gör en slätröntgen, väljer ut den bästa röntgenbilden och skickar iväg den för läkarbedömning.
Trumfkortet i förhållande till konkurrenterna är maskinens storlek och vikt.
– Vår maskin är betydligt lägre och väger 100 kilo mindre än jämförbara röntgenmaskiner. Förklaringen är att vi lyckats utveckla ett batteri som är extremt effektivt, laddar snabbt och håller länge. Man kan säga att vi överfört elbilstekniken till röntgenutrustningen.
Nu ska röntgenbilarna testas och med positiv respons tror Mattias snart på fler beställningar, dels från andra regioner i Sverige, dels från utlandet.
– Målsättningen är att leverera tio bilar nästa år.



Det senaste året har inneburit en fantastisk tillväxt för Solutions for tomorrow. Mattias hade inför 2020 räknat med en fördubblad omsättning men när nu Coronapandemin accelererat utvecklingen så väntas det istället bli en fyrdubbling.
– Totalt har vi hittills levererat 200 röntgenmaskiner i 27 olika länder. I dagsläget tillverkar vi fem maskiner i veckan.
Solutions for tomorrow är nu marknadsledande i Skandinavien på mobil röntgenutrustning. På den internationella marknaden tävlar de med giganter som Siemens och Philips. Att ett sådant framgångsrikt hightech-företag har sin bas mitt ute i skogarna i södra Småland kan förstås verka förbryllande, men för Mattias är placeringen i Väckelsång numera självklar.
– När vi skulle börja bygga de första prototyperna och behövde en lokal så kontaktade vi de olika kommunerna och kollade om de hade några förslag. Tingsryd kommun erbjöd oss då bra fabrikslokaler med fiberanslutning här i Väckelsång. Dessutom lokaler med möjligheter att växa i. Det har visat sig vara väldigt kostnadseffektivt.
Hur många anställda har ni här i Väckelsång?
– 30 heltidsanställda och 10 som jobbar deltid. På senare tid har vi i snitt haft en nyanställning i veckan. Personalen är jätteviktig. Vi har fantastiskt delaktiga och taggade medarbetare!

DAVID FÄRDIGH

Stora och små presidenter

Har du varit otrevlig mot någon i din omgivning på sistone? Sådant händer även den bäste.
Exempelvis amerikanska presidentkandidater. Den första debatten mellan Donald Trump och Joe Biden ska enligt erfarna bedömare varit den mest tarvliga, förolämpande och smutsigaste i USA:s historia.

En skrävlande narcissist eller en förvirrad farbror? USA har vaskat fram sina två bästa kandidater. Vem vinner? Donald Trump eller Joe Biden? Sent på kvällen tisdagen den 3 november vet vi, åtminstone kanske. Donald Trump framställer sig gärna som en vinnare men fick nästan tre miljoner färre röster än Hillary Clinton i presidentvalet 2016. Ändå vann han.
Det kan framstå som paradoxalt men Trump vann i rätt delstater, de så kallade ”swing states” och tog därmed hem flest elektorsröster. I presidentvalet 2000 vann Al Gore flest röster och fick se sig besegrad av Georg W Bush. Hur det gick sedan vet vi. Bush invaderade Irak 2003 och Al Gore tröstade sig med Nobels fredspris 2007. Vem som faktiskt blev vinnaren i slutändan är oklart.

Ett gemensamt drag för presidentkandidaterna denna gång är den tämligen höga åldern.
Donald Trump är 74 år och Joe Biden har hunnit fylla 77. Svenska politiker framstår i den jämförelsen som dagisbarn som inte hunnit bli torra bakom öronen. När Trump svors in 2017 var han den äldsta amerikanska presidenten någonsin. Han slog Ronald Reagan med åtta månader. Reagan var 69 år när han tillträdde som president och exakt 69 dagar senare utsattes han för ett attentat. En rikoschetterande kula träffade i närheten av Reagans ena lunga. Han var centimetrar från döden. Gärningsmannen John Hinckley Jr uppgav i förhören att han velat imponera på filmstjärnan Jodie Foster. Han bedömdes som sinnessjuk och låstes in på en psykiatrisk klinik. Reagan överlevde och tog död på kommunismen.

