Skip to Content

Tipspromenad i Kvarnamåla på söndag

 

Start från Kvarnamålagården vid Nektarvägen kl. 14.

Alla är varmt välkomna.

Alla tiders kult-sketch

I år är det 50 år sedan komikern Freddie Frinton dog. Absolutisten som var en mästare på att spela berusad. På nyårsafton kan vi åter se honom glänsa i Grevinnan och betjänten, sketchen som skapade moralpanik på Sveriges Television på 60-talet.

Det var SVT:s nöjeschef Åke Söderqvist som 1963 köpte in sketchen Grevinnan och betjänten efter ett besök på Montreux-festivalen. Men programmet skapade värsta skrämselhickan hos SVT:s styrelse. Betjänten James hejdlösa supande var mer än vad statstelevisionen klarade av och sketchen gömdes undan i arkivet i flera år. Först vintern 1969 vågade dåvarande nöjeschefen Lasse Boberg plocka fram den och premiärvisningen skedde den 3 mars. Sedan 1976 visas den av SVT på nyårsafton, fast någon direkt koppling till just nyårsafton finns egentligen. Sketchen handlar ju om Miss Sophies 90-årsdag. Och i Norge visas programmet på lill-julafton, den 23 december. Fast det går ju bli berusad då också.

Den ursprungliga sketchen Grevinnan och betjänten, eller Dinner for One som den heter på engelska, skrevs av Lauri Wylie, en brittisk författare som aldrig fick uppleva sitt verks framgång och som dog utfattig 1951, bosatt i en sliten husbil. Istället var det komikern Freddie Frinton som såg potentialen, köpte loss rättigheterna och gjorde succé med sketchen i Blackpool. 1963 besökte de tyska underhållaren Peter Frankenfeld och regissören Heinz Dunkhase den brittiska nöjesmetropolen och råkade se sketchen. De blev eld och lågor av förtjusning och bjöd in Freddie och motspelerskan May Warden till Tyskland för att spela in sketchen där. Freddie var måttligt road av förslaget. Efter Andra världskriget avskydde han allt som hade med Tyskland att göra. Nåväl, han lät sig övertalas. Freddie och May fick 4150 D-mark var och spelade in sketchen för tysk tv. Fast inte utan komplikationer. Det tyska produktionsteamet ville byta ut tigerfällen mot ett isbjörnsskinn. Freddie vägrade. Om huvudet är större kommer jag garanterat kliva över det, förklarade han surt och fick sin vilja igenom.

Även ett schweiziskt tv-bolag spelade in en version av Grevinnan och betjänten med samma skådespelare. Och det är den som visas på SVT. Den är några minuter kortare än den tyska versionen och skiljer sig enbart i form av ändringar i kulisserna och kameravinklarna. Handlingen är densamma. Miss Sophie skålar med sina döda vänner och betjänten James super som ett svin. Grevinnan och betjänten älskas i både Sverige, Norge, Schweiz och inte minst Tyskland. Förbundskansler Angela Merkel har hyllat programmet i ett av sina nyårstal. Ett tyskt tv-team gjorde till och med en exklusiv intervju med kvinnan som hörs skratta hysteriskt i studiopubliken. Men paradoxalt nog är sketchen så gott som okänd i Storbritannien, trots att den utspelas i England, spelas av engelska skådespelare och framförs på engelska. Faktum är att sketchen aldrig visats i brittisk television. Vi kan se den på

Youtube men det hade förstås varit trevligt om den visades på tv också, konstaterade Freddies son Michael Frinton.

 

 

 

Varje nyårsafton skrattar vi gott åt Freddie Frintons gestaltning av den allt mer berusade betjänten James, och det är skådespeleri på högsta nivå. För Freddie själv var absolutist. Han drack aldrig en droppe sprit.

GOTT NYTT ÅR!

DAVID FÄRDIGH

Historien om Uråsa flygbas utanför Väckelsång

Samuel berättar om kalla krigets påverkan på Kronoberg – Uråsa var Sveriges sydligaste attackbas!


Uråsa flygfält var Sveriges sydligaste attackbas, berättar Samuel Palmblad, antikvarie på Kulturparken Småland och författare till boken Kalla krigets Kronoberg
 
Under kalla kriget var det militära hotet ständigt närvarande och Sverige hade en av världens främsta flygvapen. En sovjetisk invasionsstyrka skulle bland annat bemötas med attackflyg från Uråsa flygbas, som då var Sveriges sydligaste attackbas.
Härifrån skulle attackflygen bege sig ut på lägsta höjd över Östersjön och sänka de ryska invasionsfartygen, berättar Samuel Palmblad på Kulturparken Småland.
 