Lockelsen att få inneha världens mäktigaste politiska ämbete kan få människor att ta till de mest fula tricks. President Richard M Nixon exempelvis lät som bekant underhuggare göra inbrott i Demokraternas partihögkvarter i Watergatekomplexet för att få insyn i motståndarpartiets strategi inför presidentvalet 1972. Det visade sig dock vara mindre klokt.
Inbrottstjuvarna åkte fast och Nixon fick avgå två år senare. Men Richard M Nixon var väl förtrogen med att ljusskygga knep ingår i politikens vapenarsenal. 1960 förlorade han presidentvalet mot John F Kennedy med knapp marginal, bland annat efter att ett stort antal döda personer i Chicago på ett mystiskt sätt vaknat till liv på valdagen och råkat rösta demokratiskt. Den händelsen lär påmint Nixon om att alla medel är tillåtna i politik.

Om Donald Trump förlorar presidentvalet så finns många nya karriärvägar, exempelvis som hälsocoach med tips om hur man bäst besegrar Covid-19, eller så kan han ju alltid åka runt och hålla tal. Det gör exempelvis ex-presidenten Bill Clinton, som dessutom behärskar konsten att ta rejält med betalt. Handelsbanken i Sverige lär härom året ha betalat Bill Clinton 5,5 miljoner kronor för en timmes tal. Hans hustru Hillary Clinton är billigare. Hennes taxa lär enligt läckta uppgifter vara 1,3 miljoner. Fast hon blev å andra sidan aldrig amerikansk president.

DAVID FÄRDIGH

Löständer och demonstrationståg

Löständer och demonstrationståg! En fredagseftermiddag i Växjö centrum kan bjuda på många upplevelser. En sak är säker, vi människor bekymrar och irriterar oss på såväl stora som små problem.

”Vi bilister diskrimineras i Växjö”, påtalar en man på en av stadens uteserveringar. Jag befinner mig på fredagspromenad i Växjö city och noterar att människor är arga på väldigt olika saker. Ett gift par grälar om en misslyckad middagsbjudning. Stadens egen ryggsäcks-missionär verkar dock behålla sitt lugn och går sin vana troget runt bilar och bussar.
Själv går jag till Växjö stadsbibliotek, där jag blir vittne till ett kärt återseende. Två damer hälsar glatt på varandra i tidningshörnan. ”Det var länge sedan”, konstaterar den ena av dem. ”Ja, jag har inte varit här på biblioteket sedan i juni när den där hemska mannen plockade ut sina löständer och la dom på Smålandsposten. Det var så motbjudande!”, berättar den andra damen upprört.



Jag viker ihop Svenska Dagbladet utan att behövt konfronteras med några löständer. Jag ler i njugg men förstår den upprörda damens reaktion. Vi människor är dåliga på att visa hänsyn till varandra. Och inte heller visar vi någon större hänsyn till vår kära planet. Vi tär på jordens resurser och fortsätter att spy ut koldioxid som om vi aldrig hört talas om den globala uppvärmningen.
Borta vid Speakers corner på Storgatan så är just klimatkrisen i fokus.
Organisationen Fridays For Future Växjö har mobiliserat krafterna den här fredagseftermiddagen och håller på att organisera ett demonstrationståg. Entusiasmen är det sannerligen inget fel på men det slår mig plötsligt hur krångligt det blivit att revoltera mot samhället. Det ska ansökas om demonstrationstillstånd och nuförtiden måste
demonstrationstågen dessutom Corona-anpassas. Högst 50 deltagare och minst en och en halv meters avstånd mellan leden. Arrangörerna rabblar noggrant upp riktlinjerna till demonstrationsdeltagarna, som följsamt tar till sig anvisningarna innan marschen kan börja mot maktens boning, det vill säga kommunhuset.

”The wrong Amazon is burning”, står det fyndigt på ett av plakaten i demonstrationståget som nu nått fram till Västra Esplanaden och kommunhuset. Och så brinner det till. För i det ögonblicket börjar ”motdemonstrationen”. Ett antal unga bilister inleder ett bullrande försök att sabotera manifestationen. Med motorerna på högvarv kör de varv efter varv på esplanaden för att överrösta klimatkämparna., De protesterar mot protesten. Fridays For Furure låter sig dock inte påverkas utan fortsätter oförhindrat sin aktion och gör sig beredda att läsa upp en debattartikel som skarpt kritiserar Växjö kommuns klimatpolitik. Medan jag står och väntar på anförandet ser jag hur en cyklande man med visst besvär och stor irritation tar sig fram mellan demonstranterna. Plötsligt har han fått nog. Han är urförbannad ”Vilken rätt har ni att hålla på att väsnas och ta plats???”, fräser han högljutt åt en demonstrant. Sen vänder han demonstrativt ryggen åt demonstranterna, skyndar sig bort till kommunhusentrén och rusar målmedvetet in, kanske för att hinna överklaga ännu ett ärende innan stängningsdags? Vad vet jag.
Ännu en dag är snart till ända i Växjö. Världen har feber, en vresig man ska överklaga ett bygglov och på stadsbiblioteket har någon plockat ut sina löständer.

DAVID FÄRDIGH

Rebecka från Väckelsång vill bli Miljöpartiets nya språkrör

30-åriga Rebecka Le Moine, uppväxt i Snärshult utanför Väckelsång, kandiderar till posten som Miljöpartiets nya språkrör. Bakom sig har hon ett starkt stöd i miljörörelsen.

– Att vara språkrör är en tuff och krävande uppgift men om jag kan föra upp miljöfrågorna högst på agendan så är det helt klart värt priset.

Det var under uppväxten i de natursköna trakterna i Snärshult strax söder om Väckelsång som intresset för naturen väcktes för Rebecka Le Moine. Hon utbildade sig därefter till naturvårdsbiolog och engagerade sig i miljörörelsen. Framför allt har hon ägnat sig mycket åt frågan om biologisk mångfald.
2017 blev hon utsedd till ”Årets miljöhjälte” av Svenska Världsnaturfonden. Nästa steg var att gå in i politiken och i riksdagsvalet 2018 blev hon inkryssad i Riksdagen för Miljöpartiet. Efter två år i rikspolitiken har nu Rebecka blivit varm i kläderna.

– Det har varit lärorikt. Jag har använt min riksdagsplats som plattform för att bedriva opinion, främst i de frågor som inte ryms i Januariavtalet.

Att det är miljöfrågan som ligger Rebecka varmast om hjärtat råder det inga tvivel om. Hon är bekymrad för utvecklingen i både Sverige och i världen.

– Jag känner besvikelse och en stor sorg över att vi inte värnar och skyddar vår natur. Till exempel har 70 procent av alla ryggradsdjur i världen försvunnit de senaste decennierna.

Vad behöver göras?

– Vi behöver en ecocidlagstiftning, det vill säga en internationell lagstiftning som skyddar naturen och förbjuder storskaliga miljöbrott.
Rebecka efterlyser framför allt mer visionära idéer för att rädda miljön och klimatet, och det är hennes kamp i dessa frågor som nu fört fram henne som kandidat till att bli Miljöpartiets nya språkrör efter Isabella Lövin. Att vara språkrör är en tuff och krävande uppgift, men Rebecka räds inte utmaningen.

– Om jag får möjlighet att påverka och sätta miljöfrågorna högst på agendan så är jag helt klart beredd att betala det priset.

Rebecka förordar en lösning där det ena språkröret är statsråd medan det andra språkröret står utanför regeringen.

– Jag tror det är viktigt att vi har ett språkrör som finns utanför regeringen och som kan ha örat mot marken och fånga upp idéerna som bubblar ute i rörelsen.
Men en del kritiserar det här upplägget som ett sätt att både sitta regering och samtidigt bedriva oppositionspolitik, det vill säga att både ha och äta kakan?

– Den kritiken tycker jag är ganska fantasilös. I Tyskland har De gröna jobbat på det här sättet och det var också vår policy tidigare. Jag tycker det är viktigt att tydligt kunna visa väljarna vad som är regeringens ståndpunkt och vilka som är våra hjärtefrågor där vi inte är beredda att kompromissa.

Den 29 september är sista datumen för att tillkännage sin kandidatur för att bli språkrör.
Förutom Rebecka så har hittills partisekreteraren Märta Stenewi, gruppledaren Janine Alm Ericsson och partiets migrationspolitiska talesperson Annika Hirvonen Falk anmält sitt intresse. De delar samma värderingar men har olika profilfrågor.