Ett till synes harmlöst och oskyldigt utedass i skogsgläntan kan dölja något helt annat, åtminstone var det så under kalla krigets dagar. Utedasset i fråga fanns i ett skogsområde i närheten av Uråsa by och var i själva verket nergången till en underjordisk ledningscentral.
Där satt man och ledde flygverksamheten som bedrevs från Uråsa flygfält. Ledningscentralen var byggd för att tåla större bombangrepp, fast ironiskt nog saknades toalett. Så personalen fick använda ett äkta utedass en bit därifrån!

En fasad! Det lilla utedasset i Uråsa dolde i själva verket nergången till den underjordiska ledningscentralen för Uråsa flygfält
En fasad! Det lilla utedasset i Uråsa dolde i själva verket nergången till den underjordiska ledningscentralen för Uråsa flygfält
 
Samuel Palmblad har skrivit boken Kalla krigets Kronoberg, där han berättar om hur den omfattande militära beredskapen påverkade samhället, inte minst de orter som låg i nära anslutning till militära anläggningar. Ett sådant exempel är Uråsa, en by som ligger drygt två mil söder om Växjö. Här byggdes på 50-talet en stor flygbana som i krig skulle husera både spaningsflyg och attackflyg.  
Flygfältet färdigställdes 1958. Förutom militära ändamål så förekom även reguljär flygtrafik och postflyg fram tills att Växjö flygplats i Öjaby öppnade 1975.

Den geografiska placeringen av flygfältet i Uråsa var ingen slump.  
Attackflyget hade en avgörande betydelse vid försvaret av Sverige. Attackplanen skulle i största möjliga mån sänka de ryska örlogsfartygen och försvåra en landstigning. Här i sydöstra Sverige ansågs det som ett möjligt scenario att ryssarna skulle landsätta trupperna via djuphamnen i Karlshamn.  
Attackdivisionerna fanns i fredstid i bland annat i Kallinge utanför Ronneby, men de ordinarie flottiljerna bedömdes alltför sårbara, och i Kallinges fall även det kustnära läget. Detta ledde till att det anlades särskilda krigsflygbaser. Uråsa uppe i Småland var en sådan plats. När Sverige på 70-talet byggde ut sina bas-system för det nya Viggensystemet så kom Uråsa att spela en central roll.   

Uråsa var Sveriges sydligaste attackbas. Just attackflyget var det kraftfullaste och mest högprioriterade förband som fanns inom försvaret. Försvaret av Sverige ansågs i hög utsträckning hänga på attackpiloternas förmåga att bekämpa mål i Östersjön. Attackflyget lydde därför direkt under ÖB, övade mycket och förde en priviligierad tillvaro.  
Förutom attackflygen utgångsbaserade även spaningsflyg på Uråsa flygbas. Dessa var utrustade med avancerade kamerasystem.
När de efter spaningsrutten över Östersjön landade i Uråsa transporterades filmrullarna direkt till ett maskerat och avsides beläget fotolabb, som snabbframkallade bilderna.   
 
Under 70-talet hade Uråsa flygfält moderniserats och Viggen-anpassats, och därefter blev flygövningarna allt mer frekventa. På 80-talet började Försvarsmakten planera och förbereda nästa stora modernisering. Satsningen med beteckningen Bas 90 skulle innebära en kraftig utbyggnad av Uråsa flygfält med anläggandet av bland annat två nya start- och landningsbanor samt en underjordisk bascentral. 
Banorna skulle ligga sydväst om Uråsa by samt norr om Torsjö by. Kontakter hade tagits med berörda markägare. Men så kom Berlinmurens fall 1989 och Östblockets kollaps. Med den minskade hotbilden på 90-talet så drog Försvaret sedan i nödbromsen.  
1997 togs den fasta bemanningen, bastroppen, bort från Uråsa flygbas och så slutligen 2000 upphörde verksamheten. 
På samma sätt som det var en makalös utbyggnad av flygbaser var det en lika makalös avveckling. På bara några år försvann mängder med flygbaser. Väl snabbt och ogenomtänkt kan jag tycka så här i efterhand.  
I Uråsa är numera start- och landningsbanan obrukbar och de omfattande bränsleförråden är borta liksom ledningsfunktionerna.
Men vissa förråd är fortfarande klassade som skyddsobjekt. Men ur flygsynpunkt så är Uråsa flygbas nu förpassad till historien.  
 