– Annika till exempel fokuserar mycket på mänskliga rättigheter medan miljön är min hjärtefråga. Där skiljer vi oss åt, men samtidigt hänger de frågorna ihop. För oss miljöpartister utgör människa och natur en helhet.
I oktober ska valberedningen presentera sin kandidat och därefter avgörs språkrörsvalet slutligen på en extrainsatt partikongress i januari. För Rebecka väntar nu ett par intensiva månader.

– Jag kommer åka runt och träffa medlemmar runt om i landet. Dessutom blir det en turné med offentliga utfrågningar. Jag känner mig förväntansfull. Responsen har varit fantastisk. Jag har fått otroligt mycket stöd och peppning efter att jag tillkännagav min kandidatur.

Om Rebecka blir vald till språkrör kommer hon dessutom kunna konkurrera med stavhopperskan Angelica Bengtsson om vem som är Väckelsångs mest berömda person.

– Haha, ja det är extra kul eftersom jag och Angelicas storasyster Victoria har varit bästa kompisar sedan skoltiden.

DAVID FÄRDIGH

Blivande partiledare? 30-åriga Rebecka Le Moine med rötterna i Snärshult utanför
Väckelsång kandiderar till posten som Miljöpartiets språkrör.

Planeringsdags varje fredagskväll

På fredagskvällen ringer det. En sluddrig och välbekant röst säger, ”Jag tänkte att vi skulle planera den där överraskningsfesten”...... Jag försöker hålla tillbaka min växande irritation och påtalar, ”Men snälla du, han fyller ju inte år förrän hösten 2021!!!”. Men jag talar för döva öron.

Som nyfiken själ och verksam i nyhetsbranschen så gillar jag att hålla reda på diverse aktiviteter, evenemang, jubileum och festligheter. Åtminstone i den bemärkelsen är planering min paradgren. Men det är inte alltid som det blir som man tänkt sig. Tidigt i våras när jag hade laddat upp min kalender till bristningsgränsen med allehanda evenemangsuppdrag så slog Coronapandemin till. På bara några dagar raderades hela min kalender. Varenda aktivitet försvann snabbare än det går att uttala INSTÄLLT. Min planering låg fullständigt i ruiner.
Det var bara att slänga kalendern i den brinnande kaminen. Allt blev till aska.
Efter den första chocken lyckades jag dock repa mig. Allt försvann faktiskt inte. Jorden fortsatte oförtrutet att
snurra och någon brist på nyheter var det trots allt inte. Men en viktig lärdom fick jag - den genomplanerade tillvaron kan ge en falsk trygghet.

Det är viktigt att ha roliga saker att se fram mot. I ungdomen längtade jag alltid ivrigt efter sommarlovet och längre fram i åldrarna brukade jag förväntansfullt blicka fram mot musikfestivalerna. Lyckan hägrade förföriskt i horisonten. Jag räknade dagarna. Fast det var ju dessvärre inte alltid som förväntningarna infriades. Det hände att sommarloven spolierades av dåligt väder, långdragna förkylningar och taskiga kompisar. Musikfestivalerna i sin tur kunde bjuda på tråkiga överraskningar i form av inställda konserter, arktiska nätter, borttappade mobiltelefoner och olycklig kärlek. Här fick man dra lärdomen att det kan vara förrädiskt att hänga upp alla förväntningar på en enda sak. Lägg inte alla ägg i samma korg.
Sprid ut chanserna. Se till att det finns FLERA OLIKA trevliga händelser, sammankomster och aktiviteter att se fram mot. Om något slutar i fiasko kan du skaka av dig traumat och snabbt rusa vidare mot nästa äventyr.

Nåväl, numera så planerar jag gärna in trevliga aktiviteter men jag inbillar mig inte att de skulle vara avgörande för min lycka. Och jag brukar vanligtvis ta ett halvår i taget.
En helt annan strategi tillämpas av min gamle vän Andreas. Från sin lägenhet på västkusten ringar han numera regelbundet varje fredagskväll och vill diskutera en kommande överraskningsfest för en gemensam kompis som fyller jämnt hösten 2021. Andreas började ringa redan i våras och tyckte att det var hög tid att börja planera. ”Men det är 18 månader tills han fyller år”, invände jag skeptiskt. ”Jag tänkte att vi borde bestämma hur vi ska göra”......, fortsatte Andreas lätt sluddrande. I mitt stilla sinne tänkte jag, i helsike att jag redan vill börja tänka på HÖSTEN 2021!!! Nu gäller det att hitta glädjeämnen som gör att jag reder ut hösten 2020 och därefter så smått kan börja blicka fram mot sommaren 2021. ”Vi får avvakta”, sa jag korthugget till Andreas. Men jag talade för döva öron.
Sen dess har Andreas fortsatt att ringa varenda fredagskväll. Han envisas med att vilja planera. Så nu planerar jag istället att stänga av mobilen på fredagskvällarna.

DAVID FÄRDIGH

Just Do It!

Det är synd om människorna, konstaterade August Strindberg redan för 100 år sedan. Med den vetskapen tog jag tåget till Göteborg för att diskutera just Strindberg, gängkriminaliteten i staden och det eventuella framflyttandet av 400-årsjubileet. Men det blev också en lärdom i vad som krävs för att lyckas på bowlingbanan, nämligen ”Just do it.”

Sedan flera veckor hade jag bokat en intervju med idéhistorikern, psykoanalytikern och göteborgaren Per Magnus Johansson, som är aktuell med en bok om intertextualiteten mellan August Strindberg och Sigmund Freud. Dessa två giganter hade en genial förmåga att skildra människans utsatthet och hennes inre konflikter. Men det finns ju dessvärre också yttre konflikter i den mänskliga tillvaron.
Göteborg har som bekant hamnat i fokus av mindre angenäma skäl de senaste veckorna. De två kriminella grupperingarna Backagänget och släktnätverket Ali Khan har gett sig på varandra med vilda skjutningar som följd, och som inte det vore nog har de dessutom börjat med att sätta upp vägspärrar i Angered som om de
tagit över hela stadsdelen. Än fräckare var det möte som gängen härom veckan anordnade på Clarion Post Hotel mitt i centrala Göteborg. Likt en scen i filmen Gudfadern vandrade gängledarna in på det fashionabla hotellet och höll rådsmöte, flertalet i skyddsväst och kanske även med tung beväpning. När jag anländer till Göteborg hör jag polishelikoptrarna hovra hotfullt över staden och känner en känsla av beklämd overklighet, vart är vi egentligen på väg?

Göteborg har förstås också andra problem, om än inte i riktigt samma kaliber. Nästa år var det tänkt att staden ska skulle fira sitt 400-årsjubileum, men nu har Coronapandemin komplicerat och omöjliggjort planerna. De styrande i staden har nu helt sonika beslutat att flytta fram jubileumsfestligheterna. Det är dock inte förstå gången Göteborgsjubileum senarelagts.
1921 när Göteborg skulle fira 300 år så hade de ekonomiska effekterna av Första Världskriget och de allmänna sviterna av pandemin spanska sjukan grusat alla tankar på folkfest och högtidligt firande. Istället höll Göteborg sitt 300-årskalas 1923, det vill säga när staden fyllde 302 år. På sätt och vis är det logiskt.
Förseningar har varit ett genomgående drag i hela stadens historia, och då tänker jag inte på spårvagnar. Faktum är nämligen att Göteborg skulle ha varit färdig 1619 men förseningar i byggnationerna gjorde att staden var klar först 1621.

En aning nedslagen efter tillvarons alla bekymmer så hänger jag med Majorna-gänget på bowling. Dessvärre visar jag vara oduglig i denna rullande sport. På banan bredvid slår dock en tjej vid namn Fanny strike efter strike. Till slut måste jag fråga – ”Vad är knepet?” Hon svarar glatt – ”Tänk inte för mycket, Just Do It!”

Frasen ”Just Do It” ekar i mitt huvud på hemvägen. På tåget observerar jag hur en man ytterst villrådigt tvekar om vilket säte han ska sitta på. Han verkar helt förvirrad. Till slut bestämmer jag mig för att ge honom lite hjälp på traven och ropar ”JUST DO IT”. Mannen tittar på mig med den mest kränkta och ilskna blick jag skådat på flera decennier. Jag skäms, tittar åt ett annat håll och låtsas som ingenting. Den mänskliga tillvaron är svår. Det är synd om människorna.

DAVID FÄRDIGH

Prenumerera på innehåll