Den militära beredskapen och närvaron har dock haft stor påverkan på bygden konstaterar Samuel.
Många markägare fick överlåta mark till militären, om än med ekonomisk kompensation. Flygövningar förekom ofta, då riksvägen stängdes av och trafiken omdirigerades via Uråsa byväg. Solviken pensionat i Ingelstad hade strålande tider med stridspiloter och flygofficerare som återkommande gäster. Och alla hemliga förråd och anläggningar var ett populärt samtalsämne bland bygdens invånare.
Intresset är fortfarande väldigt stort. Många hör av sig med frågor och jag håller regelbundet föreläsningar om kalla krigets inverkan på Kronoberg.

I dagarna är Samuel aktuell med Kronoberg Läns Hembygdsförbunds årsbok där han skrivit en kontrafaktisk betraktelse om just Uråsa flygbas. 
Under kalla kriget diskuterades om Sverige skulle skaffa kärnvapen. Hade detta blivit verklighet så hade eventuellt en del kärnvapnen placerats i Uråsa. I boken skriver jag ett kapitel om det scenariot och vad det skulle ha inneburit.  
 
DAVID FÄRDIGH

Det nya och gamla Sverige

Julhögtiden stundar med härliga traditioner. Men i år är Sverige inte riktigt sig lik. Landet
saknar fortfarande en regering och klimatkrisen får åtminstone en och annan att svettas. Jag
gjorde en utflykt till Göteborg för att spana in samtiden och reflektera över vart vi är på väg.

Politikerna har förstört Växjö. De bygger en massa bostäder, ökar invånarantalet och så
korkar vägarna igen så att vi gamla Växjöbor inte kommer fram, muttrar en bilist vid Växjö
station. En bit intill står två damer och tjattrar om vilka kappor och klänningar de ska köpa på
sin shoppingresa. Vi saknar regering men det tycks ta mig fan inte gå någon nöd på folk,
kommenterar en äldre man i sliten rock. Det handlar om att shoppa hållbart, säger någon
annan. Själv drar jag mitt strå till stacken genom att nobba bil och flyg. Jag tar tåget till
Göteborg.

Någon har kastat in en handgranat i en restaurang i centrala Göteborg. Stora delar av
Avenyn är avspärrad. Vart är landet på väg?, frågar sig folk. Men i Nordstan fortsätter
julhandeln oförhindrat. Det krävs betydligt värre saker för att stoppa julshoppingen, som i
Sverige totalt beräknas uppgå till 80 miljarder. Jag struntar i butikerna och beger mig till
Lisebergsteatern för att intervjua en skådespelare. Jag anländer en halvtimme före avtalad tid.
Teaterlokalerna visar sig just den här dagen vara uthyrd till ett känt fastighetsbolag, som firar
med champagne. De har julfest, berättar värdinnan. Även jag får ett glas bubbel och slår mig
ner i en fåtölj. Sverige har alltjämt högkonjunktur. Det gäller att passa på att njuta tänker jag.

Jag tar elvans spårvagn ut till Majorna, där tempot är något lugnare i jämförelse med city.
Stadsdelen njuter fortfarande av att deras stolta fotbollslag, Sandarna BK, tagit steget upp till
Division Fyra. Men läget är inte helt okomplicerat. Laget saknar fortfarande en tränare inför
nästa säsong och dessutom har de av oklar anledning placerats i östra istället för södra serien.
Så nu blir det inga derbyn. Vad är det som händer?, undrar en klubbmedlem. Ja vad är det
som händer? I Göteborg har den politiska turbulensen utmynnat i att Alliansen tagit makten
genom en valteknisk samverkan med vänsterblocket V, FI och MP. Det som för bara något år
sedan framstod som omöjligt är nu möjligt. Och Socialdemokraterna förlorar makten efter 24
år. Sosse-eran i Göteborg tycks vara över?

Jag går på hockey i Scandinavium. Frölunda möter Växjö Lakers. Vill ni se mål så får ni gå
på hockey, sa en gång i tiden Lars Laban Arnesson, dåvarande svensk förbundskapten i
fotboll. Men gamla sanningar gäller inte längre. Frölunda-Växjö slutar 0-0. Avgörandet drar
liksom den svenska regeringsbildningen ut på tiden. Efter 65 mållösa minuter avgör Frölundas
Samuel Fagemo på straff. Vilken politiker sätter den avgörande straffen och fixar regeringen?

Sverige må vara i förändring, men vissa saker tycks inte ändras. Exempelvis fyrkantig
byråkrati. En krögare i Majorna berättar om bilbränderna på Frölunda torg i somras. En av
dem som fick sin bil utbränd drabbades av parkeringsböter dagen efter. Parkeringsvakten tog
sig fram till bilvraket och gjorde sitt jobb. Sverige är sig likt, suckar krögaren uppgivet.

DAVID FÄRDIGH

Prenumerera på innehåll